Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Smalare än pinnsmal - 17

Hej sötnosar! :*
Nytt kapitel som jag är väldigt stolt över. Men det är ni som är min jury. Så era åsikter betyder mycket för mig. Så jag uppskattar väldigt mycket att ni kommenterar vad ni tycker om det
Hallonkramar <3 //Kitty



Tisdag

”Vet du var, vet du vad, vet du vad!?” Ester kunde höra Emilys skrik ute i korridoren.
Det hördes ännu bättre när hon kom inspringande i rum 57 där Esther satt och läste i en bok. Emily praktiskt taget kastade sig över Esther och ropade förtjust:
”Vet du vad?!”
Esther skrattade och puttade sedan undan Emily.
”Nej, vadå?” frågade hon nyfiket.
Emily samlade sig ett slag, andades lugnt igen och tog sedan ett djupt andetag.
”Min mamma ringde nyss.” Emilys ögon glittrade och hon riktigt strålade av glädje. ”Jag ska åka hem imorgon, och jag stannar tills på lördag!”
Esther log stort.
”Vad härligt. Vad sa hon mer då?”
”Hon sa typ att dem saknade mig, att det måste blivit något fel. Eftersom dem faktiskt gav systrarna en adress. Och att dem inte alls flyttat långt, utan bara några tre, fyra mil. Hon sa att dem ville att jag ska komma hem igen. Sa jag att dem saknar mig?” Emily var alldeles uppspelt.
”Åhh.” Esther tittade ner i kudden. ”Åka hem för gott?”
”Nej, dummer.” utbrast Emily och slog till Esther på ena armen. ”Inte än, även om jag önskade det. Men snart. Snart.”
Esther tittade upp och log igen.
”Vad härligt.” upprepade hon.


Torsdag

”Det känns så tomt utan Emily, tycker ni inte det?” frågade Jonna vid frukosten den torsdagen.
Esther åt på en mörk brödbit med ost, utan smör. Det kändes fortfarande fel att äta för mycket, och speciellt att äta smör. Så hon skippade det.
Dem andra hummade och nickade till svar. Det var alldeles sant. Det var alldeles förskräckligt tomt utan Emily. Särskilt tyckte Esther det. Hon hade ingen som snarkade lite sådär sött på natten, ingen som ibland rusade upp mitt i natten och skrek att hon inte gillade äppelpaj och sen somnade igen på golvet.
Ja, det var väldigt tomt utan Emily.
Tyra hade åkt hem helgen innan men hon hade lovat att komma nästa vecka. Hennes mamma gillade inte att hon var för mycket på Fängelset.
Jonna gav inte Esther såna där blickar längre, var inte lika fördomsfull. Esther tyckte såklart det var väldigt underbart, eftersom hon då fick se den andra Jonna, hon som var rolig och trevlig. Esther tyckte mer om Jonna för varje dag som gick.
Dem gick tillsammans till det rummet som Jonna delade med Billy och Esther hjälpte Jonna välja kläder för dagen. Jonna frågade Esther om hon ville ha samma sorts hjälp, men Esther tackade nej. Det skulle kännas konstigt om Jonna var där och grävde runt bland Esther stora t-shirtar och stora byxor. Det var så många minnen i tygen. Så många minnen insydda.


På fredagen så åkte Esther hem. Hem ljuva hem. Den här gången kändes det annorlunda att komma hem. Det var inte så länge sen som någon sovit i hennes säng. Det kändes mer som hemma nu, inte som om det var någon annan som bodde där. Kanske var det för att hon börjat äta igen och visste att snart så skulle hon få vara hemma hela tiden. Snart.
Men det var också väldigt annorlunda att vara hemma. Hennes pappa lagade mat, som hon åt. Lite av den i alla fall. Han hade lagat en stor middag med tre rätter fredagen då hon kom hem, bara för att fira att hon börjat äta igen. Esther fick lite dåligt samvete när hon varken åt huvudrätten eller efterrätten, utan bara förrätten. Det var som om hennes pappa hade trott att hon åt som en gris bara för att hon blivit mer van vid att ha mat i magen.
Men helt van var hon ju inte. Det kändes fortfarande fel, och några få gånger så fick hon spysmak i munnen, men hon försökte så gott hon kunde att svälja den. Det gick inte alltid så bra och spyan åkte upp i halsen stället för ner.

