Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Bära på en hemlighet (del 2)

- Du jag har inte fått veta ditt namn än?
- Lisa. Ljög jag han fick inte veta mitt riktiga namn
det vore inte säkert.
- Vad heter du då? Sa jag.
- Rickard.
Jag undrar om han också ljög, fast varför skulle han göra det?.
Han började smeka mig på brösten och jag hoppade till och hoppades för mig själv
att vi inte skulle göra någonting nu, jag ville inte det men om han ville kunde jag inte säga nej
då skulle jag inte bo kvar fast kanske skulle jag prova och se vad han sa.
- Du jag vill inte just nu.
- Vill du bo kvar?
- Ja självklart.
- Då gör du som jag vill.
Han tryckte ner mitt huvud och tvingade mig göra dom mest äckligaste sakerna jag varit med om.
- Nu ska jag till jobbet snygging, vi ses ikväll. Sa han och nöp mig i rumpan och allt jag gjorde var att le.
Jag kände mig så jävla billig. Hur kunde man låta sig själv utnyttjas på det viset.
Jag förstod det inte själv just då.

Det gick några månader och jag började känna mig illamående varje morgon.
Jag förstod nästan med en gång att jag var med barn men vägrade att inse det egentligen.
Fast när magen blev så stor så det inte gick att dölja gav Rickard mig en beskrivning om vart
ungdomsmottagningen låg. Jag gick dit och dom sa att jag var i 4:de månaden och jag bara grät.
Visst jag hade vetat det länge men inte vågat gå till ungdomsmottagningen.
- Vet du vem pappan är?
Jag nickade, det var mannen i göteborg för rickard hade använt kondom alla gångerna.
Jag kände hur mitt hjärta slets i tusen bitar.
- Om du väntar här så ska jag kolla en sak.
Tanten gick iväg och efter ett tag kom hon tillbaka med ett par poliser.
- Är du Rebecka Johansson?
Jag nickade och försökte springa därifrån men dom tog tag i mig.
Hur skulle jag överleva detta helvete? Gick det? Jag var tvungen att fly på något sätt,
jag kunde bara inte åka hem till mina föräldrar.
Jag hade stått med i tidningen som försvunnen och den som såg mig skulle ta kontakt med polisen
så jag hade varit inne för det mesta.
Man kan ju undra hur man kan göra så här mot sina föräldrar, rymma iväg och låta dom vara ovetandes om man är levande eller död.
Men jag hade lovat mig själv att min hemlighet
skulle stanna med mig och om jag skulle vara tvungen att åka hem så skulle jag inte kunna leva med den.

Väl på polisstationen kom en polis fram och började prata:
- Du har varit försvunnen i nästan 4 månader, var har du varit, vad har du levt på?
Jag sa ingenting, vad skulle jag säga? "jag har haft sex med en kille och för det fick jag bo hos honom". Nej det gick bara inte.
Polisen gick och när ingen syntes till sprang jag hem till Rickard.
Jag bad till gud att han inte skulle vara hemma men det var han, och han var arg.
- Var fan har du varit?
- På ungdomsmottagningen, det har jag ju sagt.
- Du ska fan inte gå någonstans utan min tillåtelse fattar du det?
Jag bara stirrade på honom. Han kom fram puttade ner mig i soffan
slet av mig kläderna, slog och våldtog mig. Jag skrev men kunde inte ta mig ur hans hårda grepp.
Det här är slutet tänkte jag. Men när han var färdig sa han bara.
- Förlåt men du måste straffas på något sätt eller hur?
- Jag tror jag ska flytta ut jag kan inte bo kvar här.
- Du ska inte flytta ut du bor här med mig vi hade en överenskommelse.
- Ja att om jag hade sex med dig så skulle jag få bo här annars skulle jag få flytta.
- Nej nu ska bo här med mig i resten av våra liv, fattar du?
Jag hade aldrig sett Rickard sån här han var en helt annan person.
Jag gick och la mig sent den kvällen. Jag bara grät och grät.
För en gångs skull kände jag en riktigt stor hemlängtan. Men jag vågade inte
åka hem.
- Gråter du?
Jag ryckte till och blev helt stel. Det var Rickard.
- Hur mår du? Varför är du ledsen?
Jag vände mig om och sa ingenting. Han sparkade mig i magen.
- Du gråter inte här inne, jag vill inte se någon lipsill. Förresten e jag hungrig.
- Jag låg helt still, hoppades att han skulle gå.
Men då satte han igång, jag fick flera sparkar mot magen och mot huvudet.
- Sluta du skadar barnet.
- Tror du jag bryr mig?
När jag vaknade upp var han borta. Skulle jag kunna fly nu?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Cizzy - 16 mar 07 - 02:09- Betyg:
Bra gör en fortsättning
Anoia - 15 mar 07 - 22:13- Betyg:
Ja kLART ATT DU SKA GÖRA EN FORTSÄTTNING!!
linsan92 - 15 mar 07 - 05:43
bra :) fortsättning?

Skriven av
1234567890
15 mar 07 - 02:59
(Har blivit läst 277 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord