Jasmine hjärta Jonathan [del 11] |
- Vad hade du gjort sa du? nästan skrek Jasmine vid middagsbordet och ställde ner glaset hon höll i med en duns.
- Jo, jag bjöd in Gunda, hon är ju så ensam, svarade mamma.
- Är du dum i hela huvudet eller? Skrek Jasmine.
- Inte den tonen Jasmine, och ja, hon kommer ikväll, hon är ju så ensam i sin lilla lägenhet.
- Be henne flytta in på ett ålderdomshem då! Jasmine gick in på sitt rum.
Jasmine gillade inte Gunda, det var mammas mormor och var aldrig nöjd med nånting. Jasmine satte sej i sängen och tog fram deras telefon. Hon slog numret till Jonathan. Några singnaler gick fram.
- Aa? Hallå? svarade Jonathan i andra änden.
- Hej, det är jag, Jasmine.
- Jaha, tjena!
- Vad gör du? fortsatte Jasmine.
- Nej, typ inget, jag förlorade precis på tv-spel mot lillebrorsan. Dudå?
- Haha, du är ju så dålig på det, skrattade Jasmine. Nej, jag gör inget.
- Jag är inte dålig! Jag äger, han hade bara tur, muttrade Jonathan. Men du?
- Ja?
- Jag skulle komma till dej sen eller?
- Ja, det skulle du väl, svarade Jasmine medan hon satte telefonen mellan axeln och huvudet och började läsa en Frida-tidning.
Plötsligt slogs dörren upp.
- Sänk musiken för helvete Jasmine! det var Patrik som kom in.
- Stick! skek Jasmine. Patrik ryckte telefonen från Jasmine.
- Ja, hallå, jo Jasmine gör slut med dej, sa han och rapade sedan högt i luren.
Jasmine tog telefonen från patrik och slängde den i sängen.
- Gå här ifrån ditt monster! sa hon och gav Patrik en hård knuff i magen så han ramlade ut genom dörren och ner på rumpan.
- Au revoir, sa Jasmine elakt och vinkade.
- Oj, ni verkar verkligen inte komma överäns, skrattade Jonathan när Jasmine kommit tillbaka.
- Hur skulle man kunna komma övräns med en sån? sa Jasmine argt.
- Men jag kommer vid fem då?
- Gör det, hejdå!
- Hejdå.
Jasmine la på. Hon öppnade dörren gick lugnt ut ur rummet.
- Jasmine, hon ska ju faktiskt bara vara här över hel… började mamma medan hon torkade av bordet.
- Inte intresserad, sa Jasmine, hon kollade mot soffan där hon såg Patrik sitta bredvid en tjej och han kollade surt på Jasmine.
Jasmine tog sin skateboard och åkte på trottoaren ner till den lilla godisaffären. Hon slängde skateboarden i en buske och gick in. Hon kollade sej omkring, det fanns så mycket att välja på.
- En påse med bilar, en Marabou Chokladkaka, och en påse med såna där chips, sa Jasmine och pekade på en påse med Grillchips. Tjejen i kassan såg besvärad ut när hon tog ner allt från hyllan medan hon tuggade på ett rosa tuggummi. Hon la den på disken och Jasmine tog den och la fram en tjugolapp.
- Thank you, sa hon och började putta sej framåt på skateboarden.
Det gick ganska fort efter en stund, men det var bara härligt tyckte Jasmine. Hon åkte till Olivers hus och stannade utanför det. Hon kom ihåg när hon var liten, hon hade alltid vart så avundsjuk på Oliver för att han bodde i ett hus. ”Vi har det väl bra där vi bor?!” brukade mamma säja när Jasmine frågade om inte dom kunde flytta in i ett hus dom med.
Hon slängde skateboarden i en buske och gick dom fem stegen upp på Olivers stentrappa. Hon slängde upp dörren och klampade in.
- Tjohoo! gastade hon och sparkade av sej skorna. Oliver kom ut i hallen med näsan nertryckt i ett gameboy.
|
|
|
|
