flickan |
flickan sitter i fönstret.
en tår faller ner i hennes knä.
hon blinkar mellan tårarna och tittar ut genom fönstret,
det hade börjat regna. regnet smattrar mot rutan.
flickan slutade inte att gråta, hon grät stillsamt.
flickan grät för att hon kände sig ensam.
det fanns ett hål, ett hål som någon förut täckte upp.
men som nu stod tomt. flickan plockade fram en bild.
en bild på de två. bilden var tagen för ungefär ett år sedan,
då lyckan var nyfunnen och äkta. båda två log.
ett förtroende tar lång tid att bygga upp, men det går på
två sekunder att rasera det. såret efter hålet var öppet.
flickan grät för att hon aldrig trodde att hon skulle komma
över saknaden. de hade pratat om allt, verkligen allt.
men nu, kände flickan sig tom, det fanns inget inom henne.
ingen ting hade betydelse längre.
flickan tänkte, såret som uppstod när du lämnade mitt hjärta
kommer att föralltid finnas kvar.
|
|
|
|
