Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Från vaggan till graven, del 2

Jag vaknar med ett ryk när pappa smäller igen dörren så att de ekar i trappuppgången. Jag tittar snabbt på klockan sen på klädhögen på golvet. Tillbaka till klockan. Shit, den är 8.03! Vi börjar 8.10.. Jag bestämmer mig för att skolka den första lektionen, så jag går ut i köket där mamma sitter. Hon sitter på samma plats som i går... Igår som jag bara vill glömma.
- Har du sovit gott älskling?
Måste hon låta som att hon bryr sig? hon skiter ju ändå fullständigt i mig.
- Jo de va väll okej.
- Har du inte börjat redan?
- Nej, vi fick sovmorgon idag..
Jag tar ett äpple som ligger slängt på bordet sen går jag in i mitt rum och sätter på Hilary Duff. Bäst i världen Hilary, hon skiter i vad alla tycker om henne, hon är som hon är och har aldrig blivit mobbad eller något som som jag har. Jag drar på mig en ljus blå t-shirt och en mörkblå minikjol. Sen går jag ut.

Efter som att pappa tog min mobil i går så går jag till en telefonautomat nere på stan och rigner Ville, efter fyra signaler svarar han.
- Ah, hallå?
- Hej, de är jag. Amanda.
- Vart fan är du nånstan? Jag har typ ringt dig... super mycket.
- Jaa... men pappa tog min telefon igår..
- För att?
- För att jag kom sen enligt han och för att han va full som ett svin och för att mamma och han bråka.
- Okej men du? Vart är du? Jag kan hämta dig med moppen.
- Jag är nere på stan nån stans.. typ vid gallerian.
Klick, så är samtalet avbrutet.
Ville, Ville, Ville. Han är den ända som de går att lita på. Han är snäll mot mig och han bryr som faktiskt på riktigt! Och igentligen så är han ganska fin.. eller mycket fin! Men de har jag ju aldrig vågat säga för då skulle han bara göra som Jenny. Svika, och säga ännumera.. Så jag håller de tyst inom mig.
Han har brunt hår, brungröna ögon. En konstig kobination tycker ja men väldigt sött. Han är lång och muskulös. Alla tjejer hänger efter han men han låtsas inte om dom, jag tycekr att han är cool. Amanda och Ville, bästa vänner föralltid? Kan de bli så? Eller kommer han också att lämna mig när han tröttnar? Vi träffades i sjuan när vi båda började på St:ilian i vanlig klass. Båda hade blivit mobbade, men Ville ända från fyran! Jag förstår inte hur han har stått ut. Men efter den där första dagen i sjuan så har vi hängt ihopp i vått och tortt.

TUUUT TUUT, neeej måste han skämma ut oss sådära?
- Hejsan! nej men Herregud Amanda! fryser du inte? Du har ju ingenting på dig! Här, du får långa min jacka ett tag.
- Tack..
- Kom vi tar en fika!
- Nej... jag har inga pengar... som vanligt
- Men jag bjuder dig! Som vanligt.

Vi går till Systrarna Ericsson för att de är närmast, jag undrar vad folk tänker om oss två. En kortis med super stor jacka och en lång snygg kille med rosa t-shirt när de är 6 grader varmt. Ja du Ville, lovar du att aldrig lämna mig? Jag skulle inte klara att en till vän svek.
- Skynda dig nu då! Jag fryser för fan!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Saraaa_
5 apr 07 - 20:08
(Har blivit läst 183 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord