Everytime I breath I get so insecuire... |
hon öppnar sig för någon som sedan försvinner och med tiden börjar hon tappa tron på om det finns någon framtid för henne längre!
Hon som så gärna ville bli kurator och hjälpa andra som mår lika dåligt som hon själv gör!
Hon Skriker som ett spädbarn då den inte fått någon mat på flera dar.
Skräcken som hon har inom sin tomma och bleka kropp är inget någon nånsin förstått och hon tror inte längre att någon kan förstå en flicka som henne.
Hon har minnen från barndomen hennes som äter upp hennes inre och lämnar ett krossat hjärta på marken med spår av blod!
Skärsåren på hennes armar blir allt djupare och hon längtar mer och mer efter droger som kan få denna smärta att försvinna!
(your lonly and you feeling down)
Hur kan denna flicka vara så skuren, skalad och endå vara vid liv?
Vissa må påstå att hon är den starkaste flicka dom kännt som överlevt och klarat sig igenom allt hon varit med om men dom vet inte att denna flicka tänker på självmord dag som natt, att hon ser sina "spöken" som spår efter det han utsatt henne för.
Dom vet inte att hon dagligen är rädd för att hon inte ska orka mer.
Att hon snart ska dö!
(Syster, varför finns vi änglar)
Hon trodde inte på att änglar kunde existera tills hon förstod att hon själv måste vara en för varför finns hon annars?
Om hon inte hade varit en ängel skulle hon lyckats skära upp sina handleder vid det här laget, eler varför inte tagit tabletter tills hon dött?
men eftersom hon inte lyckats finns det inget annat allternativ, utan hon måste vara en ängel men vingar å allt....
(there is an devil in me to)
|
|
|
|
