Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ögonkontakt: Del 2

I samma stund som hans läppar nuddar hennes går en tanke genom hennes huvud att detta känns så rätt. Något med honom tänder en glöd hon inte känt på länge. Hon kan inte få nog utan blir bara mer och mer upphetsad, av hela situationen egentligen. Hans båda händer är kuperade runt hennes ansikte. Han har makten att göra vad han vill och hon tänker inte stoppa honom. Hon för sina händer över hans bröstkorg och sakta ner mot byxlinningen. Det passerar några på väg till och från toaletterna som tittar och fnissar, men han bryr sig inte så hon fortsätter. Över bröstet och ner känner hon hur även hans hjärta bultar snabbt och han spänner sina muskler i små pulserande ryck. Hon låter fingrarna glida in under hans tröja och upp över hans bara kropp. Den är varm och lagom fylld med brösthår. Hennes ena nagelråkar av misstag riva till hans bröstvårta och han stönar till. Plötsligt blir kyssen så mycket mer intensiv och med sina bara händer ställer han henne mot väggen. Han tar hennes händer i sina och håller en varsin sida vid hennes huvud. Hans kyssar fortsätter ner över halsen. Hon lägger huvudet på sida mot väggen. Kylan mot kinden är en skön känsla när allt annat känns så hett just i denna stund. Med sitt ena ben särar han på hennes lår och pressar till lite lätt. Hon ger ifrån sig en tung utandning, vänder sig framåt och möter hans ögon.
- Jack!? Är det du? Utbrister en något chockad kvinnlig röst.
Båda två stannar upp och tittar bort mot henne. Det är hennes väninna som sett dem i korridoren. I samma stund som hon inser vilka hon avbrutit, springer hon därifrån med gråten i halsen. Kvar står hon och Jack. Hon tittar frågande på honom som för att få ett svar på vad som just hänt.

Det känns som att flera minuter passerar. Jack (som hunken i baren hette) och hon står som fastfrusna i tiden och tittar varandra djupt in i ögonen. Hon försöker se vem han egentligen är, och han försöker reda ut vem han vill vara. Det slår henne att hon just låtit sin vän gå iväg ensam, chockad och uppgiven. Hon skakar lätt på huvudet och vänder sig bort för att följa efter.
- Nej, vänta… jag ska förklara, säger Jack och tar hennes hand.
- En minut, sen måste jag gå, svarar hon.
Jack tar ett djupt andetag och drar med sina fingrar över pannan. Han ser spänd och orolig ut. Det är nästan så att hon tycker synd om honom.
- Det är mycket du förmodligen inte vet om Tessan. Det är fel att du får reda på det såhär… men du är speciell och jag hoppas du förstår… Jag antar att ni är bra vänner och jag hoppas för hennes skull att det förblir så…
Hon nickar. I sitt huvud föreställer hon sig flera olika förklaringar till varför Tessan reagerade som hon gjorde, och hur de känner varandra. Men aldrig i sitt liv hade hon kunnat föreställa sig sanningen. När hans förklaring till allt kommit fram, vet hon inte längre vad hon ska göra eller tro på. Hon går iväg, måste ut, måste få luft och måste få tänka. Hon lämnar honom där i korridoren och han låter henne gå. Vägen ut från baren känns lång och allt är suddigt. Det snurrar i huvudet på henne. Hon håller sig för huvudet medan hon tar sig förbi alla berusade människor som nu börjat fylla dansgolvet. När hon kommer ut ökar hon på stegen, vill bara bort, bort från baren och honom. Sen tar orken slut och hon måste stanna. Hon slår sig ner på en bänk vid torget. Hon tittar ut i tomma intet och tar några djupa andetag. Hennes tankar far på alla håll men en vibration i fickan avbryter det hela från att gå för långt. Hon tar upp telefonen och ser att hon fått ett sms från Tessan.
” Jag har bevis på vad som hänt”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
re-bex
9 maj 22 - 21:20
(Har blivit läst 65 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord