Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Someone special (20

- Gaah, jag håller på att avsluta den här nu! Blir väl bara en eller två delar till, sen är det THE END som gäller! Jag vill inte! :'( Men redan innan jag började skriva på den så visste jag hur det skulle sluta, och det börjar närma sej... Men jag vill fortfarande inte! Men jag kan inte dra ut på det mer! Slutet, det bara kryper i fingrarna på mej! Har bilder och allting i huvudet! :D Hoppas bara att jag kan få ut det så perfekt som jag har det i mitt huvud! :'D Läs, tyck om, kommentera, Malin goes happy! <3

KAPITEL TJUGO.
Klockan tio på lördagkväll var festen hemma hos Klara igång för fullt.
Det var Sabrina och Hanna som hade påmint henne (hon hade glömt bort det totalt!) så hon hade skickat ett sms och påmint Noel. Hon ville att han skulle komma. Han hade inte svarat på sms:et, och ännu hade han inte synts till.
Han kanske hade mobilen avstängd, eller så hade han inga pengar så att han inte kunde svara, tänkte Dinah, och hoppades på att han skulle komma.
Men han kom aldrig.
Vid tolv-tiden tröttnade Dinah. Hon hade gått på festen i hopp om att han skulle komma, inget annat.
Vid halv ett gick hon, Sabrina och Hanna hem, och hon var väldigt besviken, men antog att han hade fått förhinder. Hon hoppades att han hade fått förhinder.
Tanken att han hade struntat i henne ville hon inte ens tänka.

På måndag morgon stod Dinah vid sitt skåp och väntade på Noel. Klockan började närma sej tjugo över, och snart skulle deras mattelärare komma, men hon ville se Noel först, prata med honom.
Men han kom inte idag heller. Det gjorde däremot Arne.
”Lektionen börjar nu” sa han till Dinah.
Motvilligt följde hon efter honom upp för trappan, in till resten av klassen. Platsen bakom henne förblev tom.
Hon hade svårt att koncentrera sej på matten. Varför var inte Noel i skolan?!
När halva mattelektionen hade gått slets klassrumsdörren upp och Noel stormade in. Hans hår stod åt alla håll, och han såg snyggare ut än någonsin enligt Dinah.
”Förlåt att jag är sen” mumlade han och började gå mot sin plats. Dinah kollade upp mot honom och gav honom ett leende. Noel vände bort blicken, låtsades inte om henne.
När mattelektionen var slut var Noel först ut ur klassrummet. Dinah var inte sen att hänga efter.
Hon slängde in matteboken i skåpet och gick bort till honom.
”Hej” sa hon. Noel kollade hastigt på henne, höjde på huvudet, och återgick till att leta efter engelskaboken. ”Hur är det?”
”Bra” mumlade han. Hans näsa var fortfarande lite svullen.
”Är det… säkert?” Han nickade, stängde skåpet och försvann bort till Tobias och Markus som stod och väntade på honom. Dinah stod ensam kvar. Vad hade hänt med honom?
Sabrina och Hanna kom fram till henne, och så gjorde de sällskap bort till deras hemklassrum där de skulle ha engelska.

Under engelskalektionen, när de skulle arbeta i övningsböckerna, drog Dinah fram mobilen och knappade in ett sms till Noel.
Vad är det? Och varför kom du inte på festen…?
Strax efter att hon hade skickat det började det pipa bakom henne. Gerd kollade strängt upp på klassen.
”Stäng av mobilen, vem det nu är”
Dinah vände sej inte om. Hon skämdes.
En kort stund därefter fick hon ett sms. När hon såg att Gerd var upptagen av något papper drog hon fram mobilen och läste Noels korta sms.
Tack!
Hon struntade i att svara, bestämde sej för att det var bättre att träffa honom öga mot öga och prata med honom.
När deras sextio minuter långa engelskalektion var över hade de håltimme. Dinah passade på att gå fram till Noel då hon såg att han stod ensam vid sitt skåp.
”Förlåt” sa hon och kollade skamset ner i golvet. ”Jag trodde att du hade på ljudlöst…”
”Mhm” muttrade han.
”Varför kom du inte på festen?”
”Kunde inte” Han smällde igen skåpet och började gå. Dinah gick upp bredvid honom.
”Varför?”
”Måste du veta allt?” Dinah ryckte till.
”Ne, jag bara undrar…”
”Men dåså” Han ökade farten, och Dinah insåg att han inte ville prata mer med henne, så hon vände om och gick bort till Sabrina och Hanna igen.

