Regn |
I regnets tunga andedräkt
jag utanför nu står
och känner en sån längtan
till det jag inte får
en kärlek så varm i mitt
hjärta finns
som jag i mina drömmar
till dig ger jag ännu minns
I regnets tunga andedräkt
jag utanför nu står
och väntar på min vän
jag någonsin aldrig får
på himmlen mörka moln
stannar hos mig här
ser han att jag har honom kär
I regnets tunga andedräkt
jag utanför nu står
från mina ögon trillar
tår efter tår
jag faller bort i mängden
min kärlek inte når
till mannen som jag älskar
och som mig ej förstår
I regnets tunga andedräkt
jag vill ju stanna kvar
låt solens strålar skina
många långa dar
så ta mig i din famn
du är ju allt jag har
och låt nu regnet dra förbi
för min längtan ändå är
att det en dag blir vi.
|
| Kommentarer | | candela - 5 jun 05 - 02:30 | | den här var en jätte-fin dikt.. |
|
|
|
