Den skräckfyllda sommaren del 5 |
Jag fick tårar i ögonen när jag läste den för andra gången.
Sedan ringde telefonen.
Jag sprang och svarade.
- Mm sa jag.
- Hej, hur mår du?
- Jack utbrast jag. Jag har mått bättre och berättade vad som hade hänt.
- Hm, det var icke bra sa han, stod det vem det var ifrån.
- Nix sa jag. Fast jag har fått två andra som jag inte äns har öppnat.
- Okej du, jag ringer dig sen sa han och lade på.
Jag gick in till sovrummet och tog av mig och tog på mig en vit silkes pyjamas sedan lade jag mig och sov.
Dagen efter sov jag till halv Ett sedan gick jag in i duschen och sköljde av mig.
Efter duschen så tog jag på mig vanliga svarta jeans och en grön T-shirt och sminkade mig snabbt d telefonen just ringde men jag hann inte svara.
Jag tog på mig sandaler och gick ut och låste dörren.
Sedan sprang 3 km rundan och krockade med Jonte.
- Heej, vad söt du är sa han. Hur mår du idag dÅ?
- Trött svarade jag. Själv då?
- Bra svarade han och log. Vad sägs äta middag hos min moster idag.
Jag ryckte på axlarna och svarade att jag skulle ringa.
Jonte nickade och gick närmare mig och log.
Sedan sprang han iväg.
Jag fortsatte att springa tills jag var framme vid mataffären där jag köpte två kassar mat för cirka 300 kr .
Sedan sprang jag tillbaks hem och låste upp dörren och klev in.
Jag gick in i till köket och fick syn på et krossat fönster vid köket.
Jag började skaka över hela kroppen och fick syn på en svart ros.
På rosen fanns det ett kort och på det kortet stod det så här:
SKYLL DIG SJÄLV DIN NOLLA.
Jag började gråta och ringde upp jack igen men han svarade inte.
Tårarna på min kind rann ner för mina kinder.
Just när jag skulle göra ordning lite frukost ringde telefonen och jag sprang och svarade.
- Mm sa jag bara.
- Skyll dig själv din nolla sa rösten hotfullt. Du är född till att bringa utur.
- Vem är det grät jag.
- Det du, ja säger så här, jag är en person som hatar dig. Hejdå.
Sedan lade personen på.
Nu grät jag ännu mer och jag tog bara en kopp te som frukost och rack upp sedan gick jag in på mitt rum och låste sidan tre i dagboken som jag hade hittat.
På sidan tre stod det:
Kära dagbok! Allt är mitt fel.
Min pojkvän Nadino är sur på mig för jag gick ut med hans snygga kusin Alberto.
Jag är kär i honom .
Sedan hände en grej till.
Min mor har försvunnit.
Och alla tror att hon är död men det tror icke jag.
Hejdå.
Jag log för mig själv.
Sedan städade jag rummet när jag var klar med det så gick jag ut men just då ringde telefonen.
- Mm sa jag.
- Hej det är jack sa han. Sovit gott.
- Mm svarade jag. Själv då?
- Jodå sa han bara. Jag kommer till dig ikväll.
- Det går inte sa jag. jag ska ut med Jonte.
- Aha sa han. Vem är han då?
- En gammal barndomsvän sa jag muntert. Hejdå.
- Okej, ha det så bra sa han.
Sedan lade jag på.
Efter det ringde jag Jonte och han svarade också.
- Heej sa jag.
- Hej cash, hur mår du?
- Jag mår väll bra nu, jag tackar ja till träffen.
- Ja skrek han. Jag kommer och hämtar dig om en tinme så bäst att du skyndar dig.
- Okej då ses vi sen sa jag och lade på.
Jag gick in på mitt rum och tog med mig mina favoritkläder och gick in till duschen och tog av mig kläderna och hoppade av i duschen och duschade mig sedan klev jag ur och tog på dem svarta byxorna och vit blus till.
Sedan sminkade jag mig svart och vitt.
Och tog på mig parfymen Givenchy och kammade mitt röd blonda hår och satte hästspännen i mitt hår.
Sedan tittade jag mig i spegeln och upptäckte att något fattades.
Jag satte på mig hästhalsbandet och hästörhängen plus klockan till smycke.
Tiden gick och klockan började dra sig mot halv elva och jag tog på mig men vita ballerinaskorna.
Sedan gick jag ut och låste dörren och gick ner för trapperna.
Jag såg en bil komma mot mitt hus och när bilen stannade så var det Jonte fast han var dubbelt så snyggare än idag.
Idag hade han svart dress på sig och svarta solglasögon.
Jag gick till bilen och öppnade dörren och satte mig och sedan åkte vi iväg.
|
|
|
|
