Den älskade julen |
Alla rika barnen mellan TV-kanalerna zappar,
de önskar sig bara hårda klappar.
De vill för sina föräldrar diktera,
önska sig mer och ännu mera.
Föräldrarna på listorna skriver,
så att händerna krampar och ögonen svider.
Men flickan som sitter ensam på sitt rum,
hon känner sig väldigt dum.
Allt hon önskar är kärlek att få,
något vackert som man kan dela mellan två.
Men hon är fattig som en lus,
och kan verkligen inte leva i sus och dus.
Flickan hungrar efter mat,
men husmor är inte bara snål utan även lat.
Hon får syn på några köttbullar på ett fat!
Ååå det doftar underbart.
Den lilla sätter fart!
Hon ställer sig på tå,
för att fatet nå.
Ut sin lilla hand hon sträcker,
men ack och ve, ty det inte räcker.
Hon ger upp efter tappra försök,
sätter sig på golvet och knaprar på en lök.
Husmor kommer plötsligt förbi.
Flickan måste löken spotta, tvi, tvi!
I huset vet man att flickan tjuvaktig är,
hon ställer till med mängder av besvär.
Och nu som då, kommer hon att få,
både pisk och smisk!
Flickan gråter en stund,
sedan kommer John Blund.
Dagen därpå är Lucia här,
den lilla tänker: Sedan när? Sedan när?
Hon vill inte förivras,
för i detta hushåll brukar detta inte firas.
Inför jul måste det sparas,
inte ens minsta lilla smula kan undvaras.
En gran är ej att tänka på,
men hon är van, det har alltid varit så.
Och julens mistel,
har sorgligt nog blivit ersatt av en tistel!
Pepparkaksdegen blir utökad med sand,
smakar gott men knastrar i tand.
I deras fönster finns inga stjärnor som skiner,
det är mörkt och man hör bara vinden som viner.
Dagen innan Julen,
är natten fruktansvärt kulen!
Flickan ligger hoprullad med en filt i sin vrå,
i ansiktet börjar hon bli ruskigt blå.
Man kan omöjligt sova,
kölden är en hemsk plåga,
att du överlever kan ingen lova!
På Julaftonsmorgon är världen täckt med ett täcke av snö.
Flickan hostar och tänker; Hoppas det inte blir tö.
De äter den lilla mat som finns,
sitter tysta,
tänker tillbaka och minns!
Lyssnar till berättelsen om Jesusbarnet i stallet,
den lilla kurar ihop sig och myser självfallet.
När alla sitter tillsammans tänder husfadern det stora ljuset,
faktiskt det enda som finns i huset.
Ingen modet tappar,
fastän de inte fått julklappar.
Julens välsignelse glädjer dem,
och alla trivs i detta enkla hem.
När de sedan sova skall drar det kallt!
Ja det blåser faktiskt överallt.
Men den lilla flickan får en kyss på kinden,
och då känner hon inte draget från vinden.
Julen är en gåva, ta vara på det!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Kavat - 7 jan 06 - 01:23 | Fin dikt!! ;P
kram | | Cilises - 14 dec 05 - 04:38 | | otroligt vacker!! superbra budskap inlindat i underbara rim och rader | 7mary7 - 13 dec 05 - 19:18- Betyg:  | | fint fint =) |
|
|
|
