Här står jag och ler i en hög av skit |
Livlösa ögon ser på mig
Men hon kan inte se mig
Och jag övar leendet, övar att få till rynkorna vid ögonen
Men livlösa ögon med skrattrynkor
Är bland det läskigaste jag sett
Jag vet inte om jag inte känner något
Eller om jag känner allting väldigt intensivt
För när jag tar saxen mot huden
Kollar jag samtidigt på en serie
Och jag känner ingenting
Jag som varit rädd för återfall
Sitter på köksgolvet med en rostig sax
Och jag inser att jag inte känner någonting
Eller kanske känner jag väldigt mycket just nu
Men smärta av saxen
Nej
Ingenting
Och jag har varit rädd för att agera på självmordstankarna
Rädd att gå över en gräns
Men
Jag misstänker
Att jag redan tagit ett steg för långt
In i skiten igen
|
|
|
|