Miranda kom på lördagen och var riktigt stolt över Esther, så hon hade köpt en extra stor saftflaska med en röd rosett runt, ett paket med ballerinakakor och en skiva med ett band som både Esther och Miranda älskade att lyssna på.
”Här får du, lilla prinsessan.” sa hon när hon och log stort räckte över dem till Esther.
Esther log och tog tacksamt emot det. Hon visste att hon inte skulle kunna äta kakorna, men det var en in tanke ändå.
Esther och Miranda satte sig i soffan och satte på en film. Esther lät Miranda välja och det fick bli Madicken av Astrid Lingren.
Först så tyckte Esther att Miranda var ganska fånig och barnslig som valde en barnfilm, men hon kom på sig själv med att sitta och skratta åt Madickens alla repliker.
Det var väldigt skönt att göra det, det kändes härligt. Hon och Miranda tittade ibland på varandra, bara för att se om den andra hängde med i filmen, vilket det egentligen inte var någon tvekan om. Men dem kunde inte låta bli att ibland vända huvudena emot varandra och le sådär stort som man bara gör när man är riktigt, riktigt glad.


Söndag

”Vi ses om en vecka då, gumman!” ropade Esther pappa från bilen.
Esther log och vinkade en gång till innan hon vände sig om och gick mot det stora vita huset.
Hon gick upp för en trappa och bestämde sig för att ta hissen till våning tre. Hon liksom skuttade fram. Esther längtade efter att få träffa alla igen, även fast hon bara varit borta i några få dagar. Men mest längtade hon efter Emily, eftersom dem inte hade träffats sen onsdag morgon.
Det var onormalt tyst i korridoren men Esther tog sig inte tiden att fundera över det. Att hon inte heller stötte på någon alls, var väldigt konstigt, men även det bestämde Esther sig för att strunta i. Esther slängde en blick mot klockan som satt på väggen. Kvart i tre. Hon tryckte sedan på hissknappen samtidigt som hon satte ner sin stora väska på golvet för att inte få för ont i axeln. Esther nynnade lite för sig själv på en låt som hon inte kom ihåg namnet på.
Precis när hissdörrarna öppnades och det där lilla plinget hördes, så kom någon springande i väldig fart. Esther tittade förvånat på personen när hon såg att det var Billy. Billy sprang in i hissen och tryckte snabbt på knappen där det stod nummer tre. Esther var tvungen att snabbt hoppa in i hissen för att få följa med. Hon var fortfarande väldigt förvånad och frågade sedan Billy varför han hade så bråttom.
”Jag måste till våning tre” svarade han andfått.
”Jaså?” frågade Esther ironiskt.
Billy la inte märke till ironin i Esthers röst, utan nickade bara till henne samtidigt som han satte händerna på knäna och andades häftigt.
Det blev tyst en stund och Esther väntade på att Billy skulle säga något mer, men när han inte gjorde det så öppnade hon själv munnen.
”Vad ska du göra på våning tre då?” frågade hon samtidigt som hon försökte undvika att titta in i spegeln som fanns inne i hissen.
”Måste till. Rum 57.”
Esther suckade. Det var inte lätt att luska ut något ur Billy.
”Rum 57?” frågade hon. ”Rum 57!? Vad ska du göra där?”
Billy tittade konstigt på Esther samtidigt som det där lilla plinget hördes igen och hissdörrarna åkte åt sidan. Billy sprang ut och började snabbt röra sig framåt i korridoren. Esther tog ett steg och stod sedan utanför hissen, utan att ha fått ett svar på sin fråga.
Då kom det en tjej som gick lika snabbt som Billy hade gjort, emot Esther. Esther kände igen tjejen, dem hade pratat någon enstaka gång, men Esther kom inte ihåg namnet på henne.
Esther stannade tjejen och frågade vad det var som hände i rum 57.
”Har du inte hört?” frågade tjejen med öppen mun.
”Skulle jag fråga om jag visste?” svarade Esther irriterat.
”Emily försökte ta sitt liv igår.” svarade hon innan hon snabbt försvann och lämnade Esther kvar med en vidöppen mun.

Esther öppnade snabbt dörren till rummet och störtade in. Därinne så satt Emily på sin säng i skräddarställning och med sitt huvud böjt neråt. Hon tittade inte ens upp när Esther kom in.
Bredvid henne satt Linn med handen på hennes rygg. Hon tittade däremot upp då Esther kom in i rummet, och gick genast iväg mot henne.
”Du borde nog prata med henne.” sa hon. ”Hon pratar inte med mig, men kanske med dig? Lycka till i alla fall.” Linn log ett stelt leende och försvann sedan ut ur rummet.
Billy var kvar, tillsammans med Jonna. De två satt på golvet i andra sidan av rummet, med ryggarna mot väggen.
Esther slängde ner sin väska på sin egen säng och gick fram till Emily. Hon satt sig bredvid henne på sängen, och fick genast syn på hennes vita armar. Fast dem var inte så vita längre, det var massor av sår på dem. Esther hade ingen lust att räkna dem, men kunde gissa sig fram till att det skulle ta väldigt lång tid om hon försökte. Såren var djupa och alldeles röda.
'Blodröda' tänkte Esther.
Esther la försiktigt sina armar kring Emily och höll henne i sin famn. Emily lät sig gungas lätt fram och tillbaka. Esther lutade sig fram en liten bit, för att kunna viska i Emilys öra.
”Vet du vad? Jag vill att du och jag ska rymma härifrån, att vi ska rymma till en annan stad. Och sen så ska vi lyckas sno en lägenhet som ingen bor i. Där ska vi städa upp och fixa det jättefint. Sen så rånar vi en bank för att kunna köpa fina möbler på IKEA. Men vi ska inte köpa den där fula soffan som är alldeles babyblå, för den är så gräsligt ful. Sen så ska vi möblera det precis som vi vill ha det – med soffan i köket och med sängarna i vardagsrummet. Spisen på toaletten och dörrmattan i sovrummet. Sen så ska vi bo där, du och jag. Vi ska skratta tillsammans, laga mat tillsammans, titta på tv tillsammans. Sen så ska vi ska starta ett eget företag tillsammans som säljer modekläder. Inte för att vi är så intresserade av mode, utan bara för att det är roligt att designa egna kläder. Jag kan riktigt se framför mig vilka slags kläder jag skulle göra. Gula manchesterbyxor som ingen skulle köpa och lila hattar som är alldeles för stora så att man knappt ser ansiktet på den som har på sig hatten. När allt sen går åt pipsvängen så struntar vi i det hela och lever på att skriva texter som vi skickar in till tidningar. Sen när vi blir kända för våra texter så ger vi ut en varsin bok som är fulla med urklipp ur våra dagböcker. Dem blir jättekända och så lever vi som lyckliga miljardärer i resten av våra liv. Exakt så vill jag att vi ska göra.”
Esther tog ett djupt andetag och fortsatte att gunga Emily i sin famn. Emily hade inte sagt ett enda ord, inte gett ett enda tecken på att höra vad Esther sa, men Esther var ändå övertygad om att hon hade gjort det.

Klockan närmade sig sju på kvällen och både Billy och Jonna hade försvunnit. Då och då så kom någon in för att kolla läget, som förblev densamma. Esther som satt och långsamt gungade Emily i sin famn under tystnad.
Tystnad.
Men det var ingen obehaglig tystnad. Den var rätt så skön, men nu började Esther tycka att den var ganska tråkig. Så likadan hela tiden. Bara det lilla tickandet från en väckarklocka någonstans i rummet hördes. Esther var inte säker på var klockan var, eftersom Emily varje morgon slängde den i väggen när den började tjuta och påminna henne om att vakna. Det var ett rent under att den fortsatte att funka. Men nu var den alltså borta, och Esther misstänkte att hennes säng var den som gömde klockan.
Esther fuktade läpparna och särade dem sedan långsamt.
”Tycker du inte att det är dags att berätta för mig vad som hände därborta nu?” frågade hon tyst.
Emily slutade gunga i Esthers famn och reste sig upp i sittande ställning. Hon vände sig långsamt mot Esther och viskade tyst:
”Jag visste att du skulle fråga det till sist.”
Hon log ett svagt leende och började berätta.


Vad tycker ni?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jakktar - 8 mar 11 - 16:05
Och roligast av allt är att jag sitter och dricker saft med is medan jag läser alla avsnitten XD<3
Jakktar - 8 mar 11 - 16:04
Vad vi tycker?
Vad vi tycker!!?
Vi älskar den.

