På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Du e den som håller mig vid liv!!!

Natasha
------------------------

Nu stod hon här igen. Hon hade tappat räkningen på hur många gånger hon hade stått här men ändå så stod hon här ännu en gång. Hon klev upp på räcket o tittade ner. Långt där nere var marken. Vad kunde det vara? 10 meter kanske? Vinden gjorde så att hon vajjade till o hon viftade med armarna för att hålla balansen. Hon sträckte ut ena benet men gick ner på balkongen sen igen o höll i räcket. Ännu en gång hade hon försökt att ta sitt liv o ännu en gång hade hon inte vågat. Hon förstod inte varför. Joo det gjorde hon. Det var en sak som höll henne uppe som gjorde att hon inte vågade hoppa.... Och det var han.. Killen vars namn var David. Han var nog den enda anledningen till att hon aldrig vågade hoppa. Hennes föräldrar hade dött för ett år sen i en bilolycka o hennes äldre bror hade flyttat hemifrån. Och nu bodde hon hos ett par styvföräldrar som var allt annat en snälla mot henne. Och i plugget tyckte alla att hon var den konstigaste människan på jorden. Så varför hoppade hon bara inte allt i hennes liv var ju ändå meningslöst. Joo för att Daniel var kärleken hon hade. Det var klart att han inte visste att hon gillade honom o han tyckte säkert att hon var sådär konstig som alla andra tyckte men hon älskade honom. Hon klev ner från stegen och gick in i huset igen. Hennes styvmamma kom fram till henne.
"Gå inte bara här o häng. Normala barn åker till Discot vid den här tiden så stick iväg ett tag du med ja tål inte att se dig!"
Hon gicck och tog på sig jackan och tog bussen in till centrala delen av staden. När hon klev av bussen utanför discot strömmades hon av all musik som flödade ut. Hon hade egentligen ingen lust att gå in där men hon hade ju ändå inget bättre för sig. När hon kom in var musiken öronbedövande. Hon gick o satte sig på en stol vid baren. Men så hörde hon Bettans klingande skratt o bestämde sig för att leta upp henne. Bettan o Natasha hade vart bästa vänner sen de hade börjat på lekis o som tur var brydde hon sig inte om vad andra tyckte om henne utan de kunde vara bästisar ändå. Äntligen hittade hon henne. Hon stod ungefär tre meter ifrån. Men Bettan såg henne inte eftersom hon hade tydligen fullt upp. Hon stod med en massa andra i en rund ring o i mitten av ringen stod han. Hon kände hur kinderna blossade när hon såg honom. Men så hörde hon vad alla skrattade åt som han berättade hon hörde vartenda ord.
"Men den där föräldralösa ungen sitter väl o ögglar på sitt rum just nu. Tanken att ens komma hit skulle väl inte falla henne in. Hallå ja har mist mina föräldrar titta på mig det är så synd om mig buhu. Ähhh stick te nån som bryr sig."
Alla skrattade. Bettan skrattade värst men så tittade hon upp o fick syn på henne o tystnade tvärt. Alla andra tystnade dem med. Daniel vart stum.

DANIEL
------------------------
Plötsligt så stod hon där. Och han ångrade varje ord han hade sagt. Men ändå kom det igen. Han kunde inte hindra det det bara flög ur honom.
"Jamen här kommer ju självaste lipsillen själv ska du inte sticka o böla över att du har ett så hemskt liv?"
Han såg hur hennes ögon vart fyllda av tårar han hörde skrattet runt omkring sig, han hörde svärorden hon slängde i ansiktet på honom, och han såg hur hon sprang gfråtande iväg. Han mådde plötsligt illa o ville därifrån. Han stannade bara ett litet tag men sen åkte han hem klagade på ont i magen. När han kom hem kunde han inte bara ligga i sin säng. Han gick ut en sväng och gick förbi hennes hus. Han såg nånting men måste ha inbillat sig. Men visst såg han nåt. Han kröp in i buskarna och kikade fram o joo visst hade han sett nåt. Högst upp på balkongen stod hon o hon var sååå fin. han fattade inte att han kunde säga så till henne som han gjorde på discot. Men vad höll hon på med klättra upp på räcket är hon inte klok. Hon tänkte väl ändå inte hoppa?

NATASHA
_________________________________________ __________

Hon klättrade ännu en gång uppför räcket. Tårarna rann nerför hennes kinder. Denna gång hade hon ingen anledning att tveka. Den hon älskade hade avvisat henne stort o hon tänkte inte försöka mer. Hon sträckte ut en fot. Nu eller aldrig tänkte hon och så gled hon ut. Det tog nån hundradels sekund innan skriket kom o sen en duns. Hon visste inte om hon var vid liv men man kunde väl inte tänka om man var död.Hon kände efter om hon brutit nåt men hon var hel på det hållet åxå. Det betydde att något eller någon hade stoppat fallet. Hon kom snabbt på fötter o hon trodde inte sina ögon när hon såg vem det var som låg där. Med slutna ögon låg han där hon la örat mot hans mun o satte sig upp igen.Tårarna strömmade ner när hon insåg att han var död. Sen kom det ännu mer när hon kom på att hon hoppat för att hon trodde tt han inte gillade henne men det var ju helt fel han hade ju offrat sig för henne. Det vart en lång sorglig natt.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

abeer - 16 dec 07 - 14:23- Betyg: