Mörker Agnes (Del 2) |
Vissa dagar ser Agnes på världen genom ett fönster. Det är något emellan henne och alla de andra där ute. De är lyckliga, det är inte hon. De skrattar och ler. Agnes har för längesedan glömt bort hur man skrattar. Det vill säga, utan att det fastnar i halsen. Ibland tar Agnes ett piller. Eller två, eller fler. Oftast ecstasy. För att få känna någon sorts lycka. Det gör lika ont varje gång att komma tillbaka till verkligheten. Agnes har många gånger försökt ta sitt liv. På många olika sätt. Överdoser, hoppa framför ett tåg, skära upp armarna. Men det finns nån jävel som vakar över henne och hindrar henne varje gång. Hennes största önskan är att få dö. Eller, egentligen vill hon bara bli lycklig. Och att dö är enda sättet för henne att bli lycklig. Hon har försökt att bli lycklig. Men varenda gång trycks hon ner i skiten igen. När hon försöker resa sig så puttas hon ner, blir sparkad på, blir spottad på. Därför ligger hon kvar. I ett stort, kallt mörker. Egentligen hatar hon att vara just Mörker Agnes. Men vem skulle hon annars vara? Hon är inte lycklig, inte vacker, inte intressant. Bara värdelös och mörk.
|
|
|
|