Och jag måste bara tala om för dig att den här novellen är den bästa jag har läst. Helt allvarligt. Och då är jag kritisk.

Snälla, sluta aldrig skriva. Jag vill läsa dina böcker när jag är stor.
Tiggarflikkan - 6 mar 09 - 17:02
Jag blev helt tårögd vid Esthers lilla tal, det var så vackert..
aakwasweet - 21 sep 08 - 10:55- Betyg:
bättre än bäst!!
anack - 17 sep 08 - 18:28
okej... nu har du gjort det spännande...
mer...snälla?
Roseaf - 17 sep 08 - 13:46- Betyg:
det finns inga ord för hur verkligt allt känns när man läser den , man blir som förtollad ! , maila när nästa kommer <3



/ Liinda
osynlig_flikka - 15 sep 08 - 15:29
såsåsåså massa massa massa brabrbra1!!!!
fridolina - 15 sep 08 - 10:04- Betyg:
Jättebra!!! ja villvilvill läsa fortsättningen nununu!!! :), nej, ta den tid du behöver, så att nästa kapitel blir lika bra som det här!! kram
glasbubblan - 14 sep 08 - 18:42
brabrabra!!
jag tycker verkligen om det här,
du har med så mycket tankar och detaljer.
det gillar jag, att man kan bilda sig en egen "bilderbok"
av det du skriver!!
(ett litet minus är nog bara att om nån på psyk försöker ta livet av sig får den "extravak" och får inte ens gå på toa eller sova ensam..)
men annars var det väldigt äkta!! :)
TokioHotelFreak - 14 sep 08 - 16:10
meeraa!

jag gillar den.. man känner igen sig så otroligt mycket.
det känns som om du har varit med om det här själv.. eftersom du beskriver det så verkligt.
sorgen - 14 sep 08 - 15:50
Skit bra!
sofiiie - 13 sep 08 - 15:04
grymt bra! (:
beckesnack - 13 sep 08 - 10:55- Betyg:
skitbra :D skicka till mig när nästa del e ute :)<3
enligt - 13 sep 08 - 09:46- Betyg:
jättrebra ! :D
TrasigFlikka - 12 sep 08 - 20:59
men åh, nu vill jag ha en nyy del nu nu nu nu :D
mejla när nästa kommer?
(hoppas inte det finns en ny del redan uppe
så jag känner mig som en idiot bara, hoho^^)
Phaaail - 12 sep 08 - 17:42
superbra! :o
du skriver verkligen sjukt bra,
härligt att esther äntligen mår bättre, synd att emily inte gör det.
skriv mer (: <3
jisatsu - 12 sep 08 - 17:25- Betyg:
o: o: o:

Massa bra, men dåligt att du slutade bara sådär )));
Fortsätta snart,? (a)
manx_ - 12 sep 08 - 15:03- Betyg:
Jättttteeee Bra !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!:D , Mejla när nästa kommer ! :D (A)
LoveMusic - 12 sep 08 - 14:34- Betyg:
Men... va... eller.. du... *snyfta* DU DÖDADE NÄSTAN EMILY! (men jordgubbe på dig för att du inte gjorde det)
Och slutet var bara sådär perfekt :P
überbra Kitty, Ditt språk är guld värt :D
snovit1 - 11 sep 08 - 20:40- Betyg:
Jätte bra och snälla meila mig när näste del kommerD:
inmydreams - 11 sep 08 - 20:34- Betyg:
Shit fan vad bra... allstå jag kan inte beskriva med ord nå mer..
lona_skriva400 - 11 sep 08 - 19:35
skit bra som vanlig, raring! Mejla nästa?
angels_eyes - 11 sep 08 - 19:28
älskade älskade dina ord
wow wow wow
riktigt riktigt bra
trovärdigt, äkta, genomträngande plågsamt att läsa

<3
WakiChaki - 11 sep 08 - 18:45
bra, men ändra "dem" till "de" :)
Min_flicka - 11 sep 08 - 18:40- Betyg:
MERA NU!
PsychicPlay - 11 sep 08 - 18:15- Betyg:
helt jävla fantastiskt!
allvarligt.
esther <3 så himla fint babblade hon på asså. <3
PunkyGirl - 11 sep 08 - 18:14- Betyg:
jättebra!
längtar tills fortsättningen <3

Skriven av
Ifos95
11 sep 08 - 17:53
(Har blivit läst 423 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord