Kognitiv Tortyr |
Eh, ja, hallå?
Ännu ett av dessa telefon-samtal.
Med den glittriga plasten mot örat och den falska auktoritetens monotoma bla bla bla.
Att med ett falskt leende i en sinnesfattig konversation låtsas.
Genom ett behov av ett måste, så uppenbart onödigt men fortfarande, ett måste.
Igen så ljuder de stela Tonerna från den klibbiga harpan.
Ser du? Påtvingat högmodigt hopp skådat, det fyller den osynliga koppen och påstår sig att skapa.
Att man finner sig i det hela och accepterar och ger med bara för att sedan i ständigt återkommande stunder än en gång beklaga sig över samma praktiska misstag.
Så, naket och enkelt och menat som följd till ett varför, så, vad gör den smekiga attityden & det falska engagemanget egentligen för skillnad?
Så, berätta, vart är min beskyddare nu?
För vad är fel när ingenting framstår som möjligt att fullborda, inte direkt riktigt rätt?
Färden fortsätter.
På en mental motorväg med bortmonterade räcken.
Med hopp.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | joaso - 28 maj 05 - 23:36- Betyg:  | | Den är bra ... | | Mary - 17 maj 05 - 08:29 | | Fick inte riktigt grepp om dikten. Men jag gillade den. Den kändes rättfram och ärlig och hade ett trevligt flyt. Mycket bra. |
|
|
|
