Dimma. |
Jag ser dimman i dina ögon.
Jag ser det så väl.
Och du säger åt mig att inget hänt,
Och fortsätter mot nya tider – säger vi.
Dom har inte lovat oss någonting,
Och du vet det.
Ändå säger du att vi bygger upp detta igen.
Och samtidigt får du det du kallar – ångest.
Det existerar inte i min värld.
Men jag ser dimman i din.
Det var ju det jag sa.
Jag ser det så väl.
Men du säger att du gråter tårar för min skull.
Som om jag vore någonting speciellt.
Du avslutar allting med att säga, det är över nu.
Som om jag inte visste var gårdagen varit.
Om jag hade varit den där.
Hade vi inte stått här idag.
Jag hade inte sett dimman,
Och jag hade inte lyssnat på dina ytliga åsikter.
Jag hade suttit där, hållit hårt i någons hand.
Och sagt att människor som ser suddigt,
Är inte välkomna här, dom är inte, som vi säger det – tillräckliga.
Dom kan hålla allt det där inom sig, och inte göra som du.
Men jag är inte den där-
Jag är bara den, som inte ser igenom – dimman i dina ögon.
|
|
|
|
