"Du har Cancer" |
Jag vet att många inte kommer orka läsa detta jag ska skriva nu, Men jag vill bara skriva det så har jag de gjort, Jag har ingenting bättre för mig.
När jag var 15 år, började blåmärken dyka upp på mina ben och armar, Jag kunde inte förstå varför. Jag kunde inte minnas om jag slagit mig där. Men jag brydde mig inte så stort, och efter ett tag började jag även få mycket näsblod till och från. Det hade jag haft när jag var liten också så jag tänkte att de bara var tillbaka igen.
En gång när jag satt på en historia lektion i skolan kände jag att jag bara blev svagare och svagare, sen när läraren skulle ge mig hjälp med en uppgift kollade han lite skumt på mig, sen la han handen på min panna och beordrade mig att gå hem, Väl hemma tog jag tempen, Jag hade 40 graders feber och de bara kom sådär. Detta hände flera gånger, Nu började jag undra vad de var för konstigt med mig. Sedan hade jag också haft ont i mina handleder en längre tid, jag hade varit hos skolsköterskan men hon kunde inte hitta något fel på mig, hon sa att de var växtvärk. Trött var jag jämt och ständig också, de sa min pojkvän i alla fall.
Så en kväll när min pojkvän och jag låg och pratade så, började han fråga en massa konstiga frågor. Jag svarade ju ärligt på alla, sen sa han att han krävde att jag skulle ta ett blodprov, men sånt är jag rädd för så jag vägrade i flera månader.
Efter några månader frågade han sin mamma, som förövrigt är sjuksköterska var de kunde va, hon sa bestämt att jag skulle ta ett blodprov. Min pojkvän körde med ett fult trick på sin födelsedag, han sa ta ett blodprov för min skull, de e ju min födelsedag.
Vad skulle man egentligen göra då? Hans mamma var ju också med.
Så innan vi åkte till skolan gick vi förbi vårdcentralen och tog blodprov.
Det gick några dagar, sedan ringde telefonen, de var från sjukhuset de ville att jag skulle komma och ta ett benmärgsprov, de visste inte var de var, men de var något som inte stämde med mitt blod. Jag kunde inte vägra så jag fick tid tio minuter senare.
Och utan att jag visste ordet av så låg jag på sjukhuset, och behandlades för leukemi. De var en jobbig period, i början hade jag stöd av min pojkvän men ju sämre och svagare jag blev desto mindre kom han. Då jag mest behövde honom slutade han komma. Jag låg på sjukhuset i 2 och en halv månad. Sen fick jag åka hem ett tag.
När jag sedan var på en efter kontroll så la dom in mig igen. Cancern var tillbaka. Nu kände jag inte längre någon livslust. Jag hade förlorat den människa som betydde en hel del för mig, han hörde inte ens av sig längre. Mamma mådde inte alls bra & min pappa hade varit på sjukhuset 1 enda gång sedan jag blev inlagd första gången. Mitt liv rasade samman, hur skulle jag klara ännu en smärtsam behandling? Mina vänner hörde inte av sig heller. Denna gång var cancern mycket starkare, och nu när jag sitter och skriver detta så är den fortfarande inte helt borta, även denna gång så har jag hittills varit här i 2 och en halv månad, och jag längtar hem. Jag har fått tillbaka en smula hopp, jag vill fortsätta leva, inte tänker jag låta en sjukdom ta mitt liv, jag är ju bara 16 år förhoppningsvis blir jag mycket äldre än de.
Jag har under min tid här lärt mig att inte ta allt förgivet, och att även den person som tycks bry sig så mycket, kan tappa taget och inte orka se någon tyna bort, Jag är känner viss bitterhet mot honom, han sa att han älskade mig, att han bara ville mitt bästa, att han alltid skulle finnas där för mig. Men sedan är han inte längre här för mig. Om han bara ringer så hoppas jag att vi i alla fall kan vara vänner, Men han har fortfarande min kärlek.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LoverOlivia - 19 nov 07 - 15:34- Betyg:  | Åh gud va sårligt! Jag faller i tårar. Förlåt om
jag e barnslig och patetisk men jag känner så många som stått
mig så nära med cancer som har ..
Iallafall så du är stark! Jag vet inte, men ja undrar om du fortfarande är vid livet?
För ja gråter nu som en fontän. Jag ska skriva en speciell dikt åt just dig.
Hålls stark!! :'( | | Sickness - 16 apr 07 - 23:29 | Jag tkr faktiskt inte att det är så synd om mig, visst så är det väldigt jobbigt
Men när jag tkr synd om mig själv så brukar jag försöka på hur mycket sämre andra har det.
Tack så mycket (: | | graven06 - 9 apr 07 - 06:46- Betyg: | å stackars dig !! , jättefint skrivet
iallafall <3333 | | Sickness - 7 apr 07 - 23:09 | Tackar, Du har säkert rätt, Jag hoppas på det i alla fall
Klart jag gör. <3 | | Toker - 7 apr 07 - 22:26 | Okej, Jag trodde faktiskt inte att jag skulle orka läsa men de gjorde jag
Jag tycker du verkar som en mycket stark person, Och jag tror mycket väl att du kommer att klara dig ur den perioden
Cancer kommer snart vara under kontroll och du får komma hem till dina nära och kära
Gällande den där pojken, så tror jag han är rädd, Jag skulle då aldrig vilja se den jag älskar tyna bort
Men jag förstår om du känner bitterhet men berätta de för han så ska du se att de ordnar sig, om inte så finns de andra pojkar på jorden
Sköt om dig, och låt mig veta när du är hemma igen <3<33 |
|
|
|
