Slottets hemlighet del 2 |
Skriket kom tydligen från vinden och Melodi sprang upp på vinden.
På vindsgolvet låg det en blek flicka med.
Flickan hade på sig en mycket vacker klänning som var gjord av silkestygg.
Melodi gick ner för trapperna och ingen var där nere
Så hon gick upp men då var flickan borta.
Helt försvunnen.
Melodi gick ner igen och in till vardagsrummet och där satt alla och tittade på tv som inget hade hänt.
Melodi sprang in på sitt rum och skulle titta om dagboken var kvar och det var den med.
Melodi ropade att hon skulle gå ut och stängde dörren.
När hon var ute så sprang hon 3 km och krockade med en ung kille som var så himlans snygg.
- Förlåt mig utbrast Melodi.
- Ingen fara damen sa killen och log svagt. Föresten, jag heter Maltos De la vida och är 17 år.
Melodi nickade svagt.
- Jag själv heter Melodi men kallas för Beauty sa hon.
Maltos nickade och sedan sprang han vidare och Melodis kinder blev lite svagt rosa.
Melodi fortsatte att springa när hon fick syn på ett spår av blod.
Blodspåret ledde till ett träd och bredvid trädet låg det en naken kropp med ett snöre runt halsen.
Melodi undersökte kroppen.
Bredvid liket låg det tre svarta rosor plus ett brev.
Melodi läste det och fick tårar i ögonen .
Sedan sprang hon iväg och försvann in i sin familjs slott.
Melodi sprang in på sitt rum och började gråta.
Tårarna bara rann och rann.
Melodi grät och skrek.,
Just då kom Mamma Sonja in och satte sig bredvid sin vackra dotter.
- Vad är det som har hänt Beauty? Frågade Sonja.
Melodi berättade vad som hon hade sett i skogen och upp på vinden och sedan började hon gråta igen och hon föll ihop i en ljup sömn.
En timme efter kom Pierre in med och satte sig .
- Beauty, vakna sa Pierre .
Melodi tittade upp och mumlade något i sömnen.
Nej skrek hon i sömnen. Dö inte.
Sonja tog tag i Melodis hand med hon slog bort handen.
- Det är jag Beauty sa modern.
Melodi tittade upp och slog upp ögonen mycket långsamt.
Melodi var röd i ögonen efter allt gråtande.
- Hur mår du egentligen gumman min frågade modern oroligt.
- Jag mår uselt grät hon. jag har gått ner 4 kilonigen.
- Det var ju inte alls bra sa Pierre . Fast du har sett blek ut i några veckor. Vad sägs gå till en läkare och undersökas.
- Neej grät hon. Jag hatar läkare och dem hatar mig.
Föräldrarna gick ifrån dottern så hon fick lugna sig lite.
Melodi gick upp och drack ett glas vatten sedan efter hon hade druckit upp så gick hon och sov i en timme till sedan gick hon ut igen .
Men den här gången sprang hon åt vänster och inte åt höger.
Melodi gick den sista biten och hittade en silvermedaljong.
Melodi tog upp medaljongen och öppnade den.
I medaljongen låg det ett foto på en mycket ung flicka.
Flickan hade ljust lockigt hår med sorgsna ögon precis som i dagboken.
Tänk om det är samma flicka tänkte Melodi för sig själv.
Sedan sprang hon tillbaka och gick in i slottet.
Melodi tittade på klockan och klockan var redan halv sju och
Hon gick in och tog av sig kläderna och tog på sig sin vita silkes nattlinne sedan hämtade hon boken drömmar
Och låste cirka 5 sidor och då var klockan halv åtta.
Så hon gick in i duschen och tog av sig klädrena och tog en snabbdusch sedan tog hon på sig nattlinet igen och
Satte upp håret i en knut och tog av sig sina vita skor och lade sig i sängen och sov.
Dagen efter sov hon till halv tolv och vaknade av att telefonen ringd.
Ingen svarade så hon själv var tvungen att svara.
- Mm sa Melodi trött.
- Hej Beauty sa rösten. Hur mår min flicka.
- Mormor utbrast Melodi. Jag klarar mig. Själv då?
- Bra sa hon. Du kommer väll ihåg mig hoppas jag.
- Självklart Trinda sa hon och log för sig själv. Ha det så bra.
- Sedan lade hon på luren och tog bara en kopp med te till frukost.
komtera gärna
|
|
|
|
