Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Dess hemlighet (Ett)

Det här blev lite längre än tänkt, så jag förstår helt om ni inte skulle orka läsa det hela. Tackar också jättemycket till er som tar er tid och läser det, och en kommentar förgyller min dag ! =) Fortsättning kommer följa om nån skulle önska så...



Kapitel ett

Laura James steg ut ur skolbiblioteket med famnen full av tjocka och dammiga böcker. Hon hade hittat ett par böcker med snirkliga bokstäver, som kanske skulle kunna hjälpa henne med sin uppsats till skolan. Hon lade ner ett par stycken i väskan, resten fick hon bära. Hon gick längs den tomma hallen som ledde till skolutgången. Så här sent hade nästan alla elever gått hem, det fanns väl kanske bara några få elever som Laura som fortfarande var kvar. Hon lyfte på sin vänstra arm och kollade på sin klocka. Halv fem. Hon nästintill sparkade upp dörren då hennes armar var fulla av böckerna. Hennes röda cykel stod där, lutad mot en gammal ek. Hon lade de största böcker i pakethållaren och resten i korgen som satt fast på styret, hon fick hoppas att ingen skulle trilla. Snabbt satte hon sig på cykeln och började trampa på. De gamla hjulen gnisslade högljutt för varje meter de bar på cykeln. Hon fortsatte ivrigt att trampa. Inte nu… vid nästa kvarter bodde hon, åtminstone trodde hon det. Nyligen hade hennes pappa flyttat hit med henne;De hade flyttat när Lauras mamma hade dött, det tycktes som om Lauras pappa, Wilson, trodde att flytten skulle radera alla hemska minnen. Minnena dök upp på nytt:Hennes mamma som flöt i floden med ryggen blodig där knivhuggen trängt genom hennes hud, hennes ansikte dolt under vattenytan…Laura slog bort tankarna. Hon ville inte minnas, bara glömma. Hon kom fram till det rödbruna huset där hennes pappa antagligen väntade inuti. Solen hade nästan gått ner helt, det tycktes som om den ville gömma sig bakom det lilla tegelhuset. När hon bromsade tvärt på gräsmattan ramlade alla böcker från pakethållaren förutom en. Hon tittade på det röda lädret som bildade dess pärm. Trots att hon inte hade något minne av att ha valt ut den tog hon bort den från pakethållaren och lyfte upp resten från gräset. “Hallå!“ ropade hon när hon steg in i det dunkelt belysta huset.“Jag är hemma pappa!“ Ingen svarade. Utmattad lade hon sina böcker på ett litet bord i hallen. I vardagsrummet var det tomt, det kunde hon se även om persenerna var neddragna. I köket lyste det in genom fönstren men det förvissade en bara om tomheten. Till slut gick Laura till sin pappas sovrum. Där låg hennes pappa och sov i sina vanliga kläder. Laura suckade men stängde igen dörren till sovrummet. Snabbt bredde hon ut en macka med kaviar på tub. Hon rotade genom hela kylskåpet tills hon hittade en förpackning med apelsinjuice. Hon hällde i det i ett stort glas innan hon satte sig framför den stora högen av böcker som nu låg framför henne. Hon hade redan flyttat dem från bordet i hallen till köksbordet, så nu var det bara att börja att läsa. Hon bläddrade genom dem och letade efter fakta om egyptisk och skandinavisk mytologi. Hon bläddrade genom flera kapitel där det berättades om hur världen kom till: Att solguden Ra fick tre barn, Nut, Geb och Shu, enligt egypterna. Hon läste om vikingarnas gud Oden, och Midgård där gudarna bodde. Där nämndes åskguden Tor och hans fru Siv. Det sades att varje gång Tor slog med sin hammare åskade det hos människorna. Men ingenting fann hon som fångade hennes uppmärksamhet, hennes nyfikenhet. Till slut gav hon upp och slog igen alla böcker, tystade deras jämt viskande berätelser. Där låg dem med stumma munnar, utan att kunna yttra ett ord. Men Lauras envishet kunde inte låta henne sluta läsa, hon ville hitta något speciellt till sin uppsats. Till slut när hon hade plockat ner bok efter bok från högen, så låg det längst ner en rödpärmad bok. Som nästan alla de andra böcker hon hade lånat så hade den snirkliga bockstäver i guld, skrivna med gammal skrivstil. Hon plockade upp den från bordet och åter slog tanken henne att hon inte hade lånat den. Pärmen var mjuk och lockade alla tittande ögon till att öppna den så att den fick berätta sin berättelse, sluka dess innehåll. Laura öppnade den försiktigt, som om pärmen annars skulle falla sönder eller som om en huggorm skulle hoppa fram. Snart insåg hon att det handlade om grekisk mytologi. Hon läste om gudarnas kamp mot titanerna. Om gudarnas nya tidsålder som började med att Zeus fick överleva titanerna. Fängslad som hon var av berättelsen läste hon till sent på kvällen. Det var fredag, så hon kunde läsa så länge hon ville. Klockan halv elva började hon frysa, elementerna var inte påslagana trots att det redan var oktober. Hon tog på sig en fleecetröja innan hon hällde upp mjölk i en kaffekopp. O´boy burken stod framme så hon hällde i mycket, så mycket att mjölken vart mörkbrun. Innan hon satte sig ner igen lade hon kaffekoppen i mikrovågsugnen. Så att den skulle bli någorlunda varm. Så fort hon satte sig ner på stolen hörde hon steg i hallen. Hon satt kvar och drack lite av den rykande chockladen. Hennes pappa stod nu där i dörren med rufsigt hår och vimsig blick. Han lutade sig mot dörrkarmen samtidigt som han såg på alla böcker som låg utspridda på bordet. “Vilken röra,“ sade han med en suck och gestikulerade mot böckerna och brödsmulorna som låg på bordet. Med sin vänstra hand gömde Laura snabbt glaset juice under bordet, så att hennes pappa inte skulle bli för irriterad. Utan att bry sig mer än så om sin pappas kommentar fortsatte hon dricka chokladen. Numera – utan att riktigt veta varför – kallade hon alltid sin pappa vid förnamn och han sade aldrig emot. “Wilson,“ sade hon och kollade på honom. Han gick fram till diskbänkensamtidigt som han gav ifrån sig ett ’hmm’. Men Laura fortsatte inte sin mening, hon förstod att hennes pappa var för trött. Han tog kallt vatten över hela ansiktet i ett försök att pigga upp sig själv, men i Lauras ögon var han minst lika trött som innan. Sedan gick han.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
gwenii - 6 okt 07 - 21:14- Betyg:
OMG! DEN HÄR ÄR JU... DEN HÄR... JAG VET FAN VAD SOM HÄNDER... ASSÅ... JAG HAR INGA ORD! OMGOMGOMG, DEN HÄR ÄR JU, JAG VAR JU MED NÄR DU HÖLL PÅ ATT SKRIVA DEN! :o:o:o:o:o:o:o
natta94 - 11 jul 07 - 23:17
den var skit bra juh.du skulle låtit mig läsa den innan :)
ska läsa del två nu. kram
zoey94 - 10 jul 07 - 20:45
kan man få era mejl då? ^^
fluppen94 - 10 jul 07 - 20:39- Betyg:
mejla när nästa del kommer tack :)
gullunge_92 - 10 jul 07 - 20:29- Betyg:
lång var den, men bra:)
mejla gärna när nästa del kommer:)
sotboll - 10 jul 07 - 20:04- Betyg:
mera fortsätt den är skiit bra

Skriven av
zoey94
10 jul 07 - 19:44
(Har blivit läst 388 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord