' vad finns i tankarna. |
vad snurrar runt i tankarna på tonåringar ?
~ jag vill inte leva mer.
~ jag är världelös.
~ ingen bryrsig om mig.
~ jag har inga vänner.
~ livet har ingen mening.
det lönar sig inte att ta fram ett vasst rakblad,
rikta det mot handleden och sen se hur blodet rinner ner.
vissa säger att det är egoistiskt med självmord.
visst , jag håller med. men ändå inte .
Inte ens en bästa vän vet riktigt hur man känner dig innerst inne .
varför ska folk behöva gråta sig till sömns ,
gråta sig egenom nätter. sitta helt ensam , gråta i timmar.
livet är så orättvist
varför finns det tåg , varför finns det rep man kan hänga sig i ?
människor som är helt borta i huvudet.varför finns det egenligen
människor som inte riktigt tar livet på allvar.
Nu är det ju så att det är bara fler och fler som får självmords tankar
som tyvärr tar sitt liv , med eller utan anledningar.
det är så synd , för dom förlorat hela sitt liv ,
dom har så mycket kvar att leva för.
så mycket saker att uppleva ..
jag vill bara att ni som har självmordstaknar ,
snälla ta hjälp , kontakta socialen eller vad som helst .
Du vet inte hur mycket du förlorar , och vad du ger dig in på !
______________________________________ _____________________________________
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Obeeskrivlig - 23 maj 07 - 01:16 | | Håller med dig! Det är så hemskt, ochd et värsta är att väldigt många inbillar sig bara att de har det så dåligt. Alla är vi ledsna ibland, ochd et får man vara. Men det gäller att ha så pass mycket självdistans (eller vad man kan kalla det) att man vet n'r det är dags att försöka rycka upp sig. Om man är i den situationen liten_snopp beskrivit så är det självklart väldigt hemskt. Däremot tror jag inte att man kan lägga heal ansvareet på psykologen man besöker. Om jag söker hjälp, är det trots allt JAG som måste inse när det är dags att rycka upp sig. Psykiatri ska vara som en hjälp på traven, men i grund och botten ligger allt hos en själv. | | liten_snopp - 20 maj 07 - 22:46 | Jag måste bara säga detta, ibland hjälper inte hjälpen.
Om man kontaktar socialen, säger dom oftast att dom ska göra en utredning. En utredning som oftast inte leder någonstans, eller helt enkelt glöms bort. Kontaktar man psykiatrin är det samma sak. Jag har legat inne på psyk två gånger, men det är ett faktum att man inte får någon hjälp. Dom stämplade mig nästan genast som "djupt deprimerad, ånger & suicide-risk". Men någon utredning blir sällan av. Istället stoppar dom en full med mediciner som inte fungerar. För det är så dagens samhälle ser ut, psykiskt sjuka människor glöms bort, eller vilket låter troligare, klassas som oviktiga. | | bebe_ - 20 maj 07 - 22:04 | | skrev fel men jag håller med dej! | bebe_ - 20 maj 07 - 22:04- Betyg:  | | håller med ej helt rätt!! |
|
|
|
