Dess Hemlighet (Två) |
En andra del här... måste ursäkta även här om den blev för lång! Hoppas ni gillar den! =)
Kapitel två
Laura hade läst till midnatt, så hon vaknade sömndrucket klockan halv elva och allt i rummet tydde på att Wilson också sov. Han låg på kökssoffan bredvid en halv flaska vin och snarkade. Laura reste sig upp och diskade koppen och glaset från dagen innan. Det lät högljutt från kranen, hur vattnet med en duns slog mot metall. Laura såg på sin pappa som nu verkade yrvaken. Med trötta ögon såg han på Laura och tvingade fram ett leende. Laura log tillbaka, trots att hon såg att hennes pappas leende inte var mer än en mask. Hon fortsatte diska medan Wilson reste sig upp och sträckte på sig. Laura såg hur Poseidon dök upp i köket och jamade samtidigt som han spann mjukt. Poseidon var Lauras orange-randiga katt. Han hade djupa, ljusgröna ögon.Laura kom ihåg hur han hade fått sitt namn. De hade hittat honom som kattunge bland soptunnorna på gatan. Han hade varit liten och späd, nu var han en tjock katt på fem år. Lauras föräldrar hade tagit hem honom och undrat vad han skulle heta. De hade då frågat Laura som då bara varit sju år och hade nyss bärjat läsa lite om mytologi, hennes stora intresse. “Poseidon! Mamma, pappa han måste heta Poseidon som havsguden!“ hade hon ropat och hennes föräldrar hade börjat skratta. “Det passar väl honom med de havsgröna ögon han har, men är det inte för långt, då? Han kanske borde heta något kortare,“ hade Lauras storebror sagt. “Nej! Han måste heta Poseidon!“ hade hon ropat ut ännu högre än förra gången. Lauras storebror bodde inte hemma längre, han var en tjugotvå-årig student nu. Nu tiggde Poseidon om mat och uppmärksamhet, men Laura ignorerade honom, likaså Wilson. “Laura, vad skulle du säga om att flytta?“ frågade han likgiltigt. Laura stirrade häpet på honom. “Flytta? Igen?! Det är ju inte klokt!“ sade hon högt samtidigt som hon gick ifrån diskbänken med armarna vilt flaxande. “Uppför dig inte som ett dagisbarn, Laura. Jag såg en annons om ett jättefint, stort hus.“ Han betonade ’stort’ och gjorde klart för sig att deras nuvarande hus var för litet. “Laura –“ började Wilson men avbröts barskt av Lauras utbrott. “Nej! Jag har nyss funnit mig till rätta på skolan och igår blev den sista kartongen uppackad! Nej, jag tänker då aldrig flytta!“ skrek Laura och slängde disktrasan i golvet. Hon gick ut i hallen och såg sig omkring. Hon gick in i badrummet och duschade. Sen drog hon på sig samma kläder som föregående dag. De mörka jeansen, sina röda Converse-All star, den vita t-shirten med en röd jordgubbe på. Håret satte hon upp i två söta men slarviga tofsar. Hon öppnade badrumsdörren och kikade ut i hallen. Wilsons sovrumsdörr var stängd, så han låg med största säkerhet där och sov igen. Det var inte så ofta Laura såg sin pappa efter det att henne mamma hade dött. Hon lade boken om grekisk mytologi i sin svarta väska. “Jag går till biblioteket!“ ropade hon i huset så att hennes pappa skulle höra. Hon tog på sig en brun fleecetröja ifall det skulle vara kallt ute. Så fort hon öppnade dörren slog en kall vind mot henne. Det regnade. Det regnade samtidigt som det blåste kraftigt. Hon huttrade och tog på sig luvan. Hennes cykel låg slängd på gräsmattan, alldeles våt av regnet. Den röda cykeln utgjorde en stor kontrast mot det mörkgröna gräset. Hon ställde upp den och torkade sadeln så gott det gick med ärmen innan hon satte sig och cyklade nedför samma väg som gårdagens eftermiddag. Skolans röda tegelväggar gav ifrån sig ett svagt lyster i det gråa vädret. Alla fönster avslöjade rummens mörker, förutom några fönster i ett hörn. Dessa fönster tillhörde biblioteket. Laura var nu på väg dit för att kolla upp en sak med Siv, bibliotekarien. Siv skulle börja sälja några gamla böcker på måndagem, men hon hade redan hunnit bli så pass bra vän med Laura så att hon skulle låta Laura ta en titt på böckerna på lördagen, innan alla andra barnen på skolan. Laura bromsade och parkerade sin cykel vid cykelstället innan hon gick in till skolan. När hon kom in genom ytterdörren märkte hon hur dåligt upplyst det var, men trots allt, så vardet ju bara Siv som var i skolan idag. Laura gick fram till biblioteksdörren och tryckte ner handtaget. Med en klick! Öppnades dörren. Siv satt och kikade genom sina glasögon där hon satt och läste en bok. “Hej Siv!“ sade Laura glatt och gick fram till henne samtidigt som hon försökte ta av sig väskan. “Hej hej! Hur står det till idag då, Laura?“ Laura satte sig framför henne och öppnade väskan. “Bara bra. Du, Siv, igår var ju jag här och lånade olika böcker om mytologi, minns du väl?“ Siv nickade men slet inte ögonen från boken. “Jo, då hamnade den här på något sätt bland böckerna. Men jag har inget minne av att ha lånat den. Man kanske skulle kunna kolla om den är registrerad på mitt lånarkonto?“ frågade Laura och visade boken. Först nu tittade Siv på henne och sedan på boken innan hon gav till ett förfärat rop som ekade genom bibliotekets fyra väggar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Evelijna03 - 11 jul 07 - 23:52- Betyg:  | Jätte bra! Mailja när nästa kommer ut!(A)
fortsättningen på min novell har kommit ut nu,
jag kunde tyvär inte mala dig för det gick inte.
Ha det bra!:) | | natta94 - 11 jul 07 - 23:22- Betyg: | | skitbra mejla när nästa del kommer!..kram | | Strawberrysweet - 11 jul 07 - 09:27- Betyg: | | As bra..mejla när nästa del kommer =D |
|
|
|
