Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

ett nytt liv

En för mig okänd hunger river i min kropp, jag försöker att ignorera det,
men den växer sig starkare för varje sekund som går.
En dimma har lagt sig över mina ögon, jag försöker fokusera min blick på honom,
ber honom om hjälpa mig. Istället reser han sig upp och börjar gå ifrån mig.
Jag tar tag i hans ben men han gör sig fri och går vidare.
Jag ropar efter honom "lämna mig inte, jag klarar mig inte utan dig!"
Han reagerar inte, går bara vidare.
Jag blir liggande, hoprullad till en boll på den fuktiga marken, skakande i kramper
då det känns som om mina ådror brinner.
Efter vad som känns som timmar, men som lika gärna kan ha varit fem minuter,
hör jag röster som närmar sig.
Jag känner igen den ena, det är han, han kom tillbaka!
Han talar lågt och sövande till en person som sluddrar ohörbara svar.
Han trycker lätt på personens axlar, får honom att sätta sig ner,
lutad mot ett träd, han sätter sig på huk mittemot honom,
ser honom in i ögonen en lång stund.
Tillslut faller personens huvud slappt åt sidan.
Han lutar sig framåt och biter snabbt två små hål i den blottade halsen,
blod börjar rinna ur såren.
Han hjälper mig fram till den medvetslösa personen vid trädet,
placerar mitt huvud vid mannens hals och låter resten sköta sig självt.

Lukten av blodet gör mig yr och få mina hörntänder att klia.
Jag slickar prövande i mig lite av blodet från mannens hals.
En smak av blod fyller min mun och sänder långa rysningar av välbehag genom min kropp.
Det finns inte längre några tvivel.
Jag kastar mig över mannens kropp och dricker länge och ivigt,
i takt med att hans hjärtslag blir allt svagare växer jag mig starkare,
jag njuter av känna hur min kropp fylls av hans livskraft.
När jag tömt honom på blod reser jag mig upp och går på lätta fötter bort till honom,
han står lutad mot ett träd och betraktar mig.
När jag kommit ända fram sätter han ett finger under min haka och lutar mitt huvud bakåt.
Jag ser honom djupt in i ögonen och viskar hans namn.
-Caleb...
Han säger inget, böjer sig bara ner mot mig och börjar kyssa bort resterna av blod från mitt ansikte.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
despair
13 jun 07 - 08:34
(Har blivit läst 96 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord