AGWL3 Kp.15 |
Fai och Max hade börjat dekorera granen då Dark åter kom in till vardagsrummet. Han log då han såg dem. Max var alldeles lugn, vilket inte var han och det tyckte Dark var bra. Han visste inte ifall han skulle orka med den vanliga Max just nu.
”Hörni, var är Kairi?” Sa han sedan. Han märkte just att hon inte var inne i rummet. Max verkade inte lyssna på vad han sa, utan nynnade på en melodi medan han tog glitter från lådan med julsaker i och lade på granen.
”Jag tror hon skulle hjälpa Evi med förberedelserna med maten till i morgon.” Sa Fai lugnt medan han satte upp julgranskulor i granen. Dark gick in till köket, och visst, där var Kairi.
”DARK-SAN!!” Sa Evi glatt när Dark kom in. Kairi tittade upp på honom. Hon hade inte märkt att han var där förrän Evi påpekade det.
”Hej på dig också Evi.” Sa han och tittade Evi när han sa det, sedan tittade han på Kairi.
”Det är Evi-chan, inte Evi!” Sa Evi tillrättavisande. Dark struntade i det och lutade sig mot vägen och log ett självbelåtet leende.
”Ska du stå där hela dagen?” Frågade Kairi lite surt. Hon tyckte att det var irriterande att han bara såg på.
”Ja, jag vill ju se hur det går för min Kairi.” Sa han och log djävulskt. Hon suckade. *Min Kairi… Har jag gått och blivit en ägodel nu också? Får väl gå för den här gången då. Jag vill ju inte att vi ska bråka dagen innan julafton.* Hon gick fram till Dark och gav honom skålen som hon höll i.
”Varför hjälper du inte till? Det är inte svårt, allt du behöver göra är att röra om här i. Det kan till och med du göra.” Sa Kairi och log. Han tittade ner i skålen. Han kunde se att det var rödbetor där i, men det andra som var där i visste han inte var det var.
Dark var sannerligen förvånad över vad Kairi just gjorde. Det hade han inte varit beredd på.
”Anser du att jag är dum eller?” Sa Dark och tittade mot Kairi igen.
”Nej, men du ser inte ut som du kan laga mat.” Sa hon innan hon gick till Evi och hjälpte till med skinkan.
”Dark, ska du verkligen laga mat? Jag håller faktiskt med Kairi i det här. Det verkar inte som om du kan laga mat. Jag har aldrig sett dig göra det.” Sa Daisuke inifrån Dark.
Dark log självbelåtet.
”Vi kan ju inte veta om jag är bra på mat om jag aldrig testat det. Dessutom har jag sett Emiko göra det tusen gånger minst.” Sa han och sedan lade han skålen på bordet.
”Det här är för enkelt, ge mig en utmaning.” Sa Dark och log djävulskt mot Kairi.
”Okej. Du kan skära grönsaker.” Sa Kairi och tog skålen och rörde om i den.
”Lätt som en plätt.” Sa Dark och gick fram till skärbrädan.
Max och Fai var snart klara med granen. Det enda som fattades var stjärnan.
”Jag vill!! Jag vill!!” Sa Max och hoppade upp och ner.
”Okej.” Sa Fai och log. Det enda problemet var att Max var för kort för att nå upp till toppen av granen. Granen var en armlängd längre än Fai, men han skulle kunna nå toppen. Fai lyfte upp Max så att han skulle kunna nå toppen och Max lade glatt stjärnan på toppen av granen. Fai satte ner honom på golvet igen.
”Bra gjort, Max-kun.” Sa Fai och log. Max log ett brett leende.
”Det var kul!!” Sa Max, men sedan sprang han till fönstret. Det hade ännu en gång börjat snöa.
”YAY!! Snö!!” Sa Max och hoppade upp och ner.
Daiki hade sagt till Kosuke och Ed att de skulle hjälpa till med att dekorera varje rum så att det blev mer ’juligt’. De båda hade fått en låda med juldekorationer i. Ed hade fått börja med Max och Fais rum och Kosuke med Emiko och hans sovrum. Daiki själv, hade gått ner till källaren för att städa upp röran som hade skett när Midori hade slagits med Ed och Dark. Det enda Ed lade in i Max och Fais rum var en plasttomte som han lade på fönsterbläcket. Han gick sedan till Kairis och Mindoris rum. Han hängde upp glitter vid deras fönster och sedan lade han en julängel vid Mindoris nattduksbord och en tomtenisse vid Kairis nattduksbord. Han gick sedan upp till Daisukes och hans rum. Han hängde en julstrumpa på väggen och sedan gick han därifrån och ner till vardagsrummet. Han såg att Max och Fai satt i soffan och tittade på tv, ett barnprogram. Max var helt överlycklig och Fai var lite uttråkad. Ed satte sig i soffan, han hade inget bättre för sig. Han tittade på granen, och han var tvungen att medge att den blev rätt så fin.
Daiki hade gått till hallen och började göra i ordning där med juldekorationer, With satt på hans huvud och vilade. Han hade stängt av alla fällor, så att han skulle kunna få lite lugn och ro medan han dekorerade. Emiko och Mindori hade nästan varit borta i en timme nu. Det var Emiko som brukade ta hand om dekorationerna, och Daiki hade aldrig trott att det skulle vara så jobbigt som det var, då Emiko hade dekorerat färdigt alla rum efter 2 timmar. Visst hade Daisuke hjälpt till med att dekorera granen, men mycket mer än så hade det inte varit. Nu var de ändå fem personer, två som dekorerade granen och tre som tog resten av rummen, och det hade tagit en timme. Han log då han tänkte på allt som Emiko gjort för den här familjen. Han var stolt över sin dotter.
”Har du inget svårare jobb till mig?” Frågade Dark självbelåtet. Kairi höll handen för munnen och hostade lite smått. Hon tittade sedan på grönsakerna, visst var de inte så fint skurna, men hon var ändå glad att han hade försökt, det var mer än vad han brukade göra. Evi höll på att lägga all mat de hittills gjort i kylskåpet, hon lyssnade inte så mycket på vad Dark och Kairi pratade om. Hon var för inne i sitt jobb.
”Du kan ju hjälpa mig att göra knäck.” Sa Kairi efter ett tag och log. Hon gick fram till vattenkranen och tvättade sina händer åter igen. Hon hade gjort knäck flera gånger tidigare och visste hur man gjorde. Visst, första gången hade det slutat i katastrof, men hon lärde sig av sina misstag.
Hon tog fram en kastrull och lade den på en spisplatta.
”Visst, vad är det jag ska göra då?” Frågade Dark.
”Det här kommer sluta i katastrof!” Sa Daisuke inifrån honom.
”Tyst med dig!” Fräste Dark tyst.
”Du kan stå där medan jag tar fram ingredienserna till att börja med.” Sa Kairi och plockade fram grädde, socker och ljus sirap.
Emiko och Mindori kom in i hallen och märkte att Daiki höll på att dekorera hallen. Emiko log.
”Kom nu Mindori, och lägg dina julklappar under granen.” Sa Emiko och gick sedan in till vardagsrummet. Hon blev överförtjust i granen.
”Vad fin den blev!” Sa hon och satte ihop händerna av förtjusning. Mindori kom in och lade julklapparna under granen, som Emiko sagt åt henne att hon skulle göra. Hon kände sig lite hängig, så hon satte sig bredvid Ed. Emiko gick upp för trapporna, hon ville sätta upp mistlar. Hon tyckte att det var en sådan fin tradition. Hon hade tre stycken mistlar, och hon letade efter bra ställen att hänga upp dem på. Det första hon kom att tänka på var över dörren till Max och Fais rum.
När hon var färdig med att sätta upp mistlar, så att ingen märkte vart hon satt upp dem, gick hon in till köket. Hon såg att Dark rörde om i kastrullen med knäcksmet och att Kairi stod bredvid och såg till så att det inte blev något fel. Hon såg också att Evi höll på att baka pepparkakor.
”Kawaii!” Sa hon av förtjusning. Kairi tittade mot henne, hon hade inte märkt att Emiko kommit in. Hon hostade till lite. Emiko gick fram till Dark och Kairi och kramade om dem.
”Det är så bra att ni äntligen kommer överrens igen.” Sa hon och sedan släppte hon dem. Dark log, men koncentrerade sig mest på att inte låta knäcksmeten koka över. Kairi log hon med.
”Det är jätte bra att ni samarbetar, men jag ser inte några mandlar framme. Brukar det inte vara mandlar i knäck?” Sa Emiko sedan.
”Jo, fast jag är allergisk mot mandlar, så jag vill helst inte ha mandlar i knäcken.” Sa Kairi hostade till lite.
”Oj, det visste jag inte.” Sa Emiko.
”Inte jag heller.” Sa Dark.
”Nej, det är inte många som vet det. Jag brukar glömma att nämna det.” Sa Kairi och log.
”Är du mycket allergisk för mandlar?” Frågade Emiko sedan.
”Det är i alla fall livshotande om jag äter det, så jag antar att jag är det.” Sa Kairi lite besvärat. Hon tyckte egentligen inte om att prata om sina allergier.
”Oj då, det var inte bra. Vi får helt enkelt vara försiktiga och se till att det inte är några mandlar i maten.” Sa Emiko allvarligt. *Det är svårt att tro att en sån som Kairi skulle kunna dö bara om hon äter mandlar.* Tänkte Dark medan han försökte med att rulla knäcksmeten till en liten kula, som Kairi hade lärt honom att göra. Det blev till en kula.
”Vad ska jag göra nu då? Det går att rulla den till en kula nu.” Sa Dark. Kairi skulle precis förklara då hon började hosta ännu en gång.
”Kairi, mår du bra?” Frågade Emiko lite oroat.
”Jo då, jag behöver bara lite frisk luft.” Sa Kairi och gick därifrån.
Mindori hade nästan somnat på Eds axel då hon hostade till. Ed rodnade över tanken då de kysste varandra och tanken på att hon nästan sov på hans axel. Han tittade snabbt på henne då hon hostade, och Fai också.
”Mår du bra, Mindori?” Frågade båda två samtidigt.
”Jo då, jag mår bra. Jag behöver bara sova lite.” Sa Mindori tröttsamt. Ed lade sin vänstra hand på Mindoris panna.
”Hon är kokhet!” Sa Ed snabbt och bar snabbt upp henne till hennes rum, Fai följde efter dem. Ed lade henne i hennes säng och stoppade om henne. Fai gick fram till Mindori och knuffade Ed undan lite lätt.
”Är det någonting du vill ha?” Frågade han med en lugn och kärleksfull röst.
”Filt. Det är kallt.” Sa Mindori och tittade med trötta ögon mot sin bror.
”Då hämtar jag det.” Sa han och log.
”Tack.” Sa Mindori och log.
Fai log lite mer och sedan gick han därifrån. Ed satte sig vid Mindori.
”Är det något annat du behöver? Något att dricka?” Frågade Ed. Mindori skakade på huvudet.
”Jag vill att du stannar här.” Sa hon och höll i hans hand. Han rodnade lite lätt.
”Då gör jag det.” Sa han sedan och log.
Fai gick till soffan och tog filten som fanns där. Han märkte att Max inte var lika livlig som han brukade vara, så han satte sig bredvid honom.
”Vad är det? Mår du bra?” Frågade Fai och tittade på Max med en liten orolig blick.
”Det är kallt.” Sa Max och kurade ihop sig lite. Fai tittade lite oroligt på honom och lade försiktigt sin hand på hans panna. Han var kokhet.
”Inte konstigt att du fryser, Max-kun. Du har ju feber.” Sa han och lade axeln på sin axel och sedan bar han Max brudligt och gick upp till hans och Max rum. Han lade försiktigt Max i sängen och stoppade om honom.
”Vila dig mycket nu. Då mår du bättre snabbare. Jag kommer snart med något att dricka och äta till dig.” Sa Fai och log. Max rodnade lätt.
Fai gick in till Kairis och Mindoris rum. Han stannade vid dörröppningen av synen att de höll varandras händer. Han blev lite sur, men gick fram till sin syster och lade filten över henne.
”Du får se till att vila nu, Onee-chan, så du blir bättre. Jag kommer snart med något att äta och dricka. Drick mycket nu.” Sa Fai och gick därifrån. Han började inse att han var tvungen att acceptera att Mindori var kär.
Kairi hann inte ta ett steg utanför ytterdörren innan hon började hosta ännu mer, så hon satte sig ner på golvet för att försöka lindra hostningen. Daiki, som fortfarande var i hallen för att ta hand om det sista, gick snabbt fram till henne.
”Mår du bra, Kairi-san?” Frågade han.
”Ja, jag mår bra.” Sa hon ansträngt för att försöka hålla hostan borta, men det hjälpte inte särskilt länge. Daiki lade en hand på hennes panna.
”Du är varm, du har nog feber. Jag går och hämtar Dark, jag är nog för gammal för att bära dig.” Sa Daiki och gick.
”Nej, det går bra! Faktiskt! Du behöver inte… Det är ingen idé, han kommer att hämta Dark ändå.” Sa Kairi och suckade. Hon hostade lite till.
Dark kom snart dit och satte sig på huk framför henne.
”Så min prinsessa av is behöver hjälp.” Sa Dark och log.
”Nej, jag klarar mig.” Sa Kairi irriterat och försökte ställa sig upp, men hon var för svag för det.
”Jag ser det.” Sa Dark och ställde sig upp. Kairi tittade surt på honom och tog hjälp av väggen för att komma upp. Precis när hon kommit upp bar Dark henne brudligt.
”Släpp mig!” Sa Kairi surt och slog honom på bröstkorgen. Hon träffade precis innan Darks sår började.
”Vet du? Det gjorde inte ens ont. Du är nog sjuk.” Sa Dark och skrattade lite medan han bar upp henne.
”Jag är inte sjuk!” Sa Kairi, men gav snart upp.
Dark gick in till Kairis och Mindoris rum och såg att Ed satt hos Mindori.
”Är hon också sjuk?” Frågade Dark och lade Kairi i sängen.
”Ja.” Sa Ed.
Dark försökte stoppa om Kairi, men Kairi lät honom inte göra det.
”Jag kan göra det själv. Jag är inte helt hopplös.” Sa Kairi surt och lade täcket över sig själv.
Fai gick in till köket där Emiko, Evi och Daiki var. Innan han hade gått in till köket hade han letat fram en till filt och lade den över Max och gick ner igen.
”Hej, Fai-kun! Vad gör du här?” Sa Emiko glatt.
”Mindori och Max är förkylda. Jag ska hämta något att äta och dricka till dem.” Sa Fai.
”De också? Jag har börjat göra kycklingsoppa, det brukar hjälpa. Kairi är också förkyld, så kan du ta upp lite till henne också är du snäll?” Sa Emiko och medan hon tog fram tre glas och ett paket apelsinjuice.
Fai suckade. Han hade inte stor lust med att ge Kairi något, inte som hon har betett sig mot Mindori.
”Jag får väl göra det.” Sa Fai lite motvilligt.
”Vad bra.” Sa Emiko och log, sedan hällde hon juicen i glasen. ”Evi-chan, kan du ta fram en bricka?” Sa Emiko sedan medan hon gick fram till kastrullen med kycklingsoppan och rörde om lite.
”Okej.” Sa Evi glatt och tog fram en bricka och lade glasen på brickan.
Fai väntade där enda tills kycklingsoppan blev färdig, och under tiden hade Kosuke kommit in till köket. Evi och Emiko hade börjat göra i ordning mat till resten av familjen som inte var sjuka. Emiko hade tagit fram tre skålar och tre skedar och sedan hällde hon kycklingsoppa i de tre skålarna.
”Det är färdigt nu.” Sa Emiko och log samtidigt som hon lade skålarna och skedarna på brickan. Fai tog brickan och gick först upp till Mindoris och Kairis rum. Han gav Dark en sked, en skål med kycklingsoppa och ett glas med juice.
”Till Kairi.” Sa Fai och gick vidare till Mindori. Han lade kycklingsoppan, skeden och juicen på nattduksbordet.
”Se till att få något i magen nu, Mindori.” Sa Fai lugnt och kärleksfullt. Mindori nickade som svar.
Fai gick sedan in till sitt och Max rum och satte sig bredvid honom.
”Tror du att du orkar sätta dig upp?” Frågade Fai lugnt. Max nickade och satte sig upp. Fai tog upp skålen med kycklingsoppan och sedan tog han skeden och började mata Max.
”Jag kan äta själv.” Sa Max och skrattade lite.
”Jo, det vet jag, men just nu vill jag ta hand om dig.” Sa Fai och log han med. Max började rodna. ”Så, gapa stort nu.” Sa Fai och log lite mer.
Ed gjorde som Fai och matade Mindori. Hon sa ingenting om det, utan blev frivilligt matad.
Dark försökte mata Kairi, men det gick inte så bra.
”Jag kan äta själv!” Sa hon irriterat.
”Men nu vill inte jag att du ska äta själv.” Sa Dark och stoppade skeden i munnen på henne då hon öppnade den för att säga ett annat ord. Hon svalde det, men började hosta då tänkte säga ifrån ännu en gång.
”Jag ska äta själv!” Sa hon sedan.
”Nej, det ska du inte.” Sa Dark då.
”Dark, är det inte bättre att låta henne få göra som hon vill?” Frågade Daisuke inifrån Dark.
”Nej.” Sa Dark och fortsatte att försöka mata henne. Tillslut lugnade hon ner sig och lät honom mata henne.
Precis efter att Mindori ätit upp soppan och druckit upp juicen, somnade hon. Ed tog skålen, skeden som låg i skålen och glaset och gick ner med det.
”Lycka till med Kairi.” Sa han sedan och skrattade lite tyst för sig själv.
”Det lär jag behöva.” Sa Dark tillbaka. Att ta hand om Kairi när hon var sjuk var ännu mer jobbigare än att ta hand om henne när hon var frisk.
När Max hade ätit upp lade han sig ner igen. Han kände sig väldigt utmattad och behövde vila.
”Sov gott.” Sa han och pussade Max lätt på pannan. Max rodnade och Fai rodnade lite han med, sedan tog han skålen och skeden och gick ner till köket med dem.
Kairi somnade efter ett tag hon med, och Dark var alldeles slut efter att ha tagit hand om henne. Han blev till Daisuke, som gick ner med skålen, skeden och glaset.
”Kairi var verkligen jobbig.” Viskade han till Dark.
”Stör mig inte, jag försöker sova.” Sa Dark inifrån Daisuke.
Daisuke gick ner till köket och lämnade det han tagit med sig. Han såg att Ed och Fai åt.
”Hej, Dai-chan. Bra att du kom, det finns mat åt dig.” Sa Emiko och lade in en ny plåt med pepparkakor i ugnen.
Daisuke satte sig vid bordet och tog åt sig av maten som fanns.
FF:
”Daisuke, Dark måste få komma fram. Han har ett jobb att göra.” Sa Emiko och tog fram ett foto på Riku. Daisuke rodnade och i nästa sekund var han Dark.
”Lyssna noga nu, Dark-san. Det du ska stjäla är ’Evighetens hjärta’. Den är väldigt ömtålig, får den en stöt går den sönder. Var försiktig med den.” Sa Emiko sedan och tittade allvarligt på honom.
”Du behöver inte oroa dig, Emiko-san. Jag är alltid försiktig.” Sa Dark och log självbelåtet. Emiko log och slog ihop händerna.
”Vad bra! Jag har gjort en dräkt åt dig som jag tror skulle var helt förtjusande på dig.” Sa Emiko och tog fram en svart dräkt med en mörklila polo på och mörklila handskar till. Dark skyndade sig att byta om och sedan gick han fram till henne.
”Den är absolut förtjusande på dig! Du ser så stilig ut i den! Precis vad jag trodde.” Sa Emiko. Daiki lade With på Darks axel.
”Jag tror att du får göra det här utan alla de andra, så var beredd på polisen. Nu kan Kairi inte jaga bort dem.” Sa han sedan.
”Jag har gjort det fler gånger än vad jag har fått hjälp.” Sa Dark och log ännu mer. Han flög iväg till museet.
Mindori öppnade ögonen och tittade mot fönstret. Det var alldeles bäckmörkt ute. Ed hade somnat på en stol vid hennes säng. Hon log mot honom. Hon kände sig fortfarande lite krasslig, men hon kände sig ändå lite bättre. Hon gick upp ur sängen och gick in till badrummet.
Kairi vaknade av sin hosta och tittade sig omkring i rummet. Hon såg att Ed låg och sov på en stol vid Mindoris säng, men Mindori såg hon ingenstans. Hon tänkte inte mer på det, utan somnade om nästan direkt.
Dark såg Evighetens hjärta och att det var inlåst i ett tjock lager av glas som inte gick att ta sönder. Den lös rött och såg ut som en kristall, en hjärtformad kristall. Dark gick försiktigt fram och tryckte in koden så att det tjocka glaset öppnades. Dark gick fram till Evighetens hjärta och plockade försiktigt upp den.
”Bra jobbat, Dark.” Hörde han bakom sig. Han vände sig om och såg Hiwatari lutandes mot väggen. Dark log djävulskt.
”Jag har inte tid för det här. Vi får slåss någon annan dag.” Sa Dark och gjorde sig beredd på att flyga.
”Jag tänker inte låta det bli en annan gång.” Sa Hiwatari och sedan satte han sig ned. ”Nej, inte nu.” Viskade han och sedan skrek han. Fram kom Krad.
”Namine är inte här för att stoppa mig nu, så tro inte att du kommer härifrån levande.” Sa Krad och tittade med galna ögon på Dark.
Dark lät ett litet skratt rymma från sina läppar.
”Vi lär får väl se.” Sa han sedan och log. Krad tog fram en vit fjäder och slängde den mot Dark som flög undan. Fjädern gjorde så att ett fönster sprängdes så att glas flög i tusen bitar. Publiken utanför skrek och försökte ta sig därifrån och polisen gömde sig i sina bilar.
”Du missade.” Sa Dark och hånlog.
”Oroa dig inte, jag tänker inte låta det hända igen.” Sa Krad och log ett djävulskt leende. Han tog återigen fram en vit fjäder och slängde den mot Dark, som flög undan. Krad flög då fram till honom och tryckte honom med en enorm snabbhet mot en av väggarna så att ett duns hördes. Dark stönade till av smärta. Han tittade snabbt på sin hand. Evighetens hjärta var fortfarande där och oskadat. Det verkad som hans hand fick det mesta av stöten mot väggen. Dark log och sparkade undan Krad, sedan tog han fram en av sina svarta fjädrar.
”Jag har verkligen inte tid för det här.” Sa Dark och slängde fjädern mot Krad, som flög undan.
”Du behöver mer än en fjäder för att stoppa mig.” Sa Krad och skrattade elakt. Dark log djävulskt mot honom. Plötsligt kom tjock, svart rök från fjädern. Krad letade efter Dark i röken, men kunde inte se honom.
”FAN!” Sa han surt. När röken försvann såg han att Dark också var borta.
Dark hade passat på att flyga iväg då röken kom. Det hade varit hans plan. Som tur var hade poliserna gått in till museet för att försöka fånga Dark, men publiken var ganska högljudda av sig. Han var tvungen att flyga därifrån snabbt.
Han var snart hemma hos familjen Niwa igen.
”Här är Evighetens hjärta. Helt oskadd.” Sa Dark och log självbelåtet. Daiki tog försiktigt Evighetens hjärta och gick ner till källaren och Kosuke följde honom. Kosuke var expert på Evighetens hjärta, då han forskat om den mycket, så det var därför han följde med.
Emiko log.
”Bra jobbat, Dark.” Sa hon sedan. Dark skulle precis gå upp till Daisukes rum, då han blev hejdad av Emiko.
”Dark-san, du är skadad.” Sa hon sedan en orolig röst. Dark höll sig om bröstkorgen. *Hur visste hon?* Tänkte han och tittade mot henne.
”Vart?” Frågade han med ett leende.
”På axeln.” Sa Emiko. ”Evi-chan, kan du ta fram första hjälpen lådan? Den ska ligga i badrummet.” Sa Emiko sedan till Evi, som nickade till svar och gick upp till vardagsrummet. Hon kom snart ner med lådan och sedan öppnade Emiko lådan.
”Dark-san, kan du ta av dig överdelen av dräkten? Jag måste se hur stort det egentligen är.” Sa hon sedan. Dark gjorde som hon sa och tog av sig sin överdel. I såret var en glasbit som hade flugit dit då glaset sprängdes. Emiko tog bort glaset från såret och Dark skrek till lite av smärta. Hon såg att såret var stort, men inte så djupt, så hon tog fram lite sprit för att rengöra såret och hällde lite på en bomullstuss. Hon lade den försiktigt på Darks axel och började dutta. Dark bet ihop, det sved verkligen. Hon tog sedan fram en kompress och lade den över Darks sår.
”Du lär må bättre till imorgon.” Sa Emiko och log. Dark log och sedan gick han upp till Daisukes och Eds rum. Där förvandlades han tillbaka till Daisuke.
FF, Nästa dag, Julafton:
Max vaknade tidigt på morgonen. Han kände sig mycket bättre än vad han hade gjort igår, men sen mådde han ju inte så jätte dåligt då heller. Han satte sig upp i sängen och tittade mot fönstret.
”AHH!” Skrek Max och ramlade på golvet. Fai vaknade snabbt av skriket och tände lampan.
”Vad? Vad hände?” Sa han sömnigt och ställde sig upp.
”Ond! Han är ond!” Sa Max från golvet. Fai gick till Max och satte sig bredvid honom.
”Vem är ond?” Frågade han sedan.
Max pekade på plasttomten som Ed hade lagt där dagen innan. Fai skrattade lite tyst och gick fram till plasttomten.
”Ska jag ta bort honom?” Frågade han sedan. Max nickade och Fai tog plasttomten och lade den i sitt nattduksbord.
”Bättre?” Frågade han sedan.
Max nickade och lade sig sedan i sängen igen. Fai lade sig också i sängen, men han kunde inte somna om nu när han var vaken.
”Max-kun, mår du bättre?” Frågade Fai sedan.
”Ja, jag tror inte att jag har feber längre.” Sa Max glatt och log.
”Vad bra.” Sa Fai sedan och vände sig om för att försöka sova, även fast han visste att han inte skulle kunna sova. Max kunde inte heller sova, så han ställde sig upp och gick ner till vardagsrummet. Max bestämde sig för att gå ner till källaren, bara för att ha någonting att göra. Sist han var där nere var när Midori var fastkedjad, men nu var ju inte Midori framme, så det skulle nog gå bra. Han gick ner dit och tittade sig omkring. Kedjorna som Midori suttit fast på skrämde honom lite. Han fick en massa tillbakablickar på det hemska som hänt, men höll sig kvar i alla fall. Han gick fram till kedjorna och kände på dem. Han ville övervinna sin rädsla.
”Någon är fortfarande rädd, ser jag.” Max kände igen rösten. Han vände sig om och såg Namine.
”Namine?” Sa Max förvånat.
”Ni ska veta att bara för att jag hjälpte er med Midori, så betyder det inte att jag är er vän. Hon utgjorde ett hot och var för instabil. Nästa gång kommer antagligen att gå bättre.” Sa Namine medan hon gick fram till kedjorna och rörde dem.
”Så det var här ni kedjade fast henne för en kort stund.” Sa hon och skrattade i mjugg.
Max stod som förstenad, han visste inte vad han skulle göra.
”Du får se till att träna lite, du var alldeles för svag.” Sa hon sedan och försvann i ett ögonblick.
”Vart tog hon vägen?” Frågade han och tittade sig omkring. När han väl insåg att hon inte var kvar, så gick han upp igen. Han mötte Fai i vardagsrummet.
”Vart var du?” Frågade Fai lite oroligt. Max tittade ner på golvet i någon sekund och sedan tittade han upp igen med ett leende.
”Här.” Svarade Max och satte sig i soffan.
”Jag såg dig inte.” Sa Fai sedan.
”Jag var inte här inne, utan här i huset.” Sa Max och skrattade. Fai satte sig bredvid Max.
”Mår du bra?” Frågade han sedan.
Max nickade och log. Lamporna började tändas och in kom Emiko i morgonrock.
”Är ni redan vakna?” Frågade hon och gäspade lite.
Max och Fai nickade.
”Mår du bättre Max-kun?” Frågade Emiko.
”Ja.” Sa Max glatt och log.
Emiko log och sedan gick hon in till köket för att göra i ordning kaffe till Daiki. Hon gick snart ut därifrån och sedan gick hon upp till sitt och Kosukes rum för att göra i ordning sig.
Max och Fai satt kvar i vardagsrummet.
FF:
Kairi vaknade och hostade lite. Hon kände sig någorlunda bättre och hade antagligen ingen feber heller. Hon kände sig bara täppt i näsan och så hade hon kvar hostan. Hon gick fram till garderoben och plockade fram lite kläder och sedan gick hon in till badrummet för att duscha. Hon kände sig fortfarande lite slö, så det var lite jobbigt för henne att gå dit.
Mindori vaknade lite senare. Hon kände sig piggare än vad hon hade gjort dagen innan, och hon hade inte lika mycket hosta kvar. Hon hade fortfarande lite feber, men det var bara lite. Hon satte sig upp i sängen och klev ur den. I samma stund vaknade Ed och sträckte lite på sig.
”God morgon, Ed.” Sa Mindori och log.
”God morgon. Mår du bättre?” Frågade Ed och kliade sig lite i bakhuvudet.
Mindori nickade till svar.
”Skulle du kunna gå ut? Jag ska byta om.” Sa Mindori och skrattade till lite.
”Jo, ja, självklart.” Sa Ed, gick ut från rummet och stängde dörren. Mindori bytte om till ett vitt linne, slappa jeans, mörkgråa strumpor och en lite varmare ljusgrå tröja. Hon gick sedan ut till Ed.
”Ska vi gå ner kanske?” Sa hon sedan och log.
Kairi bytte om till mörkblåa jeans och en stickad mörkröd tröja och sedan gick hon ner. Hon gick in till köket och såg att Emiko och Evi stod där inne och höll på med frukosten.
”Åh, god morgon Kairi.” Sa Emiko och log glatt.
”God morgon.” Sa Kairi (men eftersom att hon var täppt i näsan lät det som hon sa; ’God borgon’ ungefär).
”Har du blivit bättre då?” Frågade Emiko sedan.
”Lite, men hostan har jag kvar, och nu har jag också blivit täppt i näsan.” Sa Kairi och hostade lite.
”Jo, jag hör det. Ska du inte vila dig då?” Frågade Emiko.
”Det är julafton. Jag kan inte vara sjuk på julafton. Det är en dag då alla ska samlas.” Sa Kairi och hostade lite till. Det var då Mindori och Ed kom in till köket.
”Gå upp och lägg dig igen, Kairi. Du är inte helt frisk ännu.” Sa Emiko befallande.
”Men…” Började Kairi, men blev avbruten av Emiko.
”Inga men, upp till sängs med dig!” Sa Emiko sedan.
Kairi ställde sig upp och gick upp för trappan och till sitt och Mindoris rum. Ed och Mindori satte sig i vid bordet i köket.
”God morgon.” Sa Emiko glatt och log.
”God morgon.” Sa både Ed och Mindori.
”Mår du bättre, Mindori-chan?” Frågade Emiko medan hon och Evi lade fram en tallrik med pannkakor till de båda.
”Ja, jag mår bättre.” Sa Mindori och log.
”Evi-chan, kan du säga till pojkarna att frukosten är färdig?” Sa Emiko till Evi.
”Räkna med det.” Sa Evi glatt och gick iväg.
”Du ser lite hängig ut, är du säker på att du mår bättre?” Frågade Emiko sedan. Mindori nickade till svar. Ed lade åter sin vänstra hand på hennes panna.
”Du har ju fortfarande feber.” Sa Ed och tittade allvarligt på henne.
”Inte så farligt mycket.” Sa Mindori till sitt försvar.
”Upp och lägg dig. Om du ska bli frisk måste du vila dig mycket.” Sa Emiko. Mindori gick upp för trappan och in till sitt och Kairis rum. Evi, Max, Fai och Daisuke kom snart in till köket. Max, Fai och Daisuke satte sig vid matbordet och Evi ställde sig bredvid Emiko.
”Evi-chan, kan du gå upp till tjejerna med frukosten?” Frågade Emiko.
”Japp, det är bara du säger till så gör jag det!” Sa Evi glatt och tog fram en bricka och lade två tallrikar med pannkakor på och sedan mjölk till. Ed rös till när han såg mjölken.
”Jag fattar inte hur folk kan dricka det där giftet.” Sa han sedan. Evi tittade lite surt på honom.
”Oj, jag ser att du inte fått något att dricka.” Sa hon sedan. Hon ställde fram ett glas till Ed och hällde mjölk i det.
”DET FINNS INGEN CHANS ATT JAG SKA DRICKA DET DÄR GIFTET!” Skrek Ed till Evi.
”Dricker du det inte blir du inte längre.” Sa hon och log.
”VAD MENAR DU MED ATT JAG ÄR LIKA STOR SOM EN TÅNAGEL?!” Skrek Ed och tittade mordiskt på henne.
”Jag sa aldrig det, men det stämmer nu när du säger det.” Sa Evi nonchalant och tog sedan brickan och började gå därifrån.
”JAG ÄR INTE LITEN!” Skrek Ed och ställde sig upp. Fai höll fast honom.
”Ed, SITT!” Sa Fai och drog ner honom till stolen igen. Ed var förvånad. Det var inte ofta Fai röt till.
”Ed-san, du måste lära dig kontrollera din ilska.” Sa Emiko och gav glaset med mjölk i till Fai. Hon tog fram ett nytt glas och hällde i juice i det, sedan gav hon det till Ed.
FF:
”Vad säger ni om att vi öppnar paketen hos Kairi och Mindori. De behöver nog piggas upp lite. Dai-chan, kom hit ett tag.” Sa Emiko och visade upp ett kort på Riku. Daisuke förvandlades till Dark.
”Hjälp till med att flytta alla presenter upp till Kairis och Mindoris rum.” Sa Daiki och plockade lite upp lite julklappar som låg under granen och började gå upp. With låg på hans huvud och vilade sig. De andra gjorde som Daiki sagt och plockade lite julklappar och gick upp.
Mindori och Kairi blev ytterst förvånade då de såg att alla kom in till deras rum.
”Vi hade tänkt ha julklappsöppningen här hos er.” Sa Emiko och log. Kairi och Mindori log.
”Det var omtänksamt av er.” Sa Mindori och log. Kairi hostade lite, men höll med Mindori. Alla lade presenterna i mitten av rummet och satte sig på olika platser. Ed, Fai och Max satte sig vid Mindori och Dark, Evi och Daiki satte sig vid Kairi. Kosuke och Emiko satte sig i närheten av julklapparna.
Emiko gick fram till julklapparna och började läsa på julklapparna vilka det var till.
FF:
De hade delat ut alla julklapparna, så nu var det bara julklappsöppningen kvar. Mindori hade öppnat de flesta julklapparna, förutom Eds, så nu öppnade hon julklappen från honom. Där inne låg två halsband. Det ena var det halsbandet där det stod Mindori på, som han hade lagat och det andra var ett silverhjärta.
”Nu får du se till att inte ta sönder det igen.” Sa Ed och log. Mindori log.
”Jag älskar det! Tack, Ed. Tack, Tack, Tack!” Sa Mindori och kramade om honom, som började rodna. Ed hade också öppnat alla julklappar, förutom Mindoris, så nu öppnade han julklappen från henne. Det han fick var en ny tröja. Det var en ganska slapp, blå tröja.
”Förlåt att det blev en sådan liten julklapp, men jag visste inte vad jag skulle ge dig.” Sa Mindori.
”Det spelar ingen roll vad jag får, bara det är från dig så är jag nöjd.” Sa Ed och rodnade lite, Mindori rodnade lite hon med och sedan kramade hon honom igen.
Kairi hade bara Darks julklapp kvar, så hon öppnade den. Där inne låg ett halsband, ett guldhjärta. Hon tog försiktigt upp den.
”Dark, hur…? Varför?” Hon visste inte vad hon skulle säga. Dark skrattade lite.
”Gillar du det?” Frågade han sedan.
”Såklart jag gör!” Sa Kairi, men sedan hostade hon. Hon tittade på sitt guldhjärtehalsband och kände på alla graveringar det fanns på guldhjärtat. Dark öppnade sin julklapp från Kairi. Där inne låg en vit tröja och en lapp. Dark tog upp lappen och läste det. Kairi var lite generad när han läste det. Dark log medan han läste det.
”Jaså? Så länge jag har den här lappen och visar upp den får jag en kyss av dig?” Sa han sedan.
”Ja, mer eller mindre.” Sa Kairi tveksamt. Hon rodnade lite lätt, det var lite pinsamt för henne.
”Jag gillade julklappen du gav mig. Båda två.” Sa han sedan och visade upp lappen.
”Men Dark, jag är ju sjuk. Det kan smittas.” Sa Kairi tyst.
”Det stod att så fort jag visade lappen skulle jag få en kyss.” Sa han sedan och log djävulskt.
”Snälla Dark, kan vi inte ta det på något annat ställe och inte inför en massa folk?” Viskade hon till honom.
”Kyss henne inte när jag är här! Gör det inte!” Sa Daisuke lidande inifrån Dark, som bara ignorerade honom.
”Vadå, skäms du över oss?” Frågade Dark sedan.
”N-nej, det är inte det.” Sa Kairi.
”Det var din julklapp till mig.” Sa han sedan. Kairi suckade.
”Du får skylla dig själv om du blir sjuk.” Sa hon sedan och kysste honom.
Dark förvandlades till Daisuke, som rodnade. För att ha annat att göra så började han öppna sina julklappar. Kairi suckade och var mycket irriterad.
De andra märkte det knappt för de höll på så mycket med julklapparna.
Fai öppnade julklappen från Max, och där inne var det två bjällror. Han var väldigt förvånad över julklappen.
”Det ska du sätta på danskläderna, så att du också kan skapa musik.” Sa Max glatt och log. Fai log lite han med.
”Tack, Max-kun.” Sa han sedan. Max log ännu mer och sedan öppnade han sin julklapp från Fai. När han öppnat presenten såg han ett par mörkblåa tumvantar. Max tog snabbt på sig tumvantarna och de var alldeles varma och sköna.
”YAY!! Vantar! Jag behövde det!” Sa Max glatt och hoppade upp och ner.
”Jag är glad att du gillade dem.” Sa Fai och log.
Max kramade om Fai.
”Tack, Tack, Tack!!” Sa han snabbt och kramade om Fai, som rodnade. Max rodnade också och sedan släppte han taget.
”Förlåt.” Sa han sedan.
”Det är okej, du gillade dem och visade tacksamhet.” Sa Fai och log. Max log glatt och sedan tog han en gossedjurs orm som han fått av Mindori och började leka med.
Det var redan nio på kvällen, och alla tyckte att det hade varit en hyfsad bra julafton hittills.
”Fotografi allesammans! Ni också Kairi och Mindori.” Sa Emiko glatt och tog fram kameran. Kairi och Mindori ställde sig upp och ställde sig vid alla de andra. Emiko höll på lite med kameran, och sedan tittade hon upp.
”Nej, det är för dåligt ljus här inne. Vi går ner till vardagsrummet och ställer oss vid granen.” Sa hon sedan glatt och tog med sig kameran och gick. Alla suckade lite och gick ner till vardagsrummet och ställde sig framför granen. Emiko lade fram en stol till Daiki, så att han skulle kunna sitta på den.
”Kosuke, skulle du kunna stå till höger om Daiki? Det skulle se lite bättre ut.” Sa Emiko och log. Hon fick plötsligt en aning om att någonting skulle hända, men hon visste inte vad. Hon tog fram fotot på Riku igen och lät Dark komma fram.
”Ja, visst.” Sa Kosuke och ställde sig bredvid Daiki på högersidan. Hon började sedan låta alla ställa upp sig så att det skulle se bättre ut på film. Hon lät Mindori och Ed sitta framför Daiki, Kairi och Max fick ställa sig snett bakom Kosuke. Dark stod snett vänster bakom Daiki med ett stegs mellanrum, Fai stod bredvid honom. Emiko tryckte på en knapp på kameran och sprang fram bakom Daiki.
”Se glada ut.” Sa Emiko glatt och log. Alla andra såg glada ut de med, fast på deras egna lilla vis. Blixten kom och Emiko tog kameran igen.
Fai bestämde sig för att hämta mer julmust, då den var nära på att ta slut. Han hade sett att det fanns några flaskor till med julmust.
”Jag går för att hämta lite mer must.” Sa han, men ingen lade riktigt märke till honom då många (mest Emiko) pratade. Han suckade djupt och gick in till köket.
”Har vi ingen knäck?” Frågade Max sorgset.
”Oj, glömde vi att ta fram knäcken? Max, skulle du kunna hämta det?” Sa Emiko.
”Okej.” Sa Max glatt och gick till köket, samtidigt kom Fai till dörröppningen.
”Max, hämtar du…” Började Emiko, men avbröt sig. ”Stanna där båda två!” Sa hon sedan och sprang fram. Alla som satt inne i vardagsrummet tittade åt det hållet. Max och Fai stannade och båda tittade lite frågande på Emiko.
”Ni står båda under en mistel!” Sa hon sedan glatt. Max och Fai började rodna och vågade knappt titta på varandra. ”Kom igen nu, det är en tradition. Det händer inte så ofta.” Sa Emiko glatt och log. Max och Fai tittade på varandra, rodnade ännu mer och sedan böjde sig Fai fram och kysste Max på munnen.
”Kawaii.” Sa Emiko glatt och slog ihop händerna av förtjusning. Max blev nu helt röd i ansiktet, och Emiko skyndade sig fram och tog knäcken från honom innan han svimmade. Fai tog emot honom så fort han ramlade.
|
|
|
|
