Minnen |
Jag har aldrig upplevt det så starkt innan
Minnena som gång på gång gör sig påminda
Han la sin hand på mig
i all välmening
Men i samma sekund
Var jag tillbaka
där, i samma rum
på samma säng
med honom
Han som tog så mycket ifrån mig
Jag ville skrika
Rör mig inte!
Varje beröring
eller bara antydan till beröring
känns som våld mot min kropp
Som att all ångest samlas
till en explosion inuti mig.
För på en sekund
Upplever jag all skräck
All panik
Känslan av att inte kunna ta mig loss
från hans grepp
igen
Men ingenting hörs från mig
På en sekund
Togs allt ifrån mig
en gång till
och en gång till
tills jag bara ville fly
Vill inte uppleva det mer
Allt är bättre än att vara tvungen
att uppleva det en gång till.
Sen vågade jag prata om det
På riktigt
Inte bara det jag kunde hantera
Utan även allt annat
som jag aldrig trodde
att jag skulle våga uttala högt.
Långsamt, långsamt började det kännas uthärdligt
som att en liten sten hade släpt från mina axlar
Och långsamt känner jag mitt hopp återvända.
Smärtan är lättare att hantera nu.
|
|
|
|
