Jasmine hjärta Jonathan [del 16] |
Jasmine satt på en bänk utanför godisaffären, en halvtimme hade gått men Viktor hade inte ringt tillbaka. Jasmine började undra vad hon skulle göra. Då kom hon på det… Danne! Hon slog numret till Danne och flera signaler gick fram.
- Ah, hallå.
- Hej, det är Jasmine, om du minns mej, började Jasmine.
- Jaja, det är klart att jag minns dej! sa Danne glatt.
- Jo, jag undrar om vi kan… göra nåt!
- Eh, jo, visst.
- Ja, jag kommer till dej, sa Jasmie snabbt.
- Öh, okej. Kom du, sa Danne och lät glad.
- Tja, sa Jasmine och la på, sedan började hon springa så fort hon kunde. Hon skulle springa hem till Danne och hon ville dit, så fort som möjligt. Skorna var fulla med vatten och det skvalpade när hon sprang. Ja, hela hon var genomblöt. Hon sprang upp till Dannes våning som hon och Jonathan hade varit dagen innan och plingade på.
Danne öppnade och log när han fick se att det var Jasmine.
- Tjena, sa han.
- Hejsan, sa Jasmine och tog av sej sina skor.
- Är du hungrig? undrade Danne och pekade mot köket, jag håller på att göra mat.
- Ja, visst, gärna! sa Jasmine som precis fått av sej sina skor.
- Jag gör makaroner, det enda jag kan göra, sa Danne och skrattade.
- Men det är gott, sa Jasmine och satte sej vid Dannes matbord. En
En kvinna som såg ut att vara i trettio års åldern kom ut i köket.
- Men Daniel! Har du fått en kompis? sa hon och ställde ner tvättkorgen hon hade sina armen mitt på bordet.
- Danne! rättade Danne.
- Jaja, du heter faktiskt Daniel. Anna, sa hon och skakade Jasmines hand.
- Jasmine, sa Jasmine och log.
- Men visst, då ska jag inte störa er mer! sa hon och tog sin tvätt och gick ut från köket.
- Wow, vem var det? sa Jasmine inponerat.
- Morsan, svarade Danne som stod och rörde om i makaronerna.
- Hon såg ju jätteung ut, jämfört med min mamma.
- Hon är trettiotvå, sa Danne.
- Va? Nej men gud, och du är 15, som jag? sa Jasmine förvånat.
- Japp, sa Danne och tog av kastrullen från plattan.
- Guuuuuuuuuuuuuuud va snygg hon var, sa Jasmine.
- Snygg? Nej gud, sa Danne och satte makaronerna på bordet.
Dom satt och åt, och det var helt tyst.
- Så, är du och Jonathan ihop nu? frågade Danne försiktigt.
- Jag vet inte, svarade Jasmine med en suck.
- Vet du inte?
- Nej, men asså. Han har blivit så konstig, han dricker och så är han med andra tjejer.
- Okej, sa Danne och tog upp lite mer makaroner på sin tallrik. Jasmine kollade på på klockan, den var halv tre.
- Tack för maten, det var jättegott! sa Jasmine glatt.
- Vill du inte ha mer? undrade Danne.
- Nej tack, jag är mätt.
- Visst att du tyckte det var gott, sa Danne och slog till Jasmine på armen.
- Man ska inte slå tjejer, påpekade Jasmine.
- Förlåt då.
|
|
|
|
