Osynliga spår , Del 6 |
Nästa dag har jag inget att göra (förutom att ’’undersöka’’ den mystiska mannen) så jag får i uppdrag av mamma att gå och kolla hur min nya skola ser ut, som jag ska börja i till hösten.
När jag går runt den gamla byggnaden hör jag röster långt bort. Dom kommer från skogen som ligger i utkanten av skolan. Jag smyger dit, och där, bland alla buskar sitter mannen med hunden!
Han pratar med en annan man i en stor svart kappa och en halsduk uppdragen så långt att man inte ser hans ansikte.
-Hon är hemma nu säger mannen med halsduken.
-Bra, då kan vi jobba fritt. Hon störde mig igår! Säger den andra. Mer hinner jag inte höra för jag får en stor säck över mig!
-Titta här vad jag hitta säger den som fångat mig. Ni borde ha bättre koll på buskarna.
Mannen som fångat mig drar upp säcken så jag kan titta ut och mannen med hunden frågar mig:
-Hur mycket hörde du?
Jag svarar inte. För jag har fått syn på mannen med halsdukens ögon. Dom såg så konstiga men ändå bekanta ut. Jag dröjer kvar med blicken på han. Tills den andra mannen drar mig i håret.
-Aj, vad håller du på med?! skriker jag.
-Vad håller du på med? säger den som håller fast mig.
-Det ska du skita i! säger jag och försöker lirka mig låss. Men utan resultat.
Jag får säcken över mig igen och jag känner att dom går iväg med mig.
-Hallå! Hjälp mig! Skriker jag inifrån säcken men det låter mer som ett mummel på utsidan.
-Tyst! Säger en av männen, Någon kan höra dig.
Jaha, som om inte det var meningen tänker jag. Vad i hela friden gör dom? Sakta går det upp för mig. Dom har kidnappat mig! Förut var jag så panikslagen men nu är jag rädd. Hjärtat slår fort i bröstet på mig, först nu insåg jag hur allvarligt det här var!
|
|
|
|
