Jasmine hjärta Jonathan [del 19] |
Jasmine tryckte stressat ner plånboken i fickan medan hon tryckte mobilen mot kinden.
- MEN JAG ÄR PÅ VÄG! fräste hon och hoppade över golvet som en hopphage av alla kläder som var nerslängda.
- Men chilla, sa Jonathan och skrattade, du är sur va?
- Nej, men väldrigt stressad, rättade Jasmine. Hon kollade ut genom ett fönster och såg att bussen var parkerad utanför.
- Shit! väste hon och sprang det fortaste hon kunde nerför alla trappor från hennes lägenhet. Bussen stängde dörrarna stängdes och tänkte precis åka när Jasmine kom utspringande från huset.
- Vänta! skrek hon och flaxade med armarna för att bussen skulle stanna, och det gjrode den. Jasmine gick flåsande på bussen, hon betalade och gick i gången och kollade på alla människor, hon satte sej på ett säte och hade benen på det bredvid, äntligen var hon på väg.
- Wow, det gick fort, sitter du på bussen nu? undrade Jonathan som nästan lät lika andfådd som Jasmine.
- Japp, sa Jasmine stolt och log för sej själv.
- Tror du att du ska ta den då? sa Jonathan.
- Lägenheten? Nja, jag vet inte riktigt, men det är ju därför jag ska kolla på den, svarade Jasmine och tittade på när ett gäng människor klev av vid en hållplats.
- Okej, men om du tar den, när flyttar du in då?
- Typ… jag vet inte, jag får ju den direkt, men kanske… imorn? svarade Jasmine.
- Hallå? Du ska få en lägenhet, du går i ettan, jag har börjat tvåan och har ingen! stönade Jonathan.
- Haha, stackars min lilla Jonathan, skrattade Jasmine, men du har det ju så bra i ditt rum!
- Eller inte, sa Jonathan surt.
- Men du kommer ju säkert få en nån gång? tröstade Jasmine.
- Det är ju det som är the problem! Jag kommer få sitta hemma och ruttna tills jag blir åttio år med mamma och pappa, och då, när jag har tjatat hela livet om en egenlägenhet kommer mamma och pappa komma till mej med ett leende: "Nu lilla Jonathan, nu har du fyllt åttiåtta år och vi har sparat ihop till en lägenhet till dej!" då är det för sent! muttrade Jonathan. Jasmine började genast skratta.
- Men vet du? Jag fyller ju snart sjutton, och då kan ju jag ha fest i lägenheten, föreslog Jasmine.
- Om du tar den, rättade Jonathan.
- Jaja, skulle inte det vart bra?! sa Jasmine glatt.
- Jo, visst, jättebra, men när jag fyller arton då?
- Det får vi väl se då? sa Jasmine och kollade in mot fönstret när en äldre man satte sej bredvid henne.
- Men jag måste lägga på, sa Jonathan, jag ringer dej sen, okej?
- Visst, sa Jasmine.
- Puss, sa Jonathan.
- Puss puss, sa Jasmine och stängde mobilen.
Nu när Jasmine börjat i första året i gymnasiet hade hon också fått många nya vänner, speciellt en, hon hette Linda. Linda var superbra på fotboll och hade många killar efter sej. Jasmine och Linda hade blivit bästa kompisar, det kändes så i alla fall. Dom gjorde nästan allt tillsammans, dom shoppade, badade, sov över och skrattade. Men det var baraett problem, Linda och Patrik var ihop. Patrik som var Jasmines storebror hade också precis fått en lägenhet och Linda var ofta där och hälsade på.
Linda skulle komma till Jasmine i kväll och då skulle Patrik också vara hemma.
Jasmine hatade sin bror, han förstörde alltid allting.
Jasmine kollade på adressen som hon hade skrivit ner på pappret en sista gång. Hon hade kommit rätt. Hon tog ett djupt andetag och tryckte in ringklockan. En lång tjej med jätteblonderat hår öppnade dörren. I famnen hade hon en liten liten hund som hade en rosa dress på sej.
- Hej, började Jasmine, jag tänkte kolla på läg…
- Försent, avbröt tjejen, nu är det jag som bor här. Jag fick lägenheten i morse.
- Öh, jaha, okej. sa Jasmine chockat och stoppade ner lappen med adressen i fickan.
- Ja, nu ska vi bada, min lilla Lucky och mamma Liz, hejdå, sa hon med en tillgjord röst och pussade hunden på nosen.
- Ehm, okej. Hejdå, sa Jasmine snabbt och gick därifrån.
|
|
|
|
