Mamma släppte gaffeln så att den åkte ner på golvet. Hon stirrade på mig.
- Vad pratar du om? Frågade hon.
- Jag tänker behålla mitt barn. Sade jag igen.
- Nej, Alexandra, det tänker du inte. Sade mamma.
- Jo. Jag har redan bestämt mig.
- Men förstår du inte hur du kommer att förstöra ditt liv? Allt det du inte kommer att kunna göra! Resa, upptäcka världen…
- Jaha, så man förstör sitt liv om man föder barn? Det är det jag är för dig! Sade jag surt.
- Nej, gumman. Så är det inte, men du är ju så ung. Du har ju inte ens börjat i gymnasiet. Du kommer att hoppa av skolan och…
- Jag är väl inte så jävla pantad heller. Sade jag och tog en tugga av maten.
- Men… Sade mamma och såg oförstående på mig.
- Jag kommer lämna bort det sen. Sade jag och försökte verka oberörd.
- Du kommer inte klara av det. Du vet inte vilken kärlek man känner när man ser sitt barn för första gången.
- Vilket stöd jag får. Nu känner jag mig verkligen bättre till mods! Sade jag ironiskt och reste mig upp. Jag drack upp mjölken och ställde disken på diskbänken.
- Vi har inte pratat klart Alexandra!
- Jo, det har vi. Jag har bestämt mig! Sade jag och gick in och på mitt rum. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Alicia.
Vad gör du älskling? Puss. <3 // A .
Jag tryckte på att skicka och lade ifrån mig mobilen på sängbordet. Jag loggade in på msn igen. Anton var inne fortfarande men hans status var inställd på ” På lunch” så jag skrev ett prövande ”Hej” men fick inget svar. Efter att jag försäkrat mig om att ingen rolig var inne loggade jag ut och stängde av datorn. Istället lade jag mig raklång på sängen och stirrade upp i taket. Det hade vart ett av mina krav när vi flyttade hit, att ha en stor säng. Jag älskade stora sängar. Jag låg där i säkert en halvtimme innan mamma knackade på dörren. Jag sade ingenting men hon kom in ändå.
- Alex… Sade hon. Jag svarade inte utan vände på mig så att jag låg med ryggen mot henne. Hon gick fram till sängen och satte sig ner bredvid mig.
- Förlåt för det där vid middagen… Men jag vill bara inte att du ska kasta bort ditt liv. Sade hon och lade ena handen på min axel. Jag svarade fortfarande inte, men jag tog inte bort hennes hand. Jag nickade.
- Ja… Fast vi är inte tillsammans längre. Sade jag.
- Varför inte? Frågade Mamma.
- För att han var dum i huvet.
- Men, det är fortfarande hans barn också… Sade Mamma.
- Nej, Det är mitt barn. Sade jag och vände på mig så att jag såg på henne.
- Ja, men han är ändå pappa…
- Nej! Det är han inte! Han säger att han inte är det så då är han väl inte det? Sade jag.
- Säger han det? Frågade Mamma. Jag nickade bara.
- Dåså, då får han väl skylla sig själv. Sade mamma och klappade mig på axeln. Det plingade på dörren och hon reste sig för att gå och öppna.
- Ja? Hörde jag mamma säga. Hon pratade en stund med någon men jag hörde inte vad. Efter en stund hördes det steg mot mitt rum. Mamma kom in och efter henne gick en man och en kvinna. Mannen var stor och verkade vara ett riktigt muskelpaket. Han var rakad på skallen och hade blåa ögon. Kvinnan hade långt mörkt hår som var uppsatt i en hästsvans. Hon hade ett vänligt ansiktsuttryck och jag tyckte inte alls att hon passade bra ihop med mannen. Båda hade polisuniformer på sig.
Mamma nickade åt dom båda poliserna och satte sig på min skrivbordsstol. Kvinnan satte sig på huk bredvid min säng. Jag antog att det var artigare att sitta upp så jag satte mig upp i sängen.
- Hej Alexandra. Sade kvinnan och såg på mig. Jag svarade inte men tittade på henne. Kvinnan kollade på mannen som nickade. Kvinnan vände sig mot mig igen och fortsatte.
- Jag heter Monica Lund och jag är polis. Jag undrar om du känner Martin Ström?
- Ja. Sade jag.
- Hur känner du honom? Frågade Monica.
- Han var min pojkvän. Sade jag och undrade vad i all sin dar som hade hänt.
- Men ni har gjort slut? Frågade Monica. Jag nickade.
- Har det hänt något? Frågade jag. Monica var tyst och tittade ännu en gång på mannen.
- Han hittades för några timmar sen död på sitt rum. Sade mannen. Jag tittade frågande på Monica som nickade. Jag stirrade på dom båda.
- Jag förstår inte vad det har med Alexandra att göra? Dom är ju inte tillsammans längre. Sade mamma oförstående. Dom båda poliserna tittade irriterat på henne.
- Hur dog han? Frågade jag istället.
- Han hade tagit en överdos. Typiskt för självmordsförsök. Och tydligen lyckades han. Sade mannen. Jag tittade på honom.
- Han skulle aldrig göra det. Sade jag.
- Han hade skrivit ett brev till dig. Sade Monica snabbt innan mannen hann säga något. Jag flyttade blicken till henne.
- Till mig? Varför då? Frågade jag.
- Han skrev att han var ledsen att han hade gjort dig med barn, och kallat dig för saker han inte hade menat. Han sade att han gjorde det för din skull, och för att han inte stod ut med att leva utan att du älskade honom. Sade Monica.
- Det är mitt fel! Sade jag och slog händerna för ansiktet. Monica tog bort mina händer.
- Nej, han skrev också att han inte gav dig skulden. Du ska få läsa brevet själv så kommer du förstå.
- Var är det? Frågade jag med tårar i ögonen.
- Det är på analys, men jag lovar att du får det så fort det är klart. Sade Monica. Jag kunde inte tro det. Inte efter allt som hade hänt. Jag kände hur något blött rann ner för min kind och jag lutade mig framåt. Monica tog emot mig och klappade mig på ryggen. Jag grät ut mot hennes axel.
- Han kan inte vara död! Sade jag mellan tårarna.
- Jag vet att det känns konstigt när folk vi älskar försvinner… Började Monica men jag avbröt henne.
- Jag älskar honom inte! Det är det som är saken, jag sa det till honom! Jag trodde han var full! Jag trodde han bara drev med mig! Han sa att han älskade mig, men jag trodde inte på honom! Sade jag och grät vidare. Monica lade armarna om mig.
- Det är inte ditt fel, ska du veta. Vad folk än säger, så är det inte ditt fel! Sade hon och strök mig på kinden. Efter en kvart lugnade sig gråten och Monica reste sig upp. Hon vände sig mot mamma.
- Om det går bra för er så skulle vi behöva Alexandras hjälp några dagar framöver. Hon borde så fort som möjligt komma in till stationen, men ni kan ringa när hon är redo för det. Sade Monica. Mamma sade att det gick bra och följde dom till dörren. Monica och Mannen, som fortfarande inte hade presenterat sig, gick ut och jag hörde deras bil köra iväg. Mamma kom tillbaka med en kopp te.
- Här gumman. Sade hon och räckte teet åt mig. Jag tog emot det men jag darrade så mycket på handen att jag spillde ut hälften. Jag släppte koppen så att den föll ner på golvet och gick i bitar. Tårarna kom igen och mamma satte sig bredvid mig.
- Så ja, så ja… Sade hon tröstande och kramade mig. Jag lutade mig mot henne och snyftade häftigt.
- Vill du att jag ska ringa någon åt dig, som kan komma hit? Frågade Mamma. Jag nickade.
- An… Alicia. Sade jag. Jag hade tänkt säga Anton, men kom på att för det första hade jag inte berättat för mamma om honom, och för det andra trodde jag inte att han skulle tycka om att sitta och prata om min döda pojkvän med mig. Mamma nickade och gick ut i köket. Jag hörde hur hon bad att få prata med Alicia och hur hon sedan berättade allt.
- Tusen tack, Alicia. Sade mamma och lade på. Hon kom in till mig igen.
- Hon kommer direkt. Sade hon och en kvart senare stod Alicia på tröskeln och plingade på dörren. Mamma öppnade och jag hörde Alicia springa mot mitt rum. Jag hade lagt mig ner på sängen igen.
- Min stackars lilla älskling. Sade Alicia och gick fram till sängen. Hon lade sig ner bredvid mig och tog min hand. Jag sade ingenting utan stirrade bara på henne . Hon strök mig på handen och sade massa tröstande ord.
- Det är inte ditt fel. Han gjorde det för att han älskade dig. Du hade inte kunnat ändra på något… viskade hon. Jag såg in i hennes nöt bruna ögon och såg hur det blänkte till. Tårar sipprade ner från hennes kind och ner i min madrass. Jag grät inte. Jag hade inga tårar kvar. Jag bara tittade på Alicia när hon grät. Jag kröp lite närmare henne och vi kramades. Hon viskade tröstande ord som var menade åt mig, men jag tror att det var hon som tog åt sig av dom. Jag höll om henne tills hon somnade. Jag såg på henne. Hennes ansikte var svullet efter att hon hade gråtit och topparna på hennes bruna hår var blöta. Hennes söta dock mun var halvöppen och gav ifrån sig halva snarkningar. Jag lade mina händer på hennes och kände hur uttömd jag var på energi. Hur hade den här dagen som hade börjat så bra, kunnat sluta i katastrof?
// tack för alla kommentarer igen, och jag vet inte riktigt vad den här novellen kommer att uttvecklas till. Men ni får väl läsa vidare och se. Hoppas det inte blir alldeles för dåligt iallafall, och jag hoppas att ni inte tycker det blir för uttjatat och slutar läsa. Kram <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
sandruskapuska - 30 nov 08 - 07:30- Betyg:  |
| Nee, hur kunde du <3<3 |
| sandruskapuska - 14 jun 08 - 08:12- Betyg: |
| Jättebra<3<<3 |
| prickigthallon - 22 okt 07 - 17:30- Betyg: |
| Kom på att jag redan läst den här, men ändå xD |
| niinnii - 8 sep 07 - 10:19 |
| Såå sorlig!! fortästt |
| milaan94 - 6 jun 07 - 03:35- Betyg: |
| jäääätttee bra , kan inte sluta läääsaaa , värd 100000000000 |
| bladet - 28 maj 07 - 01:10- Betyg: |
| skiitbraa gumms :) fortsätt så! |
| jenny_t94 - 28 maj 07 - 01:08- Betyg: |
| DENNA ÄR GRYMT BRA!!! Du måsate fortsätta... |
| ellan_7 - 23 maj 07 - 04:32- Betyg: |
| jätte bra:D |
| fanny_94 - 21 maj 07 - 23:53- Betyg: |
| jag skulle inte kunna tro att det här skulle unna bli dåligt, för det är ju hur bra som helst!!!!<3 |
| M-424 - 21 maj 07 - 06:50- Betyg: |
| Braa:) |
| Nattah_ - 21 maj 07 - 06:25- Betyg: |
| skit bra ! :) |
| empalove - 21 maj 07 - 04:54- Betyg: |
| skit bra!! MER NU!!:D |
| __eLIN - 21 maj 07 - 04:53- Betyg: |
| JÄTTEBRA (: längtar tills nästa del ! :D |
| ammi_ - 21 maj 07 - 04:12- Betyg: |
| jättejättebra!!! meeeeer nuu!! |
| emmy---93 - 21 maj 07 - 03:23 |
| sifferomdöme |
| emmy---93 - 21 maj 07 - 03:23 |
du e ju bara sooue duktig!! jag fattar inte .)
Jag har inte l'st dom andra delarna men n'r du 'r klar med HELA serien, skicka den till mih da
kraam \\\\\ |
spite_fire - 21 maj 07 - 02:51- Betyg:  |
| Du kan ananrs börja med en ny :) |
| LillaSabiina - 21 maj 07 - 02:12- Betyg: |
| Fortsätt.... XD Är beroende :P |
| carmen - 21 maj 07 - 01:19- Betyg: |
Fortsätt, den är verkligen jätte bra! Skriv te mig när
nästa del kommer! :) Kraam <3 |
| Tantor - 21 maj 07 - 00:15 |
| MER FFS! |
