<333 |
Berget jag och du brukade vara på,En dag satt vi där...
Vi skrattade vi älskade, vi tittade på varandra och du sa
"jag frågar mig ifall jag kommer in i himlen
Är inte precis någon ängel"
Jag förstod inte vad du menade,.
Men när du började närma dig kanten förstod jag allt.
Bit för bit föll på plats.
du stod med ryggen mot kanten armarna utsträckta.
Jag förstod precis vad du skulle göra,
Men det enda jag hade att säga var.
"Jag ropar efter dig i natten
Svik mig inte
Hoppa inte
Ljusen fångar dig inte
De bedrar dig
Hoppa inte"
Du valde att svika mig jag skrek men du log du lutade dig mer
och mer bakåt,Jag skrek igen men du lyssnade inte
jag såg dig försvinna, Men ändå visste jag att du var lycklig.
|
| Kommentarer | | SummerOf69 - 27 jul 07 - 22:04 | | den var väldigt sorglig, men bra. |
|
|
|
