Jasmine hjärta Jonathan [del 15] |
Jasmine vaknade nästa dag av grymtningar och stöningar. Hon kollade snabbt upp och fick se Gunda stå och lyfta några vikter.
- Vad gör du? ropade Jasmine och gnuggade sej förvirrat i ögonen.
- Jag tränar, ser du väl? suckade Gunda, dagens ungdom förstår sej visst inte på någonting. Jasmine gick snabbt upp ur sängen och gick ut till köket.
- Jag klarar inte av detta mer! skrek Jasmine till mamma som stod och stekte ägg.
- Vadå? sa mamma och såg ovanligt glad ut.
- GUNDA SÅKLART! sa Jasmine och satte huvudet i sina händer.
- Du får härda ut, sa mamma glatt och slängde äggen i luften.
- Vad är det med dej?
- Vadå vad är det med mej? sa mamma med ett leende.
- Vem var han där mannen igår? undrade Jasmine misstänksamt.
- Gerald? Ja, han är bara en man, sa mamma.
- Så ni är ihop? sa Jasmine och gapade stort.
- Ja, Jasmine jag skulle precis berätta för dej, du ska bli storasyster! sa mamma och höll sina händer på Jasmines axlar. Jasmine kollade på mamma.
- Haha, kul skämt.
- Det är inget skämt, det är sant Jasmine, tänk dej en liten bebis springa runt här, ha?
- Ursäkta, men allt kommer bara så fort. Så du har en ny man som jag inte visste om, och nu ska jag bli storasyster? sa Jasmine och tog bort mammas händer.
- Men se det lite positivt! sa mamma glatt.
- Du? Jag ser inget positivt i detta, du är 42 år, du kan inte få barn! Viktor och Jessika har precis fått barn, du är FARMOR till en 4-åring och en som knappt är en månad! Du kan inte få barn! Mitt syskon kommer att vara mindre än Tindra, Viktors barn, fattar du? Du kan inte, sa Jasmine och sprang in på sitt rum.
Men när hon såg att Gunda tränade gick hon bara in till sin garderob och tog på sej ett par svarta mysbyxor och en grå, alldeles för stor huvtröja. Hon satte upp håret i en slarvig toffs och tog på lite smink. Sedan sprang hon ut ur lägenheten och ut på gatan.
Hon var ute på trottoaren och det ösregnade, hon tog på sej sin luva som satt på tröjan. Hon tänkte på allt som hade hänt, plötsligt började hennes mobil pipa, hon hade fått ett sms.Det var från Jonathan: Kom hit till mej, vi måste prata kram Jonathan.
Hon undrade så mycket vad han skulle säja, så hon gick till Jonathan och plingade på dörren.
En trött Jonathan öppnade och log, Jasmine såg bara sur ut.
- Kom in, sa han. Jasmine gick in och satte sej i hans soffa.
- Först och främst vill jag bara säja förlåt alltså. Jasmine svarade inte.
- Jag ska aldrig mer dricka, fortsatte han.
- Nähä, sa Jasmine och kollade ner i marken.
- Men du kanske har blivit kär i Danne eller? sa Jonathan.
- Skulle det spela nån roll nu när du är kär i Sofia? Sa Jasmine och reste sej upp.
- Vänta! ropade Jonathan, jag är inte kär i Sofia, jag är ju kär i dej, sa han och log.
- Ljug inte, sa Jasmine.
- Men jag ljuger ju inte, Jasmine!
- Jag måste gå, sa Jasmine och gick rätt ut genom dörren.
- Jasmine!
Jasmine förstod att hon kanske skulle lyssna på Jonathan, men hon var bara så sur på honom. Hon tänkte inte gå hem till mamma, utan hon bestämde sej för att gå hem till Oliver. Hon plingade på dörren flera gånge, men ingen öppnade.
- Åh, sa hon och sparkade till dörren som var låst.
Vart skulle hon nu gå? När inte Oliver var hemma, och när hon inte var kompis med Jonathan. Hon tog upp sin mobil och tänkte ringa till Viktor, och fråga om hon kunde sova där. Hon gick in på telefonboken och tog fram Viktors namn och tryckte på den gröna telefonen. Hon tog telefonen mot örat och hörde Viktors röst.
”Hejsan, Viktor här. Jag kan tyvärr inte svara just nu, men lämna gärna ett meddelande efter tonen, hade bäst.” I bagrunden hördes Agnes skrik. Tonen gick fram och Jasmine började prata.
- Tja, Viktor, det är Jasmine. Det har hänt lite grejer här, så jag vill inte vara hos mamma, tror du att du kan ringa mej när du hör detta? Tack! Om du gör det alltså. Aah, Hejdå!
|
|
|
|
