Mamma såg inte ut att vara hemma. Jag låste upp dörren och gick in. Mycket riktigt var det tomt och mörkt i huset. Jag gick och tände några lampor. I köket hade mamma lagt en lapp och lite pengar. Jag läste lappen och fick reda på att mamma var på bio med Per och att hon skulle komma hem vid nio. Jag slängde lappen och tog dom två hundrakronorssedlarna och stoppade dom i fickan. Jag gick till telefonen och slog Hannas nummer.
- Ja, det är Hanna. Sade hon i luren.
- Hej, det är Alex. Sade jag.
- Hej Alex!
- Har du käkat än? Frågade jag.
- Nej, jag måste äta själv och jag orkar inte laga mat.
- Men häng med mig då. Jag ska typ gå och käka pizza. Sade jag.
- Alltså, jag vill jätte gärna men jag har inga pengar. Sade Hanna.
- Men jag bjuder! Sade jag.
- Nej, nej. Det ska du inte göra.
- Jo men jag fick pengar av mamma, jag är också ensam hemma. Sade jag. Hanna verkade tänka över saken.
- Kör till då. Sade hon.
- Bra, kommer du hit om typ en kvart eller? Frågade jag.
- Japp. Vi ses. Puss. Sade Hanna.
- Puss. Sade jag och lade på. Jag kollade mig i spegeln och konstaterade att jag såg helt okej ut, trots att det hade gått ganska vilt till hemma hos Anton. Jag bytte om till ett par byxor och en vit trekvartsarmad tröja. Mycket mer hann jag inte göra innan Hanna stod i dörren.
- Hej! Sade jag när jag hade släppt in henne.
- Hej. Sade hon och kramade mig.
- Vad har du gjort idag då? Frågade jag medan jag satte på mig skorna.
- Jag åkte till klipporna och badade med några kompisar. Själv då? Sade Hanna.
- Jag var hos doktorn.
- Hela dagen?
- Nej, sen var jag med Anton när jag kom hem.
- Anton? Vem är det? Frågade Hanna nyfiket.
- Han gick i min klass hela högstadiet. Sade jag och gick ut. Hanna kom efter mig och jag låste dörren. Medan vi gick berättade jag lite om Anton. Hanna verkade positiv till honom. Jag frågade hur det gick med hennes pojkvän.
- Jo, det går ganska bra faktiskt. Vi ska träffas i morgon. Sade hon och såg riktigt glad ut.
- Okej, men är han snäll då? Frågade jag oroligt. Men Hanna nickade och såg drömmande ut.
- Ja, han är världens snällaste. Jag tycker verkligen om honom. Sade hon. Vi var nästan framme vid pizzerian och vi kunde se den nu. Vi gick in och beställde varsin. Efter tio minuter fick vi dom och vi satte oss ned och åt. Jag berättade allt som hade hänt hemma hos Anton för henne, och jag berättade om hans mamma.
- Men hon kanske bara är sur i allmänhet? Gissade Hanna. Jag skakade på huvudet.
- Nej, Det är något mer än så. Och jag måste ta reda på vad. Jag har ju inte gjort någonting! Sade jag. Hanna ryckte obekymrat på axlarna. Vi åt vidare och diskuterade allt möjligt. När klockan var åtta var vi klara för länge sen. Vi betalade och gick ut. Det hade börjat mörkna lite nu, men det var fortfarande inte mörkt.
- Jag älskar sommaren. Sade jag och insöp den friska sommarnattsluften. Hanna log.
- Ja, det är riktigt härligt. Sade hon. Vi gick tysta en stund.
- Vad sade doktorn? Frågade Hanna efter en stund. Jag ryckte på axlarna.
- Hon tyckte jag skulle prata med en psykolog…
- Men det är ju bra! Sade Hanna. Jag tittade på henne.
- Nej, det är det inte. Hon får det att låta som om jag är sjuk i huvet, ju! Sade jag.
- Jag gick till en psykolog när min mamma dog. Sade Hanna. Jag slog ner blicken. Jag hade ingen som helst lust att berätta för Hanna om Martin, men jag visste att jag var tvungen.
- Det var inte bara för att jag var gravid som jag skulle gå till en psykolog. Sade jag.
- Vad mer då? Frågade Hanna. Jag skruvade lite på mig.
- Polisen var hos oss igår… och dom sa…
- Vad?
- Att Martin hade tagit livet av sig. Sade jag och ville inte se henne i ögonen.
- Va? Men… Sade Hanna.
- Jag vet att det är hemskt, och så vidare, men jag tyckte bara att du hade rätt att få veta det. Jag vill helst inte prata om det. Sade jag. Hanna nickade och jag såg upp på henne.
- Jag förstår, men jag finns här om du behöver någon att prata med. Sade hon efter ett tag. Jag log tacksamt. Vi hade kommit hem till mig och jag kramade om Hanna och sade hejdå. Jag lovade att ringa inom några dagar. Jag låste upp dörren och gick in. Jag gick raka vägen till mitt rum och lade mig raklång på sängen. Jag slöt ögonen och bara låg där i ett par minuter. Sedan reste jag mig upp och loggade in på msn där Elin var inloggad. Vi chattade lite och det visade sig att hon redan visste om vad som hade hänt, genom Alicia förstås. Hon tröstade mig, och för en gångs skull började jag inte gråta. När jag hörde nyckeln i låset sade jag att jag var tvungen att gå och loggade ut. Jag gick och mötte mamma i hallen. Men hon var inte ensam. Bakom henne stod en man som såg ut att vara några år äldre än henne. Han var mellanblond och hade gråa ögon. Han hade en stor, ganska ful, näsa men såg i övrigt ganska bra ut.
- Hej gumman, det här är Per. Sade mamma och presenterade mannen bakom sig. Han sträckte fram handen.
- Per. Sade han.
- Alexandra. Sade jag och skakade hand med honom. Mamma visade honom runt i huset, ivrigt fnittrande. Jag suckade och tyckte att hon var förbannat töntig, men jag sade inget. Jag var tvungen att medge att det var kul att hon var glad. Jag gick och satte mig i vardagsrummet och slö tittade på en film som jag tidigare hade tänkt att se, men jag hade glömt bort att den gick. Jag tittade på filmen och skrattade på dom ställena det var tänkt att man skulle skratta på. Jag tröttnade tillsist och somnade i soffan.
Jag vaknade tidigt nästa morgon av att jag mådde illa. Klockan var halv fem och TV:n var fortfarande på. Jag satte mig upp och kände hur illamåendet svepte över mig. Jag reste mig långsamt upp och vankade bort mot toaletten. Jag böjde mig över toaletten och lät det som innan hade funnits i magen försvinna ner i avloppet. Jag reste mig, men blev genast yr. Jag började gå mot mitt rum. Väl inne på rummet tittade jag på mig i helfigursspegeln. Jag såg en platinablond tjej, vars hår var väldigt risigt och slitet. Hon hade ganska stora ögon, som var gråblå. Håret stod på ända efter natten i soffan. Jag plattade till det och flätade två slarviga flätor. Jag såg på min kurviga figur. Jag kan inte säga att jag var smal, men jag var inte överviktig. Jag hade väl bara… kurvor. Jag lade handen på magen. Den kändes inte som vanligt. Den kändes nästan svullen. Jag drog med handen över magen och tänkte att där, inuti mig, låg ett litet foster som skulle växa och bli ett barn. Mitt barn. Jag log åt tanken. Jag skulle bli mamma. Jag lade mig ner på sängen och log åt mig själv. Jag tänkte en stund på hur mitt liv skulle se ut om femton år. Jag skulle antagligen ha en son eller dotter som var fjorton. Det kändes konstigt. Jag funderade på allt möjligt, och tillsist somnade jag igen.
Mamma kom in i mitt rum. Hon satte sig på sängkanten och strök mig på kinden. Jag öppnade ögonen och tittade på henne. Hon hade sminkat sig och bar en svart kavaj och hade sitt naturligt mörka hår, uppsatt i en elegant knut i nacken.
- God morgon, älskling. Sade hon. Jag sade inget, utan gäspade bara.
- Jag tänkte att vi skulle åka in till polisen idag. Så att vi får det där överstökat. Jag tittade förskräckt på henne och skakade på huvudet. Hon såg milt på mig.
- Men då har du ju blivit av med det. Sade hon. Jag tänkte efter en stund.
- Okej då. Sade jag tillsist med en axelryckning. Hon log och reste sig upp.
- Gör du dig i ordning då? Frågade hon och gick ut. Jag låg kvar i sängen i tio minuter, sen reste jag mig och klädde på mig. Jag orkade inte sminka mig utan drog bara på mig en långärmad, rosa tröja och ett par grå shorts. Illa måendet var fortfarande kvar, men jag slog bort det. Jag gick ut i köket där mamma satt. Mittemot henne satt Per.
- God morgon. Sade jag utan att le.
- God morgon. Sade både Per och mamma. Jag bredde smör på en macka och kokade te.
- Ska vi åka snart? Frågade jag mamma medan teet stod och drog.
- Ja, vi kan åka när du har druckit upp. Sade mamma. Sagt och gjort, när jag druckit upp teet och ätit upp mackan gick vi och satte oss i bilen. Mamma körde den korta sträckan till polisstationen. Väl framme, klev jag ur bilen och började långsamt gå mot huvudentrén. Jag gick in och satte mig i en av dom fula sofforna som stod längs väggen. Mamma gick och pratade med en av dom i receptionen, och kom sen till mig.
- Vi ska en trappa upp. Sade hon. Jag reste mig och vi tog hissen upp. När vi klev ut ur hissen stod Monica Lund där och väntade på oss. Hon låg när hon såg mig.
- Välkomna! Sade hon. Jag nickade och mamma tackade. Vi gick in i ett tråkigt, litet rum. Det var målat i grått och det stod ett litet bord och två stolar i rummet.
- Jag är rädd att ni får stanna utanför. Sade Monica till mamma. Mamma såg ut att komma med invändningar.
- Det är lugnt. Sade jag innan hon hann säga något. Hon tvingade fram ett litet, falskt leende och gick sen lydigt och satte sig utanför.
- Slå dig ner. Sade Monica åt mig och satte sig själv ner på den ena stolen. Jag satte mig mitt emot henne.
- Jag måste ha en bandspelare, men det är okej va? Frågade hon. Jag nickade och hon tryckte på inspelnings knappen. Hon talade in datum och ärende och sen vände hon sig mot mig.
- Alexandra, du och Martin Ström hade alltså haft ett förhållande? Frågade Monica. Jag svarade inte utan nickade bara.
- Var snäll och svara högt så att det hörs på bandet. Sade Monica och log.
- Ja. Vi hade ett förhållande. Sade jag och såg ner i bordet.
- Ungefär hur länge?
- Lite till och från i en månad. Sade jag.
- Var han hotfull mot dig någon gång? Frågade Monica. Jag tvekade, och nickade sedan igen.
- Svara högt. Påminde Monica.
- Ja. Sade jag. Monica bad mig berätta om hela den månaden jag hade vart tillsammans med Martin och jag gjorde det. När jag var klar såg jag för första gången upp på henne.
- Var är mitt brev? Frågade jag. Monica såg osäker ut ett tag.
- Jaha, Brevet! Det har jag med mig. Sade hon sen och tog upp ett öppnat kuvert. Hon räckte mig det och jag drog långsamt ut det linjerade pappret inuti. Jag vek upp det och läste långsamt. Jag läste igenom det fem gånger och sen började mina händer att skaka. Jag gav ifrån mig ett halvkvävt skrik och tårarna kom. Monica väntade ett tag och lät mig gråta. Sen ställde hon ytterligare några frågor. Jag besvarade alla.
- Jag tror att det var allt. Sade hon. Jag nickade och reste mig upp. Hon höll upp dörren åt mig. Jag gick ut och tvärstannade så fort jag hade kommit utanför dörren. Mittemot mig stod en tjej som jag kände igen alltför väl. Hon såg på mig och hennes ögon förändrades till smala springor. Jag tittade hatiskt på henne och min hand drogs automatiskt till min kind.
- Välkommen in Amanda. Sade Monica och Amanda och hennes pappa gick in.
// Förlåt att det dröjde så länge, men det har vart så mycket just nu. Lovar att bättra mig! Skickar mail till alla som skriver en kommentar. Kramar <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
| sandruskapuska - 19 jul 10 - 07:22 |
| tkr så hemskt synd om tjejen |
sandruskapuska - 30 nov 08 - 07:55- Betyg:  |
| hata henne <3 |
| sandruskapuska - 14 jun 08 - 17:33- Betyg: |
| =O <33 |
| niinnii - 8 sep 07 - 10:34 |
| Riktigt bra <33 |
| milaan94 - 6 jun 07 - 04:07- Betyg: |
| skiit braa |
| bladet - 29 maj 07 - 03:45- Betyg: |
| jättebraa gumman :) , skriv mer snart! |
| ammi_ - 28 maj 07 - 22:56- Betyg: |
| jättebra skrivet! |
| bjiina - 28 maj 07 - 08:24- Betyg: |
| Skriv til mejj när nästa del kommer? skit bra skrivet :D |
| chulia - 28 maj 07 - 04:58 |
| Jo, jag lovar. Ni kommer få svar på allt. kram <3 |
| Emma_Mattias - 28 maj 07 - 04:52- Betyg: |
| guu va bra :O blir nyfiken på brevet (A) fortsätt :O kram<3 |
emmy---93 - 28 maj 07 - 03:13- Betyg:  |
vem e Amanda??
men du e jtteduktig!!!
<3<3
Men kommer man inte f[ se vad det stod i brevet sen ?? |
| fanny_94 - 28 maj 07 - 02:14- Betyg: |
| bravo!!kram<3// fanny |
| jenny_t94 - 28 maj 07 - 01:39- Betyg: |
| grymt........... |
| Selleberg - 27 maj 07 - 23:32- Betyg: |
| Jättebra, fortsätt=) |
| graven06 - 27 maj 07 - 21:14- Betyg: |
vem är amanda ? :| den är verkligen bra , lycka till med
fortsättingen <3 |
| M-424 - 27 maj 07 - 21:00- Betyg: |
Fan va braaa ajah :) Maila när nästa kommer men ha det gött så länge:):)
<33 |
| empalove - 27 maj 07 - 19:08- Betyg: |
| skit bra!! MER NU!!:D |
| prickigthallon - 27 maj 07 - 19:01- Betyg: |
Det vore jättebra om du kunde maila mig när nästa del kommer (jag vill inte missa något) Det är väldigt kul att du har kunnat skriva så många delar utan att den blir tråkig, nästan som en bok ;) Lycka till!
Kram Annie |
| prickigthallon - 27 maj 07 - 18:47- Betyg: |
Jag tror att jag har missat en del eller nåt :S vem är Amanda?
Men jättebra, fortsättning?..
Kramar Annie |
| LillaSabiina - 27 maj 07 - 18:44- Betyg: |
| MMMMMEEEEEEERRRRRr XD |
