Likblekheten och det som föds. |
Dina vita fingrar frös den hösten och jag kunde inget göra
Jag var på andra sidan gränsen och såg dig skrika
Jag såg men hörde inte
hur du räknade dagarna till min återvändo
Och jag som sov naken under stjärnorna, tokig av alla förluster
Såg dig vandra omkring i din lägenhet
med skrattet fängslat i halsen
Och vindruvorna låg i klasar i fruktskålen
Jag vet än idag inte varför du lät dem ligga där
tills de ruttnade
Det var som om du tillät det med flit
Jag såg dig trots din osynlighet
Den hösten var den längsta jag varit med om
Jag var utan dig i ett främmande land
Där de talade ett språk jag inte kunde förstå
Men jag tog mig fram
till skillnad från dig
Och du väntade en flicka, en skrikande unge väntade du på
Hon skulle födas in i en värld som du inte kunde acceptera
Och du ifrågasatte dig själv och dina motiv
Jag såg hur du letade orsaker att inte föda
Jag såg att du talade med dig själv
men jag hörde inte
Jag är tillbaks där igen, och jag håller ditt barn
Håller ihop en moderlös flicka med mjuka fingrar
Hon bär dina anlag, din genomskådande blick
Dina vita fingrar
Och jag kan ingenting göra
Hon fryser
med skriket fängslat i halsen
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | - 20 nov 05 - 06:19- Betyg:  | Vackert.
Den berör verkligen! |
|
|
|
