Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Forever yours {20

- Sista delen här då - och den är längre än vad dom senaste delarna har varit faktiskt. :) Och jag ska sätta igång med en ny berättelse så snart som möjligt, men just nu ska jag gå och kolla på A Walk To Remember. Läs nu och kommentera, för kom ihåg - detta är sista delen, slutet, the end! :D :*
(Och tusen tack till alla er som har kommenterat alla andra delar! Utan er hade jag lagt ner den här för länge sedan)


Del tjugowithout you I wouldn’t survive

Jesper följde med mig hem efter skolan, för om vi nu skulle bli tvungna att skiljas åt med tjugoåtta mils avstånd från varandra så ville vi spendera så mycket tid vi kunde tillsammans.
Det verkade inte som att Jespers föräldrar hade pratat med mina föräldrar om det, och vi drog inte heller upp det.
Jag var noga med att hålla mig i närheten av honom hela tiden, och att ha fysisk kontakt med honom. Även om vi bara skulle ut i köket tog jag hans hand i min, och han höll den kvar. Vi låg i mitt rum och kollade på film och pratade, Jesper åt hos oss och vid halv tio ringde Terese och sa att han skulle komma hem.
Jag följde honom ut i hallen, och motstod lusten att gå fram och bara röra vid honom då han släppte mig hand för att kunna dra på sig skorna. När han fått på sig ytterkläderna tog han de få kliv som skiljde oss åt täppte igen det. Mina föräldrar satt i vardagsrummet (dock med ryggen mot oss) men det verkade han inte bry sig om. Han tryckte sina läppar mjukt mot min hals.
”Jag älskar dig…” mumlade han
Jag kramade om honom ännu hårdare.
Han fick bara inte flytta.

*

Elin var fortfarande sjuk på onsdagen, och Jesper kom inte heller.
När vi skulle ut till hemkunskapen och Jesper inte hade dykt upp bestämde jag mig för att skicka ett sms till honom och fråga varför han inte kom. Det tog inte långt tid förrän han svarade att han inte hade någon lust att gå till skolan. Jag suckade besviket. Varken Elin eller Jesper – vem skulle jag umgås med?
Men Johanna, som jag alltid varit lite skeptisk mot, var faktiskt snäll och umgicks med mig hela dagen.
När jag senare kom hem på onsdagseftermiddagen var jag hur deppig som helst.
Jesper var hemma från skolan, och det kunde bara betyda en sak – han skulle flytta.
Jag var bombsäker på att det var så det låg till. Vad skulle det annars va? Han hade inte lust att gå till skolan… Ne, klart han inte hade lust med det när han precis lyckats bli kompis med alla, för att sedan behöva lämna stan och flytta tillbaka till Stockholm igen.
Egentligen ville jag ringa Jesper och fråga om vi skulle göra något, men samtidigt orkade jag inte. Då skulle bara det där jobbiga samtalet komma, när han talade om att han skulle flytta, och det skulle jag inte klara av, i alla fall inte idag. Och eftersom att han inte hade kommit till skolan så måste ju det betyda att han inte var redo att tala om det, och jag skulle inte pressa honom. Han skulle själv få bestämma när han ville berätta det, och han skulle själv få ringa mig.

Fast när han inte kom på torsdagen började jag bli orolig.
’Hej, kommer du inte idag heller? ;/ <3’
Efter att ha skickat iväg sms:et väntade jag mig att få ett svar ganska snart, men det fick jag inte. Jag drog upp mobilen ur fickan var och varannan minut, ifall jag skulle missat vibrationen, men det hade jag inte.
”Men ge dig!” viskade Elin som var tillbaka i skolan när jag drog upp mobilen för säkert tionde gången.
Jag hade, såklart, berättat allt för henne på väg till skolan. Dock berättade jag den korta versionen, för den långa skulle jag aldrig ha hunnit med.
”Men varför svarar han inte?” muttrade jag tyst och ignorerade vår engelsklärare Elindas försök att tystna ner mig.
”Han kanske sover?” föreslog Elin. ”Klockan är bara halv tio, och om han nu är hemma så skulle det vara ganska självklart om han sov nu” Jag suckade. Jag var tvungen att erkänna att hon faktiskt hade rätt.
När lektionen slutade en halvtimme senare bestämde jag mig för att ringa honom på rasten, men det var ingen som svarade, varken på hans mobil eller när jag ringde hem. Jag sneglade ängsligt på Elin som stod ett par meter ifrån mig och pratade med Johanna, fast med blicken fäst på mig. Jag ryckte på axlarna och tog mobilen från örat.
Tänk om dom redan hade flyttat? Tänk om han bara hade dragit, utan att säga något till mig?
Strax därefter slog det mig att dom inte skulle flytta idag. Tony skulle bara bestämma sig idag, sen var dom ju tvungna att hitta lägenhet, och det kanske inte var det lättaste att hitta i Stockholm? Och så skulle dom ju packa ihop allt…
Fast å andra sidan kanske Tonys jobb hade fixat en lägenhet åt dom? Som dom bara skulle bo i för tillfället, tills dom hittade en egen?
Om dom var riktigt desperata och ville ha honom tillbaka så snabbt som möjligt var inte det helt omöjligt…
Jag gick fram till Elin och Johanna som stod och pratade om matteläxan dom hade haft tills idag. Så fort jag nådde fram tog Elin tröstande min hand i sin, och då kunde jag inte låta bli att tänka att hon var en riktigt kompis.

När matten var slut och jag stod vid bänkarna och väntade på Elin så att vi gemensamt kunde gå bort till matsalen kom hon dit med sin jacka i handen. Jag kollade frågande på henne. Hon sneglade på mig och sa:
”Alltså, igår så snackade Johannes med mig… Och han frågade typ om jag skulle komma till skolan, och då sa ju jag ja, för det skulle jag ju, och… tja, han frågade om jag hade lust att käka lunch med honom…” Hon tystnade, men tillade ”hemma hos honom” då hon såg att jag inte fattade vad problemet var.
Inombords suckade jag – nu när Elin väl var tillbaka, och jag behövde hennes stöd som mest, skulle hon börja träffa killar då istället? Och kanske dissa mig totalt.
Fast jag log bara mot henne.
”Jaha, men va kul” sa jag, och hörde själv hur falskt det lät.
”Amen, är det säkert? För alltså, klart jag stannar hos dig om du hellre vill det! Förstår alltså om…”
”Nej, det är lugnt” avbröt jag henne. ”Ha så kul med Johannes!” Jag vände mig om och såg att Johanna stod och väntade på mig ute i korridoren. Hon log mot mig när jag kom fram, och jag besvarade leendet. Hon var faktiskt helt okej.
När vi kommit fram till matsalen och jag hade lagt upp två stenhårda potatisar, lite majs och tre av skolans äckliga, flottiga köttbullar gick Johanna och jag bort mot det runda bordet mitt i matsalen som tillhörde vårat så kallade gäng. De som brukade sitta vid mitt bord (det vill säga, Richard, Erika, Ida, Jocke och Adam) var redan där, alla förutom jag, Johanna, Jesper, Johannes och Elin.
Och Jesper skulle väl inte längre ha en plats där när alla fick reda på att han skulle flytta. Så fort han dragit från stan skulle hans plats säkert ersättas av någon annan från Jockes klass, kanske av Pelle?
Jag slog mig ner på min vanliga plats, som var mellan de två tomma stolarna som Elin och Jesper i vanliga fall brukade sitta på. Jag antog att Johanna såg hur deprimerad jag var, för hon reste sig från sin plats mellan Erika och Richard och kom och satte sig på Elins lediga plats.
Erika blängde på mig, men sa ingenting utan skar bara itu en av köttbullarna för att sedan se äcklad ut och lägga ifrån sig gaffeln och kniven.
Det var tyst runt hela bordet, något som var väldigt ovanligt. I vanliga fall brukade det vara just det här bordet som förde mest liv av alla i hela matsalen.
Jag kände mig uttittad, fick liksom känslan av att alla glodde på mig, och när jag kollade upp från tallriken såg jag att Jocke försökte kolla på mig så diskret han kunde, Erika blängde på mig och Johanna kollade oroligt på mig, som om hon inte visste vad hon skulle göra eller säga.
Jag reste mig upp och mumlade att jag skulle hämta ett knäckebröd. Jocke flög genast upp och gjorde mig sällskap bort till bordet där allt smör och alla knäckebröd stod.
”Alltså Lina, vart är Jeppe?” frågade Jocke tyst medan jag stod och bredde mitt knäckebröd. Jag kollade snabbt upp på honom. Hade inte Jesper sagt något till honom? Då kanske han inte ville att jag heller skulle göra det, eller?
”Han… är väl sjuk” svarade jag och lade ner smörkniven i smörförpackningen. Jocke tog upp den och började bre sitt knäckebröd.
”Sluta, jag vet att han inte är sjuk. Varför är han hemma?”
”Har han sagt att han är sjuk så är han väl det!” fräste jag och gick tillbaka till bordet.
Men det var något som inte stämde.
Då jag börjat närma mig hade jag hört ljudet av låga röster därifrån, men när jag väl var framme tystnade alla och fortsatte peta i maten som om ingenting hade hänt. Jocke kom tillbaka till bordet och satte sig tyst ner. Jag stod fortfarande upp.
Varför fick jag känslan av att det var mig dom pratade om?
”Varför sätter du dig inte ner?” frågade Jocke.
Erika höjde ett ögonbryn, och jag hörde henne mumla ”ja, mig gör det då inget om hon inte sätter sig ner”.
Jag slängde ner knäckebrödet på tallriken, vilket fick alla vid bordet (och dom som satt vid de närmre borden) att kolla upp.
”Jag är så jävla trött på det här nu!” sa jag argt. ”Vad fan är det mer du har spridit ut om mig?!” frågade jag med blicken på Erika.
Erika höjde båda ögonbrynen nu och pekade på sig själv. ”Jag?! Vadå jag har spridit ut något om dig? Vad skulle det vara?!”
”Jag tror att alla här vet vad jag snackar om, eller hur?!” frågade jag och spände blicken i alla andra, som kollade ner på sina tallrikar. ”Att jag hade varit med någon annan, det kanske säger dig nåt?”
Erika frustade till. ”Och vad får dig att tro att jag har spridit ut ett sånt rykte?”
”För att du gillar Jesper, och hoppades på att han skulle få höra det och göra slut med mig” svarade jag. Man såg tydligt den röda färgen som började sprida sig på hennes kinder trots all foundation och brunkräm hon hade i ansiktet, och jag lade märke till att hela matsalen stirrade på vårt bord nu.
”Men det spelar ingen roll längre, för Jesper ska flytta tillbaka till Stockholm!” Så fort jag sa det ångrade jag mig, för jag kände plötsligt hur tårögd jag började bli. Jag kastade en snabb blick på Jocke, som stirrade på mig med öppen mun, och sen de andra vid bordet som såg lika chockade ut dom. Jag tog två steg bakåt innan jag vände mig om och gick med snabba steg ut från matsalen, tillbaka mot enheten. Jag skulle hem med en gång.
När jag var halvvägs tillbaka kände jag hur tårarna började rinna ner för mina kinder, men jag strök snabbt bort dom. Så fort jag kom hem kunde jag slänga mig ner i sängen och gråta hela dagen om jag ville, till och med hela veckan, men inte här i skolan.
När jag svängde in i enheten hade jag bara ögon för mitt skåp som låg ungefär tio meter ifrån korridoren. Jag brydde mig inte om att kolla vem eller vilka som satt på bänkarna, utan gick bara snabbt förbi, jag nästan sprang bort till skåpet och slet upp nycklarna ur jeansfickan.
”Lina?” Jag hejdade mig med nyckeln i låset. Den där rösten kände jag igen alldeles för väl. Sakta vände jag mig om, nycklarna satt kvar i skåpet.
Jesper hade precis rest sig upp från en av bänkarna. Han hade sina ljusblå baggyjeans som var trasiga på knäna, en svart munktröja med ett Etnies-tryck på och en vit, stickad mössa som såg ganska stor ut på honom. Han var snyggare än någonsin. Jag var tvungen att vände bort blicken för att inte glansen i mina ögon skulle synas.
När som helst skulle tårarna tränga fram igen.
Jag sjönk ner på golvet med huvudet lutat mot skåpet och snörvlade till.
”Lina, vad är det?!” Jesper tog ett par snabba kliv mot mig och sjönk ner på knä bredvid mig. Jag slöt ögonen så att jag bara kände hans närhet då han lade sina händer på mina axlar. ”Lina, vad är det?” upprepade han, fast lite mindre panikslaget denna gång.
Jag strök händerna under ögonen ifall någon tår skulle ha trillat ner, som jag inte hade märkt, och kollade sedan upp på honom, rakt in i hans isblå ögon.
”Ni ska flytta till Stockholm, eller hur?”

Jespers förvånade ögon mötte mina sorgsna, och så log han sådär snett.
Jag vägrade att kolla på något annat. Jag fortsatte stirra in i hans ögon, väjde inte undan blicken för en sekund.
”Nej Lina, vi ska inte flytta” svarade han sedan och lät händerna sjunka ner från mina axlar tills dom nådde mina händer och flätade sedan in sina fingrar i mina.
Skulle dom inte flytta?
Jag kunde inte göra annat än att fortsätta stirra in i hans ögon. När jag inte reagerade rynkade han ihop ögonbrynen och kollade förbryllat på mig.
”Hallå, Lina, hur mår du?” frågade han.
Jag ruskade på huvudet och vände bort blicken från hans ögon. Det kändes som att jag hade kollat in i dom i flera timmar.
”Jag mår, eh, bra… tror jag” svarade jag hackigt och började resa på mig. Jesper reste sig upp i samma takt som mig, utan att släppa mina händer.
”Är det säkert? För du verkar lite… jag vet inte, förvånad kanske? Eller omtumlad?” sa Jesper och lade huvudet på sned.
Jag slöt ögonen, skakade på huvudet och öppnade sedan ögonen igen. Han släppte försiktigt mina händer och backade ett steg. Det där sneda leendet hade försvunnit.
”Kan du bara… upprepa det du sa nyss?” bad jag.
”Vadå? Att du verkar lite…”
”Nej, det andra, det om att ni inte ska…” Jag tystnade. Han skulle förstå.
”Åh, jaha… Ja, vi ska inte flytta. Vi ska stanna här. Pappa tackade nej till jobbet”
Det var allt jag behövde höra.
Jag tog två kliv framåt och kastade mig i hans famn vilket fick honom och ta några steg bakåt, men han lade armarna om mig. Jag tänkte aldrig släppa honom nu, aldrig.
”Trodde du att vi skulle flytta?” viskade han i mitt öra. Jag nickade med ansiktet tryckt mot hans hals. Han skrattade lågt. ”Även om vi skulle ha flyttat så skulle jag ändå ha kommit tillbaka hit så fort jag flyttat hemifrån. Du vet, vi ska ju gifta oss när vi blir stora, kommer du inte ihåg det?”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fribergska - 25 okt 10 - 01:11- Betyg:
Du är bra på karaktärerna. Du fångar verkligen den där tonårskänslan- förälskelsen, osäkerheten, hur man bryr sig om grupptrycket, klädesfixeringen och det sakta uppvaknadet av vad som är en vän.
Jag hade velat veta varför han var hemma i två dagar utan att höra av sig. Varför sa han att det var bäst att det var slut för att sen vara tvärsäker. Hade gärna fått brodera ut hans lidande, och omtanke, om henne mer.

Men lite tankar ska finnas efter en läsning.
Mycket bra. Jag tänker ge mig i kast med dina övriga med... Fast bara om de är klara. Jag vill kunna sträckläsa dem! :-)
bajsabajs - 12 jul 09 - 01:06- Betyg:
ae fyhelvete vad du är kung på att skriva. Helt galet bra novell!
Lompish - 7 jul 09 - 12:54- Betyg:
höll på att grina du e så duktig :)
Fortsätt med dina noveller för de är grymt bra :D ^^
Heartagram94 - 10 maj 09 - 02:16
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw :'D
malin bli författare ffs!
mikaelanystrom - 2 maj 09 - 23:14- Betyg:
OMG. JAG BÖLAR och jag lovar... det är jävligt ovanligt!
FY FAN VAD FINT.

nej nu måste jag gå och försöka då bort mascaran från mina kinder! ,_,

underbart<3
prickigthallon - 27 apr 09 - 19:24- Betyg:
Jag fick tipset av min vän (chulia här nedanför xD) att läsa din novell, och
ja, vad kan jag säga?
Den var helt fantastiskt bra, och alltså, jag kan verkligen inte uttrycka mina åsikter här (speciellt inte som Chulia xD Iaf inte lika långt ^^')
Slutet var helt underbart, jag hade en seriös crush på Jesper och ville bitchslappa Erika i var och varannat kapitel.
Jag levde mig helt enkelt in som tusan, precis som det ska vara! Riktigt bra jobbat, verkligen! <3
prickigthallon - 27 apr 09 - 19:22- Betyg:
Jag fick tipset av min vän (chulia här nedanför xD) att läsa din novell, och
ja, vad kan jag säga?
Den var helt fantastiskt bra, och alltså, jag kan verkligen inte uttrycka mina åsikter här (speciellt inte som Chulia xD Iaf inte lika långt ^^')
Slutet var helt underbart, jag hade en seriös crush på Jesper och ville bitchslappa Erika i var och varannat kapitel.
Jag levde mig helt enkelt in som tusan, precis som det ska vara! Riktigt bra jobbat, verkligen! <3
chulia - 27 apr 09 - 01:44- Betyg:
Helt ärligt.
Du är värd så mycket beröm för denna berättelse, som fått mig att sitta uppe hela natten trots att jag börjar klockan åtta imorgon bitti, bara för att få veta hur det skulle gå, så att jag inte ens har ord så det räcker.
Mitt ordförråd är meningslöst just nu.
Men jag ska försöka.

Jag har alltså läst alla tjugo delar nu inatt, och bara... flutit in i berättelsen. Svävat med. Känt med. Älskat med.
Det var riktigt länge sen jag fastnade för en sån här välskriven berättelse. Det var verkligen som att läsa en sån där bok, du vet, som man blir helt förälskad i och inte kan sluta tänka på.
När jag hade läst de 10 första delarna och klockan var sisådär lite över ett, så tänkte jag att jag kanske skulle gå och lägga mig för att orka med morgondagen, men också för att få spara lite av läsnjutningen. Men sen såg jag de tio kvarvarande delarna, och bara... gav upp. För jag visste att om jag inte skulle läsa klart den nu, så skulle jag ändå inte kunna somna på hela natten.

Så då lovade jag mig själv istället att läsa klart, oavsett hur sent det var, och sen skriva en lång och genomtänkt kommentar i morgon eftermiddag istället, men jo tjena mittbena på den planen. Du ser ju hur bra det gick, liksom.
Så jag säger helt enkelt såhär.
Jag ber om ursäkt ifall denna kommentar kanske blir liiite svårläst och erm... osammanhängande, men jag ska göra mitt allra bästa och tänk på att klockan är halv tre och jag åtminstone är lite trött (A)

Men jag ska vara helt ärlig. När jag hade läst början på första delen var min första tanke:
"Jaha, ytterligare en sån här berättelse. Great. Detta har man ju läst förr."
Men så sa jag ändå åt mig själv att ge det en chans. Jag bestämde mig för att läsa första delen, och sen se hur det verkade.
Och jag måste säga att även om storyn just då kändes väldigt bekant, så var det någonting med ditt sätt att skriva som fick mig. Så då tänkte jag (jag tänkte mycket där verkar det som ;)) att varför inte ge det en chans? Språket var otroligt välanvänt och det kändes som att du hade arbetat igenom alltihop väldigt bra. Allting följde i ett lugnt tempo, men det blev aldrig tråkigt, precis sånt jag gillar med en berättelse!

Så jag fortsatte läsa, och ju längre in jag kom, desto mer fäst blev jag och desto bättre tyckte jag också att storyn blev. Du skruvade upp den några varv, och gjorde den personlig. Och jag vet inte, kanske behövdes den, vad ska jag säga, orginella (?) början för att det skulle bli så bra som det blev. Jag vet faktiskt inte. Men bra blev det. Mycket bra.

Och nu när jag har läst klart alltihop, och sitter här med en väldigt konstig känsla i magen som jag bara får när jag läser riktigt bra saker som jag inte kan släppa och blir kär i, så blir jag också lite sur på mig själv för att jag inte väntade med att läsa de sista delarna imorgon eller idag eller vad man nu ska säga. Då hade jag haft någonting kvar, och nöjet att få läsa detta skulle inte vara över.
(ja, jag blir besviken på mig själv)

Du har en förmåga att fånga läsaren och använda språket på ett intressant, kul och känslosamt sätt (som aldrig blir "för mycket"). Och ja, det är klart att det fanns några småfel någonstans, men det gjorde ingenting alls. Inte ens för en perfektionist som jag, som inte kan hålla fingrarna från att rätta de allra simplaste småfel. För de fel som du gjorde (som verkligen inte var många) de sipprade liksom ur mitt minne, sekunden efter att jag hade noterat dem.
Du höll alltid berättelsen vid liv, och man ville hela tiden läsa nästa stycke innan man hade läst klart det man var på.
Under vissa delar höll jag andan av spänning, och under andra delar gjorde det ont i hela kroppen när man kände medkänsla för Jesper eller någon av de andra.

Någonting som jag däremot saknade lite, var hur "relationen" mellan Richard och Lina utvecklades efter det som hände, hade varit lite sådär småintressant att läsa, men det hade nog inte tillfört berättelsen någonting, och det gjorde ingenting att det inte var med heller.

Så nej, jag har ingenting negativt att säga, och jag måste bara få berömma dig för din väldiga talang! *klappa händerna*
Riktigt bra jobbat, och du kan vara riktigt nöjd och stol över dig själv och denna. Det hade jag utan tvekan varit.

Sen måste jag också lägga till, att jag älskade hur du knöt ihop början och slut. Så otroligt gulligt<3

Hoppas du skriver en ny novell snart, för jag kan knappt vänta på att få läsa mer av dig.
Du är sjukt jävla duktig! <3

(förlåt en kanske onödigt lång kommentar xD)
miijha - 7 apr 09 - 15:11- Betyg:
åh vilket bra slut!
woops - 4 apr 09 - 10:29
Perfekt slut!
missyou - 3 apr 09 - 18:48
nej fiifan vilket bra slut. skulle jag kunna få gifta mig med jesper när jag blir stor ? :o
ellan_7 - 3 apr 09 - 18:12- Betyg:
vilket bra slut(: hoppas att du skriver en nu snart! paxa
datan där hemma och skriv!!! ;D
tjoh - 3 apr 09 - 15:49
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw <3
sviken_1 - 2 apr 09 - 21:22
naaw såå söt :)
maaliinT - 2 apr 09 - 18:08- Betyg:
åh, slutet var så gulligt ;) lyckliga slut gillar vi :D braa!
walaa93 - 2 apr 09 - 17:16- Betyg:
snyyyft, så jävla gulligt slut. Jag håller inte med Yrcha, det måste vara några frågor kvar som man själv ska sitta och fundera på annars finns det ju inge poäng. Om man får reda på allt så får man aldrig själv använda fantasin och fundera lite sj. Mycket bra tjejen, denna novell som alla dina andra är super duper. och jag väntar på den nya-såklart! ha det gött

BRAAA!!
purs_08 - 2 apr 09 - 14:22- Betyg:
åh fan vad bra slut, börjar ju fan gråta :O
Pumisa - 2 apr 09 - 06:26- Betyg:
Sött slut ^^
WhyJustMe - 2 apr 09 - 05:38- Betyg:
Aww den är så sjukt bra :D Synd bara att den är slut nu :(
sandruskapuska - 1 apr 09 - 22:38- Betyg:
Naaaaaw, Massa sött, älskar de sista meningarna, perfekt slut. Bara nnaawwww <3<33<<3 Massa bra tjejen
abeer - 1 apr 09 - 20:08- Betyg:
sjuukt braaaa, vill också ha mer, vill veta hur de andra reagerar när de får veta att han stannar ;)
sorgen - 1 apr 09 - 19:59
Hehe.. Naaw va gulligt. Så bra! Lângter till nästa.
Problemoja - 1 apr 09 - 19:48- Betyg:
neej va gulligt!!! super bra=D
nattizz_ - 1 apr 09 - 19:09
ååh så perfekt slut .. bara älskar de !!<3
BlackDream - 1 apr 09 - 19:05- Betyg:
Sista mening är perfekt =)
Hoppas att de gör det..En uppföljare? ^^
Jättebra, gillade den starkt!
ofyndig - 1 apr 09 - 18:53
sista meningen gjorde allt !
NeMriA - 1 apr 09 - 18:26- Betyg:
aw :'D
det där var ett PERFEKT slut! jag menar, att Jesper sa "du vet, vi ska ju gifta oss när vi blir stora", det band ihop hela novellen på ett så bra sätt tycker jag ^^D
mohaha, hjärtan på det här <3
du är asbra :D<3
Diskret - 1 apr 09 - 18:08
Naw, så sött och lyckligt slut :) Det är trevligt när alla, eller i alla fall alla som förtjänar det, blir glada i slutet :P
JessicaKarlsson - 1 apr 09 - 17:51- Betyg:
åååååh va gulligt (aa)
meen åhh, den får inte vara slut ju :o :(
jag vill ha en fortsättning, eller en ny novelll av dig NU! :D :D
den här novellen var iallafall såååååååååååååå bra!!! :D <3
Bolliz - 1 apr 09 - 17:33- Betyg:
Ååååååå, fy tusan vad bra! Ååå jag sitter här med fjärilar i magen..
Guud vad jag älskade slutet, men vad ska jag nu läsa som är bäst?!
I LOVE IT!!
ThisIsJustMe - 1 apr 09 - 17:27- Betyg:
NAAW! Så himla gulligt! Speciellt sista meningen!!
Jag typ sitter här och har fetaste leendet!
Åh! Men blir helt lycklig av denna novell ju! :D
Du får ju inte sluta! :(
Då måste du skriva en fortsättning! :D
Och mejla om du göre! :D
gbg_95 - 1 apr 09 - 17:24
Ett perfekt slut! Fan va sött<33
Älskar den här novellen från början till slut, otroligt bra skrivet. Kan inte fatta att det är slut nu men du kommer ju skriva en annan:)

Skriven av
SilverAndCold
1 apr 09 - 17:16
(Har blivit läst 651 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord