HAN & regnet - del 5 |
HAN började långsamt att låta fingrarna vandra ner för min rygg,
och jag andades in hans underbara doft.
HAN nådde kanten av min tröja och började långsamt vika up den,
samtidigt som HAN kysste mig lekfullt.
HAN rörde försiktigt vid min mage på insidan av tröjan och jag
log åt HANs koncentrerade ansiktitsuttryck.
HANs händer rörde sig längre och längre upp.
Men sedans stannade HAN.
HAN kysste mig och sa: "Inte här.."
Jag nickade och han log uppskattande.
Knacknacknack!
Någon ville in på toan.
"vänta lite!" sa jag och fixade till tröjan och håret i spegeln.
"Bammie, är det du?" hörde jag Willa förvirrat småviska utanför.
Jag öppnade dörren och såg Willa.
Hon drog undan lite av det röda håret som hamnat i ansiktet och
log lite osäkert.
Jag nickad lite till honom och HAN log förstående.
Jag tog Willas hand och gick bort till en soffa.
Vi satt och tittade på alla människor på konventet, och tillslut
så drog några Narutards iväg Willa för extra medlem till fotleken.
Jag la mig ner i soffan och föll i en ytlig sömn.
När jag vaknade, insåg jag att jag låg med huvudet i någons knä.
Jag reste mig hastigt och såg att det var HAN.
Jag tog en snabb koll åt klockan. 11.03. Konventet slutade vid 16.
HAN log lite osäkert och tog ett djupt andetag.
Jag satte mig med benen tätt intill kroppen och tittade storögt
på honom och var beredde mig på att lyssna.
HAN böjde upp huvudet för att se på mig och började prata:
"jag.. jag gillar verkligen dig.."
HAN tittade besviket bort, och fortsatte:
"men jag kommer inte att klara av att bara träffa dig högst
två gånger i månaden. Det.. kommer att bli alldeles för jobbigt att stå ut...."
|
|
|
|
