Flickan som försvann del 7 |
Dagen efter sov Mimmi bra och hon vaknade av att hon kände sin pojkväns hand innanför sitt nattlinne och just då njöt hon av det ögonblicket.
Mimmi lade sin hand på Jacobs mage och smekte magen lätt innan hon drog handen tillbaka.
Just då vaknade Jacob av ett ryck.
- Vad är det som händer Jacob?
- Neej skrek han. Dö inte.
- Lugna dig älskling bad Mimmi.
Nej skrek han igen och den här gången var hon tvungen att kyssa honom på munnen och då vaknade han.
- Är det du Mimmi?
- Ja, det är jag och ingen annan, och jag lever sa Mimmi och gav honom ett förälskat leende.
Mimmi gick och frågade om det fanns några kläder till henne och Jacob svarade ja.
Mimmi gick och letade och tills slut hittade hon den.
Hon hittade en väldigt gammaldags blå klänning och satte på sig den och hon passade i den med.
Sedan gjorde hon ordning lite muggar honungs te och en varsin smörgås med ost som pålägg.
Sedan tog hon brickan och lade frukosten på den och gick med brickan till sovrummet där Jacob låg och tittade på henne med viss beundrande.
- Varsågod sa hon och gav honom en macka och en mugg med het te.
- Tack min älskling sa han och log snett. Vill du gå ut på promenad med mig eller ensam.
- Ensam helst svarade hon tyst.
Jacob nickade.
Mimmi gick ut och stängde dörren.
Sedan gick Mimmi ut och plockade en bunt gula maskrosor.
När Mimmi fick syn på något som gick ett stånd bort.
Mimmi gick och följde efter personen som gick när hon kände en hand på sin axel och hon skrek till.
- Lugna dig Mimmi min flicka sa mansrösten. Det är bara lille jag.
- Jacob sa hon och vände sig om men det var ingen Jacob. Mannen som var där var han som räddade henne.
- Jag heter Peter sa han . Det var jag som räddade dig från att bli mördad av den ilskne.
Mimmi nickade och sprang hem till sin älskade Jacob och där låg han och sov.
Mimmi log i smyg och stoppade blombuketten i en vas.
Sedan skrek Mimmi åt Jacob att vakna och några trötta ögonlock öppnade sig.
- Heej, jag har sovit dåligt inatt och drömt mardrömmar om dig sa Jacob och hans ögon var fylld med ömhet och kärlek.
- Okej, men jag lever och jag har plockat maskrosor åt dig min kära sa hon och log svagt.
Sedan satte sig Mimmi på sängen och då passade han på att kyssa henne.
|
|
|
|
