Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om barn

inte jag inte...

jag e varken elak eller ond
jag har ett varmt hjärta som jag sällan får andvända på rätt sätt
det e ju inte alltid så lätt

att veta hur man ska göra

man vill bara att någon i denna dystra värld nångång kunde höra

vad jag har att säga även om det inte är intressant för er så e det viktigt för mig
att få berätta något som e viktigt för mig

ja begär inte förståelse bara ett enda öra. begär inte ens båda öronen utan det räcker me ett

så ensamt ibland det krachsar i min hjärna å ja kan inte somna det e svårt å blunda

när man ser sitt liv sina misstag sin förutspådda framtid passera man blir rädd
att inte veta om framtiden.. den kommer bara å den framtid som komma skall nu kommer sen bara vara ettminne blott

kan man inte bara få trycka på delete?

rader saker som inte e värt å ha kvar för det ger ändå inga svar det tar ju bara plats
å växer å gror å rör runt i pallet på en så man får kämpa för att få lite luft när ångesten håller på att käka upp en pga dessa jävla tankar å minnen å allt hemskt

va e det å minnas?

ja kan väl säga tt jag e smått förvirrad just nu.

vart var pappa aprpå det vart fanns han när allt bara hända?

inte vid min sida iallafall. SVIN!!!!

kan inte förklara i ord hur ja känner för han.han e varken död eller levande för mig han bara finns där å retar mig han syns men ja når inte fram kan inte röra honom för precis när jag e så nära att mina fingrar nästan kan nå han så försvinner han
jagblir besviken att jag inte lyckades få känna honom den här gången heller som vanligt!

en stor del av mitt liv har den människan förstört för mig han fanns aldrig där å det gör mig ledsen.

jag ville ju ha en pappa som talade om vad som var rätt å fel

men ja hade aldrig det. fick bara smakbitar på det fast fick aldrig allt som jag ville ha
det har följt mej genom livet som en stor jävlamanet har den setat där å bara retat mig sett hur jag har skrikit å gråtit efter saknade av han.
men han hörde aldrig för han va för långt borta
jag gav aldrig upp å har ännu inte gjort.det e aldrig försent tänker jag
men i detta fall så e det klockrent försent
ja måste lämna han ifred å gå vidare men ja kan inte bara släppa att min pappa aldrig var en pappa.blir så arg när ja tänker på hur han gjort mig illa
mycket av mina känslor å den sorg å frustation jag går omkring å bär på dag ut å dag in har me hans frånvaro att göra.

jag vet att en dag när han lämnar detta jordliv komer jag kunna andas ut å fatta att nu e det klart han e borta på riktigt nu. men då blir det steg två istället alla frågor som aldrig kommer att få något svar!

ja du...vem ja nu skriver till? nån som läser kanske inte vet jag.
lider av tomhet å saknadsproblem

orkar inte gå omkring å va arg kan inte gråta för han e inte värd mina tårar.

han e inte ens värd mitt bajs!!!

sorry men jag saknar ju bara något som ja aldrig haft
men som jag ville ha.min drömbild om den fina familjen vart aldrig som jag ville.

tuffa tag...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
pixilina - 12 okt 06 - 00:16
livert är en prövning och dessutom en pappa som inte är närvarande när han behövs det är inte bra för hälsan och själen lycka till i livert hoppas att du klarar dig utan din pappa han är inte värd dina tårar kram

Skriven av
maskrosbarnet
11 okt 06 - 17:50
(Har blivit läst 477 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord