Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

du vann, jag blev kvar.

det var som att försöka orientera sig över ett minfält
varje dag blev svårare än den andra
inte konstigt att våra nerver tog stryk
vi hade båda två kort stubin
vi var båda tickande bomber
redo att explodera vilken sekund som helst
och det gjorde vi
gudarna ska veta att det gjorde vi
och dem hörde det förmodligen också

alla gånger du fick en sko, en ljus ljusstake, ölflaska,
det som fanns till hands
slängd i bakhuvudet
bara för att du vände mig ryggen mitt i ett bråk
det fick dig alltid att vända om med ögon som sköt blixtar
och istället för att bara gå och låta oss båda bara lugna ner oss
med lite distans
stannade du kvar
jag stannade kvar
för ingen av oss vågade på riktigt gå
vi var båda lika rädda att detta bråket skulle bli det sista
det som delade på oss för gott
det som gjorde oss ensamma
igen.
det var det värsta tänkbara för oss båda
så vi stannade kvar
och vi skrek
skrek på varandra så väggarna skakade
(om dem hade kunnat det, hade vi kanske slutat då?)
grannarna klagade
men det fick inte tyst på någon av oss
det gjorde snarare det hela ännu mer laddat

och när den slutgiltiga minan var beträdd
fanns det inte längre någon utväg
du såg svart
och jag såg rött
två personer som oss, som känner allt som alla andra missar
som älskar för mycket
som aldrig fått lära sig hantera sin enorma sorg som sliter sönder en inombords
som bara blivit tillsagd att sitta ner och vara tyst
och när man inte löd fick man sig en höger
sen var helvetet igång,
även hemma
i barndomen och hela ens uppväxt

när man bara är ett barn
ett barn som ska lära sig rätt och fel
kan man inte hjälpa att ens syn på världen och hur man hanterar problem och människor
blir en aning rubbad
när allt man får se under sin uppväxt är hur våld och diverse substanser tas till varje gång en förälder blir arg
(är det på grund av dig, pappa, jag är såhär?)
(var det på grund av din mamma och frånvaron av en far du blev såhär?)
frågor som aldrig riktigt blev ställda
eller ens pratade om
livet var ju enbart till för att levas till fullo
och enligt två trasiga tonåringar innebar det enbart att ha roligt
och hitta på en jävla massa skit!

för när vi tömt våra ordförråd båda två
på allt ont dem hade att erbjuda
och ljudvolymen på våra skrik
inte längre räckte till för att uttrycka vår ilska
inte längre räckte för att uttrycka allt hat
hatet vi egentligen kände mot världen och dem som gjort oss såhär trasiga
när vi inte visste bättre
när vi istället vände det mot varandra

vi slogs
sparkade
du slängde mig i väggen fler gånger än vad jag kan räkna
dunkade mitt huvud i golvet när jag redan låg ner
jag klöste
bet
gav dig några rejäla blåtiror själv
jag har då aldrig varit den som viker mig för en utmaning
och i detta fallet
styrdes denna ”utmaningen” enbart av mina tydligen
och trotts allt vad jag trott genom åren,
av min självbevarelsedrift


det hände inte varje dag
eller varje kväll heller för den delen
men när det gjorde,
det var alltid på eftermiddagarna du började

några öl här,
och när du hade en riktigt dålig dag tog du till starksprit
hällde i dig som en annan dricker vatten,
det brände skönt i halsen, sa du
ger en något annat att fokusera på än världen omkring en
sen blev du plötsligt ännu mer kärleksfull och man tänkte
att det kanske inte behöver bli något jävla krig ikväll?
vi kanske kan ta oss igenom det här idag!

men när alkoholen
och min närhet
inte längre dög åt dig
när vi inte längre var tillräckliga för att jaga bort dina demoner som tuggade sönder dig
lem för lem
i alla fall var det så det kändes i ditt huvud
det var då det gick överstyr

någon lina där
pillerna jag vet att du försökte gömma för mig
slank ner dem också
sprutorna du öppet kunde sitta och vifta med
framför mig (som gjorde allt jag kunde för att du åtminstone skulle sluta med DET)
framför dina vänner (som bara tyckte det var häftigt)
grina som om du aldrig sett något så roligt i hela ditt liv
sen injicera den där vidriga vätskan rakt in i blodomloppet på dig själv

jag kom på dig flera gånger
efter att du dyrt och heligt lovat mig att du aldrig mer skulle röra någon sån skit
också var där ännu en anledning till att bråka…

i takt med att ditt missbruk spårade
kom också våra extrema dippar att bli ännu värre
det hade aldrig något slut
det var som att vi satt fast i ett jävla hamsterhjul
vi älskade varandra
ingen av oss ville lämna den andre
oavsett hur våldsamma våra bråk blev
inte ens när det var som sämst
blåmärkena på min kropp som doldes väl bakom kläder och lama ursäkter
skvallrade om hur vårt ”gulliga och perfekta” förhållande egentligen var.

det var ett jävla krigsfält

jag är idag
inte längre förvånad
eller gråt-skriker ”varför varför varför”
över att drogerna tog ditt liv
att du i slutändan
valde dem före mig
valde drogerna före livet du hade framför dig
för du såg
liksom jag än idag
inte någon framtid för dig
du såg mig
men ingenting mer
du sa att det var tillräckligt
”så länge du bara har mig”
en cliché tonårsdröm
eller drama
you choose

men jag har utvecklats tillräckligt mycket de senaste åren
att jag idag kan förstå
att inte ens den starkaste av de starkaste känslorna för en annan person
är tillräckligt för att hålla någon kvar på jorden
hålla kvar någon som aldrig ens fått en chans
från första början
att ens få lära sig leva
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Diva_94
29 jan 22 - 13:35
(Har blivit läst 336 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord