» någonting trasigt men ändå ganska vackert. |
regnet dränker staden och dränker dina ångestskrik
moln av synd svävar oroligt ovanför oss och vi drabbas av panik
din hans mot min kind, men jag rodnar och drar mig ur din famn
jag seglar ett sjunkande skepp som aldrig vågar ta sig i hamn
för varje chans jag får och som jag inte vågar ta
så ångrar jag mer och mer dom sakerna jag aldrig sa
trappor av glas, upp mot våning nummer sju
himlen närmar sig, och vid min sida går du
sen försvinner du genom dörren och jag blir lämnad utanför
och nu är det försent att be om ursäkt för allt som jag förstör
vem torkade mina tårar den där natten
den där natten som aldrig verkade ta slut?
det var inte du iallafall.
i vårat fotoalbum finns bara svartvita bilder kvar
jag har sparat dom för dom är ju dom ända minnerna jag har
och dom är mer levande än vad vi någonsin var
som himlen älskar stjärnorna, så har jag alltid älskat dig
och som trottoaren älskar förloraren, så har den älskat mig
du kanske älskade mig en gång, men du har glömt det nu
och kom in till himlen, medans jag föll nedför trapporna sju
vi gjorde väl vårt bästa, men det räckte inte till
vi förlorar allt vi hade, även om vi inte vill
om gud fanns, skulle han ha älskat mig då?
så som alkoholen rinner genom blodet, får varje nerv att hyperventilera
jag vill kasta mig i dina armar, kyssa dina läppar, jag vill ha lite mera
men jag är ju förståndig, behärskad och står emot all åtrå
jag har ju lärt mig att du är någon jag aldrig kommer få
du är ingen jag ens borde titta på...
ditt hår luktar annorlunda,
är det hon som vart där med sin kvinnliga parfym ?
är det hon som har rört vid dina händer,
är det därför dom bränns emot min hud ?
älskling, när du finns precis i ögonvrån
så är du alldeles för långt ifrån
jag måste ha dig nära, måsteha tid tätt intill
jag måste andas dina andetag, ge dig vad du vill
för när du slutar hjälpa mitt hjärta att slå
så kommer jag inte orka att ensam stå
varje gång jag älskar, så är du nästan här
men när jag behöver dig på riktigt, så vet jag aldrig vart du är.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | Tiggarflikkan - 18 mar 09 - 19:40 | | Tappat räkningen nu för hur många meningar och olika formuleringar jag fastnat för. Gilar uppbyggnaden, rimmen och rytmen du lyckats få till vid vissa stycken. Orden du använder. Hela dikten är verkligen annorlunda skriven, speciell. | Felle - 26 dec 06 - 06:07- Betyg:  | jag har suttit och läst några av dina dikter nu, och jag är helt fast i dem.
jag förstår inte hur du har kunnat skriva så många dikter i kategorin 'dikter om sorg', och ändå fått dem att bli så olika. försöker jag så blir det en härva av liknande saker som i slutändan ändå inte är bra.
varifrån hittar du alla ord, och alla ord som rimmar sådär perfekt? jag har inte hittat ett ända nödrim hittills.
jag älskar ditt sätt att låta raderna rimma parvis i flera stycken, och sen sätta in en mening som inte rimmar på någon annan nånstans där emellan. det är så effektfullt på nåt vis..
jag säger bara wow. du skriver JÄTTEBRA. | ros-kurd - 15 dec 06 - 01:57- Betyg:  | | Fiin | | Piinkhallon - 14 dec 06 - 04:46 | | vacker, väldigt fin. |
|
|
|
