Ensam i natten |
Hon tryckte på sig hjälmen, över hennes bruna vågiga hår.
Drog ut moppen ur garaget, och vred på nyckeln.
In med ena handbromsen och sedan hålla in elstarten en liten stund.
Hon gasade på lite, och moppen vrålade till lite innan den fick kraft nog att föra henne framåt.
Det var kväll, en vårkväll då det börjat skymma.
Hon körde, fort. Vinden stretade mot hennes ansikte och ögonen började tåras.
Ändå vred hos på gasen och moppen gjorde sitt bästa för att öka takten.
Fortare och fortare.
Asfalten blev till en grå massa som rusade förbi hennes ögon.
Ängarna, den vackra himlen och konturen av skog i fjärran blev till dimma för henne,
men ändå lät hon moppen gå för full gas.
Vad tänkte hon på? Bara en sak, men den betydde inget längre. Allt som betydde något var att fortsätta köra.
In i natten ville hon köra, ensam i natten till någonstans långt bort.
Ett starkt ljusken fick henne att tappa greppet om styret, om ändå bara för en sekund.
Sekunden var nog för att hon skulle förlora kontrollen över den skenande mopeden, och bilen var för nära.
Hennes ögon kneps ihop, och hon kunde inte låta bli att tänka, i den sista ögonblicket, på hur han hade behandlat henne.
Hon skulle ha kört hela natten, flytt sina tankar. Långt borta skulle hon varit, men...
Hon hann inte långt.
|
|
|
|
