Poetens vän |
Så länge jag lever, lever poetens vän i mitt hjärta...
Så länge jag skrattar, skrattar poetens vän med mig,
och där medföljer inte ondskans dröm.
Ondskans dröm existerar inte när jag och poetens vän
lever och skrattar.
Så länge jag lever, så länge jag dör, låt sorgen inte
finna en väg.
Låt poetens vän stänga vägen så vi får skratta och leva,
leva,leva med friden och lugnet.
Leva, leva utan strid och krig.
skriven av catten och kronova
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ironman - 17 nov 05 - 04:51- Betyg:  | Grattis!
Mycket bra skrivet!
Underbar visdom klädd i ord!
Positiv energi frigörs när man läser den..
..skönt att slippa dikter om blod och rakblad..
..för en stund.. |
|
|
|
