Det slår emot mig i hastighet tusen |
Det slår emot mig
i hastighet tusen
utan chans att fly står jag kvar
helt nedslagen och
jag vet inte vad
tårarna hotar att komma
Kan jag få trycka på paus än?
Klättrar bruna trä trappor
och flyr in i ett mörkt
ilsket rum med kläder slängda i ilskans blindhet
överallt i rummet
kollapsar i sängen som är stökig efter ännu en orolig natt
tårarna hotar att komma
När kan jag få trycka på rewind?
Ibland behöver jag komma bort ifrån allt
och bara
inte vara
och tårarna hotar för jag vet att jag inte kommer få mycket
nästan ingenting alls
För här är jag
flickan som om några år är kvinna
utan plats och utan
allt?
|
|
|
|
