Vänner |
Jag sådde några blommor,en för varje vän,
jag tror det var fyra,men särskillt minns jag en.
Det blev höst och vinter och blommorna de dog.
Men på våren kom de åter men bara tre stog kvar och log.
Sen kom regnet med moln stora grå,
nästa gång jag fann dom så var det bara två.
Sen kom solen med allt ljus den har
plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken du drunknade i regn,
men en sak är säkert du är en sann vän.
|
| Kommentarer | | TheOnlyOne - 16 nov 05 - 05:34 | | Den är ju gammal ... Men fin ändå :) | | - 16 nov 05 - 04:04 | | Jag älskar denna dikten! |
|
|
|
