Project Supernova II |
Sanna vaknar helt stel i nacken, och är förvirrad.
Men när hon ser Benji, vackra Benji med putmun, sitta sovandes brevid henne blir hon lugn.
Det är kväll, klockan på videon visar 22:57 och vardagsrummet är folktomt.
Hon lägger en röd och vit rutig pläd över hennes Benji, och kysser hans panna lätt innan hon går.
Hon famlar runt bland korridorer innan hon hittar sitt rum.
Hon klär av sig och borstar tänderna och håret innan hon kryper ner i sängen.
Nästa morgon vaknar hon av att telefonen ringer, undrar vem det kan vara.
- Hallå?, säger Sanna trött.
- Hej Sanna, det här är Coraline, säger en kvinna med mjuk röst.
- Har du börjat vänja dig vid att bo här än?
- Nja, sådär, har ju bara bott här i en dag, svarar Sanna.
- Är rummet till belåtenhet? undrar Coraline.
- Jadå, det är fint.
- Jag hörde att du trivs bra med Benji, min systerson.
- Mm, mumlar Sanna till svar.
- Vad roligt! Ja, jag ville bara höra att allt är som det ska och meddela att det serveras frukost nu.
- Okej, tack.
Sanna lägger snabbt på luren och börjar klä på sig.
Hon hittade garderoben och valde ut en gul klänning och matchande skor.
Hon passade i det, med hennes röda hår och mjölkvita hy.
När hon kollade i den stora golv- till väggspegeln kunde hon inte annat än att le åt sin spegelbild. Detta var långt ifrån det hon annars brukar ha på sig, och att vara osminkad, ja det hände aldrig. Men hon upptäckte hur vackra hennes stor bruna ögon är.
Hon gick till matsalen och till hennes stora lycka satt Benji där och år frukost.
Men, en blond tjej satt bredvid och det märktes på långt håll att hon flirtade med honom.
Jävla bitch, tänkte hon när hon gick fram till bordet och fick se att tjejen faktiskt var riktigt söt dessutom.
- Hej sötnos, sa hon till Benji och pussade på honom, som för att säga "han är min, tjejen!".
- Hej, sa han och sken upp i ett stort léende.
- Hmm, ja jag måste gå nu Benji, sa tjejen och tittade bitchigt på Sanna.
- Hej då, Minna, sa Benji och verkade inte bry sig om hennes sura blickar och flörtande.
Sanan gick sedan bort till disken och tog en bricka med juice, ett äpple och en ost- och skinkmacka.
Hon satte sig hos Benji och började memorera hans starka käkben, lite smått böjda näsa och hans gudomliga kyssvänliga läppar som bildade en liten pussmun.
- Jasså, Coraline är din moster? undrade Sanna.
- Mm, därför fick jag komma och bo här när min morsa dog, farsan stack när jag var två.
- Okej, sa hon efter en stunds tystnad. Vad händer idag?
- Vi ska gå igenom vad organisationen går ut på och din roll i den, sa han lugnt.
- Jasså? Men vem är den där Minna?
- Det är en barndomsvän, har kännt varandra sen vi var 6åringar.
- Mmhm, jag förstår.. Men du vet att hon gillar dig, va?
- Hon? Nädå, vi är bara vänner, bästa vänner typ.
- Jaha, för hon stöter ju på dig, syns lång väg. säger Sanna lite surt.
- Jasså, det har jag inte märkt, sa Benji och efter föll en lång tystnad.
Benji lutade sig över bordet, strök bort Sannas rödfärgade hår och kysste henne intensivt, och då slutade Sanna att tro på att Benji skulle bli ihop med Minna istället.
Sanna log stort och öppnade ögonen efter den himmelska kyssen, för vem kan motstå att le när den man älskar kysser en och man är tom på oro över andra tjejer?
Paret bestämde sig för att träffas en timme senare, så Sanna gick till vardagsrummet och slog på tv:n.
Det fanns en del människor där redan, men där fanns bara en hon kännde igen: Minna.
Minna gick fram till Sanna, och undrade om hun kunde sätta sig ner.
- Visst, svarade Sanna smått sur.
- Vad bra, för jag behöver verkligen prata med dig. Möt mig utanför matsalen om en kvart! sa Minna innan hon reste sig och gick tillbaka till sina kompisar och biljardspelet.
Sanna konstaterade att det inte fanns något bra på tv:n så hon gick på en egen liten rundvandring i det stora huset.
Hon kollade på sitt armbandsur, klockan är 10:43 och hon ska träffa Minna om två minuter. Hon skyndade sig i riktning mot matsalen när hon plötsligt blev indragen i ett rum. Hon insåg snabbt att det var Minna som hade dragit in Sanna på en toalett.
- Schh, säger hon snabbt.
- Hej på dig med, säger Sanna surt.
- Förlåt, men ingen får veta att vi pratar, okej?
- Visst, vad är det? undrar Sanna med ett av de fint plockade ögonbrynen höjt.
Plötsligt verkar Minna ta mod till sig och biter sig lite i läppen. Sen drar hon Sanna till sig, och kysser henne. Sanna är helt paff och förvirrad, gillade inte Minna Benji?
Men, mitt i de förvirrade tankarna får hon en galen ide.
Hon kysser Minna, hett och passionerat.
Sanna smeker Minnas rygg. Minna som var oförberedd på reaktionen och höll sina händer framför sig, smeker Sannas bröst och nacke..
|
|
|
|
