Försvinner |
Jag försvinner ibland
in i hjärndimman som sakta
kramar om mitt undermedvetna.
Så fort man sänker garden
är det något som sparkar ner en
något som rasar inuti.
Orkar inte mer
inte mer oro
inte mer rädsla
Jag tror att min hjärna
börjar koppla ifrån omvärlden
när allt blir för mycket.
När jag bara behöver få allt att sluta.
När jag bara behöver få luft
och känslan att jag kan andas igen.
|
|
|
|