Och sådär fortsatte det.
Dinah försökte få hans uppmärksamhet, men han ignorerade henne. De få gånger hon hade pratat med honom verkade han frånvarande, eller avfärdade henne bara.
Så nu, en tisdag i slutet av maj, satt hon ensam, lutad mot väggen i långkorridoren.
Resten av hennes klass var inne på lektion, alla förutom hon själv och Noel. Han hade varit borta tre dagar i rad nu. De hade svenska, men Dinah orkade inte. Sabrina och Hanna hade erbjudit sej att stanna med henne, men Dinah hade tillslut lyckats få dom att gå in till lektionen. Det räckte med att hon fick en prick, Hanna och Sabrina skulle inte behöva få en bara för att hon inte orkade med en lektion.
Det brände bakom ögonlocken, men hon fick inte gråta, inte i skolan, trots att hon var helt ensam.
Hon kunde inte förstå varför Noel betedde sej som han gjorde – han hade ju sagt att han älskade henne, två gånger dessutom! Hon böjde ner huvudet och stirrade ner i det hårda stengolvet. Bara två veckor till, sen skulle hon slippa det här…
Hon hörde steg. Förskräckt kollade hon upp, och fick syn på Noel en bit bort. Hon försökte att inte bry sej om honom, men när han stannade framför henne så var det svårt att låta bli.
”Hej” sa han tyst. Dinah stirrade envist ner i golvet. ”Är du arg på mej?” Dinah reste sej upp.
”Vad tror du?”
”Det verkar som det”
”Då tror du rätt”
”Varför?”
”Är du dum eller?” Nu var det Noel tur att vara tyst och stirra ner i golvet. ”Ja, jag är arg på dej”
Han kollade upp på henne.
”Varför?” frågade han igen.
”För det första så säger du att du älskar mej, och att livet kvittar om du och jag inte är tillsammans, sen så ignorerar du mej i skolan totalt, du hälsar knappt eller nånting, trots att du har sagt att du älskar mej! Bra sätt att visa det på! Och när jag pratar med dej är det som att du inte lyssnar! Tre månader har du gått omkring och inte låtsats om mej, medan jag har fått stå ut, och mått dåligt och…” Tårarna började rinna, men hon gjorde inget för att hindra dom. ”…du fattar inte hur jag har mått! Du sa att du hade mått asdåligt när du tänkt på att vi inte kunde va tillsammans, men hur fan tror du jag mår nu?! Ville du att jag skulle må såhär va?!” Noel tog ett steg närmre och la armarna om Dinah. Hon försökte putta bort honom, men han höll fast henne. Tillslut gav hon upp och lät honom hålla om henne. Hon begravde sitt huvud i hans axel och grät, grät tills hon trodde att hon inte kunde gråta mer. Trots att tårarna var slut stod hon kvar. Noel strök en hand längs med hennes rygg.
”Dinah, jag ville inte få dej att känna såhär med mening…” mumlade han i hennes hår. Han tryckte henne hårdare mot sej. ”Tro mej, det ville jag inte… Men Henrik, och pappa…” Och så började han berätta. Han berättade att Henrik hade berättat för deras pappa om honom och Dinah, att hans pappa hade blivit ursinnig och hotat honom med allt möjligt om han inte lämnade Dinah, och han hade inte kunnat stå emot sin pappa. ”Jag har känt precis likadant som dej” sa han. ”Det har jag… Jag kanske inte har visat det, men jag har det… Varenda dag, så fort jag såg jag, jag trodde jag skulle dö. Jag längtade så efter dej, men jag kunde inget göra” Han släppte taget om henne och backade några steg. ”Jag antar att… det är bäst såhär…” Han började gå mot klassrummet. Dinah stirrade chockat efter honom.
”Va…” började Dinah, och fram till honom. ”Sluta, Noel!” Han vände ryggen mot henne, men hon tog ett par kliv framåt och ställde sej i vägen för honom. ”Du… du, vet att det inte alls är bäst så här!” Han kollade sorgset ner i golvet. ”Noel, du vet det… du vet det lika väl som jag… Noel…” Han kollade upp på henne med en ledsen min.
”Dinah, vi kan inte. Våra föräldrar, dom skulle ha ihjäl varann…” Han gick runt henne och gick upp för trappan. Dinah stod kvar. Inga tårar kom. Dom satt fast inuti henne. Långsamt vände hon sej om och gick, ut från skolan, och hemåt. Hem, där hennes pappa fanns.

När hon kom innanför dörren gick hon upp på sitt rum och la sej ner på sängen och bara stirrade in i väggen. Mattias knackade på.
”Dinah? Dinah, är det du?”
”Vem skulle det annars va?” muttrade hon. Han öppnade dörren och kikade in.
”Vad är det?” frågade han och satte sej på sängkanten. Hon svarade inte. ”Är du sjuk?” Han böjde sej över henne och fick ett oroligt ansiktsuttryck. Han hade väl fått syn på hennes rödgråtna ögon. ”Dinah, hur är det?”
”Skit” mumlade hon och vände på sej.
”Vad är det som är skit?” frågade Mattias.
”Allt”
”Vad menar du med allt?”
”Allt” sa Dinah igen. Mattias strök henne långsamt över håret.
”Dinah, jag vet att vi inte har… pratat så mycket de senaste månaderna och jag… har inte bett om ursäkt, för det jag gjorde mot Noel… Det var dumt, och respektlöst av mej, jag vet det, men jag blev bara så…”
”Förbannad?”
”Chockad. Jag trodde aldrig att du… och han… Jag insåg att det du sa, att det var hans pappa jag inte tyckte om och inte honom, att det var rätt och… tja, jag ville aldrig erkänna det”
”Tack vare det så dumpade Noel mej”
”Va?!”
”Eller, vi var väl aldrig tillsammans, men…” Mattias var tyst, visste inte vad han skulle säga, eller hur han skulle reagera. ”Allt på grund av det där jävla bråket du och hans pappa hade för så jävla länge sen!”
”Dinah, jag vet att jag har gjort fel men… jag älskade din mamma så mycket. När jag kom på henne och Noel pappa blev jag så arg att jag inte kunde ta ansvar för mina handlingar. Det blev som det blev och… ja, så började Noel och du i samma skola, samma klass till och med, och både jag och Noels pappa lurade i er att den andra familjen var dumma och hemska och att dom ljög och allt möjligt trams…”
”Men varför?”
”För att jag blev så besviken på Noels pappa. Han var min bästa vän, och så går han… och Marie… och…” Mattias bet sej i underläppen. Dinah reste på sej och kramade om honom.
”Jag vet hur det känns pappa” mumlade hon.

