Flickan som försvann kapitel 3 |
Just då kom en kvinna med vit dress förbi och stannade
Hon klarar sig sa kvinnan. Jag heter Marina Person.
Marcus nickade och frågade:
- Får jag hälsa på henne sa han rakt på saken.
- Visst sa Marina och nickade. Men ta det lugnt med henne så hon inte börjar bli irriterad.
Marcus nickade igen.
Marcus var på väg när han skrek:
- Vilket nummer på dörren?
- 14 sa hon bestämt .
Marcus gick och hittade dörr 14 och gick in.
- Hej Mimmi sa Marcus.
- Hej mumlade hon. Hur mår du?
- Bra sa han. Hur mår du själv då?
Mimmi ryckte på axlarna och lade huvudet på sned.
Mimmi titta ut genom fönstret och såg hur en man iakttog dem men Mimmi var lugn för det.
Just då kom Marina in i rummet och sa:
- Det är dags för dig att gå Marcus sa hon. Och för dig lila vän är det dags för mat.
Marcus gick upp och trampade iväg bortåt och Mimmi
Gick in till matsalen tillsammans med Marina och åt lite av maten sedan frågade Mimmi?
- Får jag gå ut Marina? Frågade hon bedjande.
Marina nickade som svar och när Mimmi var klar så gick hon ut till Marcus och de gick ut.
Mimmi och Marcus gick bort till en bänk och satte sig när Mimmi fick syn på något som blänkte vid ett träd.
Mimmi sprang bort till trädet och skrek till.
Bredvid trädet låg det en vass kniv.
Marcus kom farande mot Mimmi och tog upp kniven.
- Vad gör detta kniven här frågade han argt.
- För att skrämma vetet ur mig förstås sa hon med tårar i ögonen. Alla hatar mig.
Tårarna rann ner för Mimmis runda kinder och nerför tröjan.
Just när Marcus skulle säga något sprang Mimmi mot ett grönt hus.
Marcus skrek stanna men Mimmi stannade inte.
Marcus sprang åt Mimmis håll men hon syntes inte till någonstans.
Det endaste som hördes var några fåglar som kvittrade och sjöng om våren.
Marcus som aldrig brukar gripas av panik greps av panik plötsligt.
Lugnt dig tänkte Marcus för sig själv.
Marcus fortsatte sin vandring efter Mimmi och just då fick han syn på henne.
Hon stod och pratade med en man vid 20 åldern.
- Mimmi skrek Marcus .
Mimmi vände sig om och ett litet leende sprack upp i Mimmis ansikte.
- Hejsan Marcus log Mimmi. Vad gör du här?
- Letar efter dig förstås sa han lugnt.
Plötsligt började hon att skratta
- Var är det som är så roligt frågade den okända mannen.
- Inget sa hon ärligt. Vad heter du?
- Patric sa han och log.
- Okej, måste dra nu sa hon tyst. Men du få ha det så bra.
- Mm, du med sa han och kysste henne på kinden.
komentera gjärna
|
|
|
|
