Den ensamma vandraren [del.1] |
Månens ljus lyste på den lilla byn, fick den att se
magisk ut. Med snön som gnistrade orörd och skymde varje
hus förväntade sig den skugglika gestalten nästan att
övernaturliga väsen skulle sväva ut genom fönstren och
fängsla alla som vågade sig för nära.
Men det var bara inbillning, eller? Hon rös när hon tänkte
på faran som byn svävade i. Invånarna måste genst lämna
byn, hur vacker den än var.
Känslolaviner väntar inte!
forts. följer
|
|
|
|
