gggfgggbbfffbf |
Miriam kom med Kingsley till skolan och såg på den och sa.
Miriam - Herre gud hur det ser ut.
Kingsley nickade och sa.
Kingsley - Ja men det kommer inte att rasa, vi har säkrat skolan.
Miriam svalde och sa.
Miriam - Okej.
Hur är det med alla?
Kingsley svalde och sa.
Kingsley - Tyvärr är många döda...
Miriam svalde och sa.
Miriam - När slutade kriget.
Kingsley suckade och sa.
Kingsley - För 3 timmar sedan.
Men vi måste fortsätta.
Men plötsligt så såg de Minerva, Harry och Poppy komma gåendes och när de möttes så sa Kingsley.
Kingsley - Var ska ni Minerva?
Minerva såg på Miriam men sedan såg hon på Kingsley och sa.
Minerva - Vi ska gå och hämta Severus Snape....
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Hämta Severus Snape.
Kan.. han inte...
Harry såg på henne och gick fram till henne och tog hennes hand i sin och sa
Harry - Miriam...jag är ledsen.
Jag vet hur ni kände för varandra.
Men....han dog för 4 timmar sedan.
Miriam såg på honom och slet sin hand från hans och sa.
Miriam - Nej....nej....det är inte sant....han kan inte.
Harry såg på henne och sa lågt.
Harry - Jo...Miriam...det är sant....och jag är ledsen.
Minnet han gav mig...visade mig ett liv han drömde om att ha med dig.
Eller inte kanske på det sättet.
Men jag förstod.
Miriam såg på honom och började gråta när hon insåg att det var allvar och hon begravde huvudet i Harrys bröst och han la armarna om henne och hon sa kvävt.
Miriam - Ni...gjorde inget?
Harry suckade och sa.
Harry - Det fanns inget....att göra Miriam.
Och på den tiden..visste jag inte.
jag är ledsen.
Miriam såg på honom och sa lågt.
Miriam - Jag vill gå till honom...jag behöver se honom.
Harry såg på henne och sa.
Harry - Är du säker Miriam?
Det är ingen vacker syn?
Miriam såg på honom och sa.
Miriam - Jag vill se honom.
Harry suckade och sa.
Harry - Okej.
Kom då.
Låt oss få det överstökat.
Så de började gå och när de kom till båthuset så såg de blodet som var på insidan men de såg ingen ligga mot fönstret och Poppy a.
Poppy - Kan han ha tippat åt sidan kanske?
Harry såg på henne och sa.
Harry - Kanske.
Men vi går in nu.
Han förtjänar inte att ligga här alldeles ensam.
Han har varit ensam i stor del av sitt liv.
Poppy nickade och de gick in och då de såg Snape ligga på marken på mage en liten bit bort...och Harry såg spår av blod där ben släpats och Harry flämtade och sa.
Harry - Han....han...levde...då...vi gick....
Poppy såg på honom och sa.
Poppy - Herre gud...
Hon såg på Miriam som fortfarande hade tårar som rann nedför hennes kinder och Poppy gick fram till Snape och sjönk ner på golvet och tog tag i hans hand och flämtade då hon kände en puls, en svag men den fanns där och hon tittade upp och sa.
Poppy - Han...lever...
Harry flämtade och sa.
Harry - Det är inte möjligt.
Han andades...inte...då vi gick.
Poppy såg på honom och sa.
Poppy - Han har Puls....Harry.
Hon såg på Minerva och sa.
Poppy - Minerva...vi måste vända på honom...se hur illa skadad han hals verkligen är.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Okej.
Så de hjälptes försiktigt åt att vända Snape Poppy flämtade då hon såg den blodiga halsen och hon torkade bort blodet och flämtade och sa.
Poppy - Herre gud...6 ormbett....
Hur kan han ens vara vid liv....¨
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Han har alltid varit envis och haft en vilja av stål.
Så....är det någon som klarar 6 ormbett så är det just Severus.
Plötsligt så såg de en flaska en bit bort och Miriam hämtade den och kände igen flaskan och sa.
Miriam - Han...drack....ett...motift.
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Hur vet...du det?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - För...att det är det motgift...jag hjälpte honom att brygga.
Poppy flämtade och sedan undersökte hon Snapes kropp och flämtade och sa.
Poppy -Herre gud....inte underligt att han var tvungen att släpa sig....hit....
Miriam såg på henne och sjönk ner vid dem och sa.
Miriam - Vad menar du?
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Ja det är inte säkert att han kommer att kunna gå igen.
Hans ryggrad är inte trasig men han verkar ha en nervskada på grund av giftet som förhindrar att han kan gå.
Miriam såg på henne och sa lågt.
Miriam - hans....stäm...stämband?
Poppy kollade och sa.
Poppy - De har fått sig en liten törn men de kommer att återhämta sig.
Men jag vågar inte flytta på honom fören han visar något tecken på liv förutom att andas.
Hon reste sig upp och sa.
Poppy - Vi andra fr ta ett steg tillbaka.
Vi ha varit hemska mot honom...så det är nog bäst....att du är den första han ser Miriam.
Miriam svalde och sa.
Miriam - Men han kanske tror...att jag har övergett honom....
Poppy suckade och sa.
Poppy - Det tror jag inte Miriam.
Miriam suckade och sa.
Miriam - Okej.
Poppy log och sa.
Poppy - Sätt dig vid hans sida nu.
Miriam nickade och satte sig och tog sedan Snape i handen och sa.
Miriam - hej Sev...jag vet inte om du hör mig...men det är jag...Miriam
Hon fortsatte att prata och efter en stund så hörde hon en flämtning och hur hans hand plötslig kände en rörelse av hans hand i sin och hon tittade på hans ansikte och han flämtade igen och Miriam s.a.
Miriam - Sev...kan du höra mig?
Snape hörde Miriams röst och han sa svagt och raspigt.
Snape - Miriam?
Miriam nickade och sa.
Miriam - Ja Sev...det är jag....det är Miriam, din skatt...din ängel.
Snape öppnade långsamt ögonen och såg henne och försökte sätta sig upp men Miriam la handen mot hans bröst och sa.
Miriam - Nej...ligg kvar Sev...du är illa däran.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::15
|
|
|
|