En vecka senare ringde Sabrina hem till Dinah.
”Är du fortfarande sjuk?”
Dinahs pappa hade sjukanmält henne. Hon hade inte kommit till skolan på en hel vecka nu, och lärarna började bli oroliga.
”Jag börjar känna mej bättre” mumlade Dinah.
”Men så bra! Vill du följa med ner på stan och köpa kläder till skolavslutningen då? Vi slutar ju på torsdag” Det var torsdag om två dagar, och hon hade inte några nya kläder.
”Mm, okej då” sa Dinah och reste sej upp i sängen. ”Jag ska bara göra mej i ordning. Kom förbi om en halvtimme”
”Bra! Vi ses då!” Hon la på luren. Dinah borstade igenom sitt hår och satte upp det i en slarvig tofs. Hon drog av sej de gamla mjukisbyxorna hon haft på sej i stort sett hela veckan och bytte om till ett par jeans och en ny tröja.
En stund senare ringde det på dörren. Dinah gick ner och släppte in Sabrina.
”Jag ska bara säga till pappa” sa hon och gick in i vardagsrummet. ”Jag går ner på stan och köper kläder till skolavslutningen” sa hon. Mattias reste sej upp, drog fram plånboken ur fickan och gav henne två femhundralappar.
”Ta de här” sa han. Dinah kramade om honom, och så gick hon och Sabrina ner mot stan.
”Vad har du varit för sjuk?” frågade Sabrina.
”Uhm…” Hon funderade på att ljuga, och säga influensa eller nåt, men bestämde sej för att berätta sanningen. ”Egentligen har jag inte varit sjuk…” sa hon, och så berättade hon allt som hänt mellan henne och Noel den senaste tiden. Sabrina lyssnade utan att avbryta, och när hon var klar var hon helt tyst.
”Oj då” sa hon efter en stund. Dinah sa inget. ”Du älskar honom va?”
”Mm…”
”Han ser helt borta ut i skolan” sa Sabrina. ”Han hänger inte med på lektionerna eller någonting!” Dinah nickade svagt. ”Kan vi inte gå in på Hamngatan 40? Jag har sett ett par jeans där inne som du kommer älska!” Dinah nickade, trots att hon inte ville gå in där. Hon hoppades på att Henrik inte skulle jobba idag…
Dinah klev in först i butiken. Henrik syntes inte till någon stans. Lättad gick hon och Sabrina bort till tjejavdelningen. Sabrina slet upp ett par ljusa, knälånga jeans.
”Vad tycks?”
”Assnygga” sa Dinah.
”Prova dom!”
”Va?! Men skulle inte du…”
”Nej! Jag menade att du skulle ha dom!” sa Sabrina och började leta efter ett par i hennes storlek. Dinah tog emot dom och gick in i omklädningsrummen.
När hon dragit på sej jeansen kom Sabrina in.
”Wow, de är som gjorda för dej!” sa hon. ”Skitsnygga! Dom måste du köpa!” Dinah nickade.
”Jo, jag tror jag gör det” sa hon och började knäppa upp knappen till byxorna. Sabrina försvann ut och Dinah drog på sej sina vanliga jeans.
”Skulle du kolla på nåt?” frågade hon Sabrina när hon kom ut. Hon skakade på huvudet. Dinah gick fram mot kassan. Hon la ner byxorna på disken, och när hon kollade upp mötte hon samma nötbruna ögon som Noel hade.
Henrik sa ingenting, inte Dinah heller. Han knappade in siffror på kassaapparaten, la ner jeansen i en påse.
”Femhundranittionio kronor” sa han. Hon sträckte fram femhundralapparna, och fick de hon skulle ha tillbaka. Hon hade precis tänkt att gå då han tog tag i hennes arm.
”Förlåt” sa han, och han såg ut att mena det. Dinah kollade osäkert på honom. ”Förlåt för att jag berättade” Dinah nickade sakta. ”Han tycker fortfarande om dej” Med dom orden släppte Henrik taget om hennes arm och hon skyndade sej bort från honom.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 15 nov 08 - 10:36- Betyg:
Henrik kanske är rätt okey...?
Jättebra!
sandruskapuska - 26 okt 08 - 06:06- Betyg:
lipar igen. ändåså hände det inte så mkt. Bra att henke sa så. <3
Justmyfault - 15 sep 08 - 17:00- Betyg:
den är sååååååååååå bra! :D:D:D:D
J_love - 12 sep 08 - 21:26- Betyg:
SKITBRA:D:D
ska läsa nästa del ^^
sviken_1 - 10 sep 08 - 21:31- Betyg:
sååå bra :D!!
beckesnack - 10 sep 08 - 21:18- Betyg:
SKITBRA! mejla när nästa del e ute! :)<3
Fallen_Angel - 10 sep 08 - 15:46- Betyg:
älskar det du skriver!
mejla när nästa del kommer :D <3
hannishen - 10 sep 08 - 14:38- Betyg:
den är så bra! :D den får inte ta slut :(
PsychicPlay - 10 sep 08 - 09:47
*snyfta*
Noel & Dinah! det måste ju vara dom. <3
abeer - 9 sep 08 - 19:55- Betyg:
naaaaaaaaaw as braa!! mejla när nästa del är ute!!;,.. ;)
Berri - 9 sep 08 - 18:32- Betyg:
Omg, jag höll nästan på gråta ;( skiit bra ju :P:D:D:D
Rosapapper - 9 sep 08 - 17:21- Betyg:
JÄÄÄÄÄÄÄättebra:D
nattizz_ - 9 sep 08 - 16:40
sskit bra, mejla när nästa kommer <3
saraelskarbecca - 9 sep 08 - 16:31
Aaaah, du får inte sluta med denna :o
Den äger <3
gbg_95 - 9 sep 08 - 16:01- Betyg:
faan så bra!! stackars noel och dinah!!
hoppas nästa de kommer snart!!
och en solklar femma som alltid
JessicaKarlsson - 9 sep 08 - 15:59
men fyy va braaaaaaaa !! ;D
fooortsäättt ;D <3
mejla (:
wow_93_ - 9 sep 08 - 15:40- Betyg:
GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD
jag döööör skit bra! altså som en drooog! vill ah mer mer mer
nuuu /Woowi
anderssooon_ - 9 sep 08 - 15:37- Betyg:
bäst! maila när nästa kmr!
FlummKuuNg - 8 sep 08 - 22:09- Betyg:
Som vanligt Måste du mejla nästa del,! jag älskar den här novellen! du är fan min gud, haha! :)
tjoh - 8 sep 08 - 21:28
ååååh så bra !!!! :D:D:D:D:DDD
inmydreams - 8 sep 08 - 21:22- Betyg:
:') fan vad bra..

Skriven av
SilverAndCold
8 sep 08 - 21:11
(Har blivit läst 425 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord