ett litet barn, mitt minne av mig själv. |
ett litet barn så glädjelöst,
hon har inga vänner alls,
bara några få bekanta.
ett litet barn så ensamt,
ser på när de andra leker,
själv är hon osynlig.
när skolan blir en mardröm,
och nätterna en tröst,
en vagga av trygghet.
ett litet barn kvar i minnet,
mitt minne av mig själv,
och av min barndom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mira_96 - 7 apr 07 - 02:11- Betyg:  | Dikten var jätte fin!
Synd att den är sann bara... | | LA - 6 apr 07 - 16:58 | Uscha, det är hemskt om man inte har en bra barndom
att minnas.. men dikten var väldigt fin :) | | nicklasb - 6 apr 07 - 06:59 | | Tråkigt när det är så, men väx över det. Det gjorde jag. |
|
|
|
