Varför jag? del 2 |
Den kvällen när jag försökte sova så gick de inte så bra.
Mamma och pappa skrek på varandra.
- Men du får ju för fan tänka på Clara!, skrek Mamma, Allt
du gör är och sitter i din dumma fotölj och läser den där
jävla tidningen! Vi har faktiskt ett barn tillsammans!
- Ja tyvär har vi det!, skrek pappa. Sedan vet jag inte mer
eftersom att jag somnade.
Dagen därpå vaknade jag av att solen lyste på mig. När jag
kom ut i köket satt mamma och grät. Hon märkte inte att jag
var där förens jag tog fram ett glas vatten och gav henne
det. Hon tog emot det utan att säga någonting. Allt var så
ovanligt tyst. Något var så fel något fattades liksom.
- Han har lämnat oss, sa mamma, då förstog jag att pappa
hade stuckit.
- Varför gjorde han det mamma?, frågade jag och tittade på
min gråtandes mamma.
- Han klarade inte av att jag ställde krav på honom.
- Okej, sa jag och plocka fram frukosten.
När vi hade ätit färdigt och pratat om pappa så mådde mamma
mycket bättre. Linus kom över senare på dagen och vi gick ut.
Linus berättade hur det var när hans familj dog i
bil olyckan. När han satt där helt blodig ihop tryckt mellan
en massa döda människor. Det lät riktigt hemskt.
(sorry att den blev så kort men jag kom inte på så mkt mer)
|
|
|
|
