bära på en hemlighet (del 3) |
Men hur kunde jag tro något sånt dumt.
Väl i trappuppgången kom han. Han stod och stirrade på mig en brännande känsla.
- Och du ska vart?
- Måste kolla så att barnet mår bra kanske?.
- Isåfall så hänger jag med.
- Nej det behövs inte.
- Du går upp med en gång.
Jag bara löd honom och gick upp och satte mig i köket.
Jag bara väntade på att han skulle komma och slå mig,
men några slag kom aldrig. Efter ett tag kom han in och förklara
för mig att jag kan inte gå någonstans utan honom för han var
tvungen att veta att jag inte skulle fly. Han vägrade att bli lämnad
själv igen. Han klappade mig på kinden och bad mig sen baka en kaka
som han kunde äta sen för att han var hungrig. Jag vågade inte säga emot.
Månaderna gick och en dag gick vattnet.
- Rickard vattnet har gått! Skrek jag.
Han kom in och jag bara grät, barnet kunde inte komma nu.
Inte när jag bodde såhär barnet skulle inte kunna få en uppväxt.
- Rickard! Skrek jag det högsta jag kunde.
Han kom in i sovrummet där jag stod rödgråten.
- Vadå ska vi åka till sjukhuset, ne det går inte du kan ju berätta för dom.
- Snälla jag lovar att inte berätta.
Jag stod där länge och bönade och bad att han skulle köra mig och det gjode han.
Jag födde barnet, en fin och frisk liten flickan som fick heta Linnea.
Jag låg kvar på sjukhuste över natten och Rickard var med hela tiden
för att se till att jag inte berättade för någon vad han hade gjort.
Ingen tänkte heller på att det var jag som var den där unga flickan
som stått med i tidningarna.
När vi väl var "hemma" så var Rickard snällare än vanligt eller var det bara en inbilling.
- Jag tar min lilla flicka så går du och handlar.
- 1 det är inte din dotter och du rör inte henne, och 2
jag kan inte handla jag behöver vila.
Han höjde sin högra hand jag såg att han tänkte slå till mig.
Han stod så en bra stund och sen kom slaget.
Linne började stortjuta men han bara la Linnea på golvet och
puttade ner mig och sparkade mig i magen.
Sen tog han fram en kniv och gick mot Linnea.
- Hon ska tillhöra mig och det ska både hon och du veta.
Han ristade in ett R i hennes arm och jag bara låg där.
Jag kunde inget göra. Linnea skrek inte ens. Hon var i chocktillstånd.
Efter en stund gick han och jag tog upp henne i min famn.
- Lilla gumman ingen ska få göra dig illa igen. Jag bestämde mig,
jag var tvungen att rymma.
Jag visste att det skulle bli svårt för Rickard hade sån kåll på oss.
Jag tvättade Linneas sår och la mig i soffan med henne.
- Du jag ska vara lite med min lilla flicka så flytta på dig.
Jag gjorde som han sa kunde inget annat göra.
Han lyfte upp henne och kastade henne högt upp i luften.
- Du kan inte göra så hon är nyfödd hennes huvud är inte stadigt än.
- Du ska hålla käften jag gör som fan jag vill med min dotter.
Linnea skrek, och högt upp i luften hörde jag inga ljud hon hade tappat andan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Cizzy - 18 mar 07 - 00:50- Betyg:  | Snälla.... gör en ny del men... mezza mig då jag vill
väkligen veta med barnet! | Maria__ - 17 mar 07 - 08:11- Betyg:  | jag tappade andan i slutet å är typ i choktillstånd:P typ
fint å bra skrivet men hemskt:/ |
|
|
|
